Eftermiddag fram till när?

Hur långt sträcker sig eftermiddagen? Just nu är klockan 15.39, vilket jag klassar som EM, men när slutar det vara eftermiddag?

Enligt Wikipedia:
Eftermiddag, period på dygnet mellan förmiddag och kväll, ofta mellan 12:00 och 18:00. I utökad betydelse kan det ibland avse dygnets hela andra hälft.

Jaha, då var det definierat och klart.


Check

Själv är bästa dräng som det så fint heter. Därför ryckte jag upp mig ur det djupa orkeslösa hålet och avklarade vissa delar av de jobbiga sysslor jag hade hakat upp mig på.

Nu är allt som ska vara på vinden där plus en massa annat som jag inte hade tänkt från början. Brutal rensning! Disken är ren, soporna är borta och tvättid bokad. Allt jag behövde var lite uppmuntran: för varje sak jag utfört fick jag spela Cube crash två gånger. Att man kan lura sig själv på det viset...!? Jajja, jobbet slutfört så jag ska inte klaga!

Det som återstår är städning av vinden... Innan jag tar itu med det måste jag nog hitta på en lite större belöning.

Jag önskar

- att jag hade en betjänt som kunde gå upp på vinden med det som ska upp och då samtidigt rensa ut allt skrot... Kanske höjden av lathet men fyy vad jag inte vill gå upp dit. Det är ett berg så man måste hålla emot när man öppnar dören för annars rasar allt ut.

- att någon vänlig själ ville städa lägenheten åt mig regelbundet. Visst, det är bara 30 m2 men fasiken vad snabbt det blir dammigt! Det känns som om jag städar jämt...

- att tvätten tvättade sig själv!

- att "hushållsarbete" var kul!

Oinformativt babbel

Igår gick jag till sängs ganska glad och nöjd med allt! Jag hade lunchat med Katarinchen och sedan blev det middag med Ullis och Micke. Det blev libanesiskt men jag ska nog inte äte det mer för jag blev superallergisk... Hmm! Vi satt i alla fall på Mickes balkong och pratade i timmar. Diskussionerna gick in på (alla flum-allergiker: sluta läsa nu!) hur vi ser  på olika relationer och vad vi uppskattar med varandra... Jag tror vi lärde nog känna varandra på en ännu djupare nivå.

Alldeles för tidigt imorse fick jag ett sms som värmde hjärtat lite och fick mig att piggna till... Men att kliva upp innan 8 på semestern är inget alternativ så jag försökte somna om men det var svårt. Jag lyckades tillslut. När jag bara ett par timmar senare skulle upp var jag dödens trött. Men jag visste att jag skulle träffa Sus så med viljekraft svängde jag benen över kanten.

Jag åkte ut till Sus i Mälarhöjden och vi promenerade och fikade och promenerade lite till. Villaområdet vid vattnet är helt fantastiskt och om jag fick önska skulle jag ha ett hus där nu! Sedan åkte vi in till stan och när vi skildes åt kom jag på den intelligenta idén att ta den långa promenadvägen hem. Mycket god idé tills jag 100 meter senare kände att jag var megakissnödig! Typiskt! Men jag kämpade på och tog mig hem men många gånger svor jag över att jag inte valt den mycket kortare vägen.

Middagen bestod idag av örtbiffar idag igen... Becky sa att hon är rädd att jag ska få skörbjugg men, alltså, de är så goda att jag kan äta dem jämt. Jaja, ok, det är lättlagat också!

Alldeles nyss såg jag "A walk to remember". Om jag hade varit den gråtande typen hade tårarna antagligen sprutat och jag hade nog hulkat mig igenom en stor del av filmen...

Nu är det snart dags att sova igen och vem vet vad som händer imorgon.


La Familia

Samvetet fick sig en ordentlig törn idag!

Jag ringde mormor för att fråga hur hon har det och hon blir alltid så glad när jag ringer... Hon förmanar mig när det gäller att vara ute på natten och jag är strängeligen förbjuden att gå ensam när det är sent eller mörkt. Varje gång hon läser om något hemskt blir hon rädd att det har hänt mig något. Jag lovar och lovar att vara försiktig i alla lägen.

Idag var inget undantag men hon sa också att hon saknade mig så det gjorde ont i bröstet! Jag får ganska dåligt samvete över att jag inte åker hem oftare... Hon kommer ju inte att finnas i all evighet.

Därför har jag bestämt mig för att ringa henne en gång i veckan. Jag vet att det är inte samma som att ses på riktigt men det är alltid något.  


Tim och Theres

       

Insemination yay or nay?

Idag hamnade jag i en diskussion med en nära vän. Den handlade om insemination - ok eller inte ok.

Personligen anser jag att det är ok! Ifall en kvinna, av någon anledning, inte hittar en man att skaffa barn med ska hon kunna skaffa barn på egen hand. Bara för att man inte delar sitt liv med någon ska man inte behöva leva utan barn. Jag förespråkar inte detta framför något annat men om barn är det man önskar sig i livet och det inte riktigt lyckas den "normala" vägen måste man ju kunna ta till andra sätt.

Min vän anser att det är "helt fel". Hittar du ingen partner blir det inget - det hör liksom ihop! Och barn är ingen rättighet.

Då jag ifrågasatte om han också är emot att homosexuella skaffar barn sa han att det är en helt annan sak. De är två om barnet och det är fysiskt omöjligt för dem. Jag gick vidare och undrade hur han ställde sig till par som gör provrörsbefruktning... Det är samma sak där: en fysisk omöjlighet samt att de är två.

Tvåskapet verkar vara det centrala i hans resonemang.

Han tycker till och med att det är bättre om kvinnan går ut på krogen och raggar upp en kille för natten och blir gravid på det sättet. Då drar man ju in en annan person som inte bett om att få vara med... Han tycker att är man så dum att man inte skyddar sig får man skylla sig själv. (rätt i och för sig)

Jag tror att det kommer bli vanligare med insemination så småningom. Idag kan det fortfarande vara lite känsligt och jag har funderat på hur folk i min omgivning skulle ta det ifall jag kom och sa att jag var gravid genom insemination. Här i Stockholm vore det nog inte lika "hemskt" som i Pite. Där skulle jag förmodligen vara tvungen att hitta på en historia om att pappan dött i en tragisk bilolycka eller något i den stilen...

I alla fall, hurra för alla kvinnors möjlighet att skaffa barn utan man!


Torsdagsmys

Allt hände på en gång!

Jessi fick en liten pojke. Han är en liten kille på 49 cm som ville ut igår eftermiddag. Han är så vansinnigt söt och jag längtar tills jag får se honom i verkligheten för ännu kan jag bara titta på et MMS.

MMS:et kom när jag och vännerna satt på Spitfire och drack öl. Det var supermysigt en helt vanlig torsdag... Efter någon timme tog jag mig till S:t Eriksplan och nästa möte.

Det var alltså en mycket trevlig kväll!

Sparsamt leverne... Yeah, right!

Hur ska jag motivera detta? Hmm, alltså, jag fick H&M-katalogen och bläddrade lite förstrött i den... Oohhh... Hittade massor med roliga saker. Jag snabbade mig in på deras hemsida och klickade och klickade som aldrig förr. Första slutnotan gick på drygt 1800 kronor men då tog jag mitt förnuft till fånga.

Jag började titta igenom listan och strök det mesta trots att jag egentligen ville ha allt. Tillslut var jag nere i drygt 800 kronor och det får man väl säga är ok?

Spara, slösa, spara, slösa?


 

Äventyr: Pite/Stockholm

Det är inte ofta man har möjlighetatt välja mellan två trevliga kvällsaktiviteter.

Ikväll har jag äran att få välja mellan att snacka skit på en pub med vänner eller att umgås med en spännande person... Planen är att försöka kombinera båda alternativen. Jag menar, varför bara äta halva kakan om man kan trycka i sig hela?

Mina kära vänner i Pite kommer också få en härlig helg med start i kväll. Pite Dansar Och Ler drar igång på allvar! I skrivande stund önskar jag att jag var där uppe och njöt av festivalstämningen som alltid råder i stan under denna helg! All kärlek till Pite under sommaren och PDOL!

Flickor och pojkar: Ha så fantastiskt kul men gör inget som jag skulle göra! ;)

Och Lillasyster: Jag vill inte läsa om dig i tidningen imorgon (eller på måndag för den delen)!

Stor puss och kram!





Galet förväntansfull

Det var ju först imorgon som pyret skulle komma... Messade just Jessi och fick till svar att vattnet gått, så nu blir det taxi in till BB.

Herregud, vad spännande! Jag har lite svårt att fokusera men jag kan ju inte göra annat än vänta. Håller tummarna för att allt går bra!


Det är inte ok

Det finns mängder med människor som irriterar mig... Men den som irriterar mig mest är nog jag själv!


Så som jag redan vetat blev jag besviken, eller inte överlycklig i alla fall. Om förnuftet säger en sak och magen en annan - vad ska man lyssna på? Jag gick inte på förnuftet och det gör mig vansinnigt irriterad! Mitt kontrollbehov är enormt och nu har jag satt mig i en situation där jag inte har kontroll. Detta påverkar mig i tanke, handling, känslor - allt!

Det är inte ok!

Skärpning!
Förträng!





Slösan

Att ha semester är inte bra för ekonomin...

Av en händelse fick jag ett infall att se hur det låg till på cash-fronten och chocken var total! Några futtiga hundralappar!? Hur gick det till? Systematiskt började jag gå igenom kontoutdragen och tyvärr verkar det stämma. Jag har varit en superslösare utan att tänka på det. Fatta vilken tur att butiken med renoveringsprylarna var stängd för annars hade det blivit lite pinsamt: "köpet går inte igenom"... 

Det finns en pengaincident som jag kan skämmas lite för nu så här i efterhand... Jag hade precis kommit hem från ett halvår i USA och hade ingen direkt koll på pengarna eftersom mamma skött allt hemifrån. Vi hade hyrt en stuga över midsommar och jag betalade den det första jag gjorde men när jag sedan skulle ta ut pengar igen fanns det inga! Upprörd och amerikaniserad traskade jag direkt till banken och krävde att få veta vad de gjort för fel. Den lille sommarvikarien försökte förklara att kontot var tomt men jag lyssnade inte riktigt på det örat. Efter en stund kom en äldre och visare kollega till hans undsättning med ett lååångt kontoutdrag och först då fattade jag att det inte var deras fel utan att jag slösat upp allt, verkligen allt. Jag kom hem till Sverige med 400 spänn på fickan och med dem betalade jag midsommarstugan... Mitt livs besparingar - poof!

Anyway, nu blir det försiktigt och sparsamt leverne resten av veckan. Gud, så tråkigt!

På fredag smäller det

Träffade tjejerna för lunch i Nacka Forum och det var sista gången vi sågs innan Jessis lilla/lille föds.

Det blir ett kejsarsnitt på fredag så idag fick jag kramas lite extra med magen. Jag blir snart fejk-moster åt världens finaste lilla pyre. Inte för att vi sett underverket ännu men jag är helt överygad om saken.

De blivande föräldrarna vet inte vilket kön som döljer sig där inne men snart får vi se... Jag har hela tiden trott att det är en pojke men för någon natt sedan fick jag en uppenbarelse och nu är jag helt säker på att det blir en flicka!

Åsa och Ida var också med idag. Alltså, Ida är en bäbis som jag skulle kunna ta hem på stört! Så fort jag får chansen lägger jag beslag på lillan... Mycket märkligt, men denna lilla tjej har förtrollat mig. Min nya kärlek, som Becky kallade henne...


Presenten look-a-like

Idag planerade jag att börja med badrumsbesförvandlingen...

Jag hade hittat en kakeldekor-butik i närheten och planerat mina inköp. Men när jag kom dit så hade de semesterstängt... Alla planer kastades omkull så det enda jag köpte var en ny tvättkorg på Åhléns. Jag ville inte handla allt annat för då kommer det ju inte kännas så där "nytt" när kakeldekoren kommer upp.

Mitt i allt gick jag in i en butik som funnits i över ett år men som jag aldrig gett den en chans. Vilken guldgruva! Det fanns allt allt allt och billigt var det! Den heter Inn och Finn och ligger vid Fridhemsplan. Visst, mycket var rent skrot (tänk: Presenten i Pite) men avdelningen toa/städ/hygien var superb! Jag hade kunnat handla ihjäl mig...

Ikväll var jag på middag med Ullis och Robban. De är så himla trevliga och jag är verkligen glad att jag har börjat umgås mer med dem. Eventuellt blir det fest till helgen... Vi tänkte: Rålis, en filt, vin och sol (hoppas hoppas).

Nope

Fikade med Ynglingen igår... Nope, nix, nada, zero... Nedlagd!



 


Drömmar

Alla har drömmar av olika slag... Vissa drömmar slår in medan andra är ouppnåeliga men det är väl därför de kallas just Drömmar.   Det är oftast med nära vänner man diskuterar sina drömmar. Men jag undrar ibland om dessa diskussioner leder någon vart...


Jag menar att dessa diskussioner inger hopp, vilket i och för sig kan vara bra men samtidigt finns risken att man blir djupt besviken. Vänner stöttar varandra och uppmuntrar och hjälper på alla sätt och vis men kan inte allt detta uppmuntrande leda till att man tror att allt ska bli på ett visst sätt? Ju mer man pratar om något desto mer blir drömmarna till en sanning vilket de egentligen inte är.


Självklart är det olika beroende på dröm - drömbilen/drömkillen/drömjobbet


I dagarna berättade jag om en dröm... Den har diskuterats fram och tillbaka och nu befinner jag mig i jag-tror-nästan-att-den-kommer-slå-in-stadiet. Tyvärr vet jag att jag kommer bli vansinnigt besviken!


Har det då varit värt att diskutera och må gott en stund för att sedan uppleva besvikelsen? Eller borde jag hållit tyst och fortsatt vandra genom livet drömmande?


Lammkött - en hit?

Hrm, hur ska detta gå? Jag var på dejt med en yngling! En 26-åring! Ett lammkött!

Vi tog en öl eller två på Solstugan och allt var trevligt. Sedan åkte vi tillbaka till stan och min plan var att vi skulle besöka något av "sunkhaken" kring Fridhemsplan. Stället jag hade i åtanke var stängt så jag föreslog sunkhakens sunkhak - Dovas... Ynglingen kom med ett motförslag: La Isla, en salsaklubb. Och det var där vi hamnade...

När vi kom var stället i princip tomt men ölen kostade 30 koronor så vi var nöjda (hehe). Han försökte övertala mig att gå upp på dansgolvet och riva av en dans men skeptikern i mig var för nykter... Någon timme senare var stället fullt med folk: killar av varierad attraktivitet och tjejer i korta klänningar och snygga skor!

Hör och häpna men Ynglingen lyckades övertala mig att salsa loss... Det gick väl hyfsat bra. Någonstans ligger hemligheten i att man är rörlig i höften och jag som är smidig som ett kylskåp har uppenbarligen vissa fysiska begränsningar... Dock gjorde jag mitt bästa och han verkade nöjd.

Kommer vi ses igen? Antagligen, men om det blir "en romans" är inte sagt... Han var supertrevlig men kan jag acceptera att han är så ung? Vi diskuterade saken och just då fann jag mig i det men nu i efterhand är jag inte lika säker... 

I och för sig kan det ha med andra personer att göra... Två kandidater, som för tillfället är bortresta, aspirerar på platsen som min tilltänkte... Desvärre är jag inte säker på att någon av dem är intresserad av platsen - men den som lever får se! 

Wohooo! Mitt 100-ade inlägg!

Asså, killar!?

Ikväll har jag varit ute... En supertrevlig kväll i rosévinets tecken!

Jag mötte Ullis vid bussen och så åkte vi till 1900 på Regeringsgatan. De har en supermysig innergård, kallad Kåken, där vi satt tillsammans med massor av Lule-tjejer. Sedan gick vi vidare till något litet ställe i Humlegården... Också supertrevligt!

Vi som har semester traskade vidare efter en stund och Ullis och jag landade på Lokal. Där träffade hon en gammal bekant... Han hade en vän som började prata med mig:
- Hur mår du?
- Vad jobbar du med?
- Vill du ha en drink?

Jag svarade artigt på alla frågor men tackade nej till drinken och sa att vatten var det jag drack från och med nu. OBS! Samtalet varade i max tre minuter...

Han kom tillbaka med fyra gin och tonic!

Ogillar smaken för det första, och strax frågade han efter mitt nummer... Jag ljög och sa att jag inte var ledig. Då blev han sur och sa att jag kunde kläckt ur mig det tidigare... Mitt svar var: Men prata med folk måste man ju kunna.

Vi skyndade oss därifrån och gick in på Lemon bar vilket var trångt och svettigt! Jag har aldrig varit på nedervåningen förut men enligt Robban är det bra så vi testade. Vi hann bara ner så kom en kille fram och sa: Hej. Innan jag hann reagera försökte han slicka mig på brösten... What!? Ullis såg vad han tänkte och reagerade inom en millisekund.

Hon puttade undan idioten och skällde som en bandhund!

Jag är evigt tacksam men så här efteråt kan jag ifrågasätta mig själv... Lockade jag till det ena eller det andra? När jag frågade Ullis sa hon: Nej! Är du dum, eller? 

       

       

Mammas nya kille på P3

Vid samma tid varje år utses  Årets Pitebo, Årets utflyttade Pitebo och Årets mentala Pitebo. Jag kommer koncentrera mig på den mentala av kategorierna...

Årets mentala Pitebo brukar vara någon som gjort något för världen eller är outstanding inom sitt område som till exempel; Astrid Lindgren, Nelson Mandela, Moder Teresa eller Kofi Annan. I år fanns bland andra Barack Obama och Gene Simmons blande de nominerade. Ingen av dem vann titeln utan det gjorde...: Patrik Larsson. För alla som inte känner till honom kan jag tala om att han är med i ett radioprogram på P3 som heter Mammas nya kille. 

That's Pite for you!

Läs artikeln och lyssna på intervjun...

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=4749122

I renoveringstankar

Har man inget projekt får man skaffa sig ett!

Dagarna rullar på och jag har haft tid att fundera på hur jag skulle kunna förbättra läggan. Funderingarna slutade här om dagen i lite inköp av inredningsprylar. En duk, ett fat, en skål och två ljushållare.

Nu börjas det igen...
Under mina fem år i min allra första lägenhet på Hamngatan i Piteå samlade jag på mig allsköns prylar; mängder av ljus, ljusstakar, prydnadsgrejer och...you name it...! Efter de åren har jag flyttat med jämna mellanrum (aldrig bott längre än 1,5 år på samma ställe förrän nu) och vid varje flytt har jag rensat brutalt. Sist tog jag bara med mig sängen, köksredskapen och kanske några böcker och sådant skrot men inga riktiga "prydnadsgrejer". Med tiden har jag blivit allergisk mot krafs men nu verkar det som om hamstertakterna är på väg tillbaka.

Jag har nu bott här i strax över två år och känner att det är dags för en förändring. Tidigare när jag känt samma känsla har jag flyttat men nu väljer jag att göra om lite här hemma i stället. Så det är nu vi kommer till mitt nya projekt.

Jag vill renovera badrummet!

Det jag önskar är att plocka bort badkaret och bara ha dusch. Tänk vad mycket plats jag skulle få och hur ofta badar man egentligen? Jag ser framför mig ytor där jag kan ha ett skåp och kanske någon hylla... Ahh, förvaring! Igår var jag på ett byggvaruhus och spanade - guud så mycket snyggt det finns!

Pappa, min allvetande bygg- och renoveringsguru, fick frågan om han trodde att det skulle bli invecklat att göra om lite. Han trodde att det skulle gå bra. Någonstans kanske jag hade tänkt att han skulle kunna komma ner senare i höst och hjälpa mig men han pratade mest om att jag skulle "leja någon att göra det åt mig". Hrm!? Därför är jag bara på planeringsstadiet ännu...

Men då fick jag en annan idé som skulle kunna duga så länge! Om jag byter ut handdukarna och duschdraperiet och köper sådan där kakeldekor att klistra upp på den befintliga bården kan man få känslan av lite nytt i alla fall. Jag ska försöka illustrera med en bild. Döm mig inte efter min konstnärliga talang (eller avsaknad av konstnärlig talang).

                     Blå kakelrand blir ny färg, kanske typ grå/silver
       
        Här skulle ett skåp kunna stå                                 Nytt draperi

Och när badkaret är borta skulle jag vilja ha nytt golv eller i alla fall ny färg... Just nu är det samma färg som kakelbården, alltså oinspirerande babyblå!. 

Första bästa icke-soliga dag ska jag ut och shoppa badrumsprylar! Yay!

Optimisten blir PessiMiSten

Ett par dagar varje månad förvandlas jag till en mycket sämre kopia av mig själv. Mitt vanligtvis glada, positiva och snälla jag blir istället gråtmild, blasé, hård och irriterad.

Oftast förstår jag det inte först utan förundras över hur snabbt jag hugger, hur snabbt jag avfärdar någon eller hur synd jag tycker om mig själv. Igår skrev jag om Bon Jovi och hur jag skulle kunna gråta... Där var det - utan att jag förstod!

När jag var yngre var detta inget jag reflekterade över - antingen fanns det inte i mig eller så fattade jag bara inte... Det finns i alla fall en term för detta och för er som inte gissat redan: PMS!

Jag skulle lätt kunna lista en radda saker som upprör mig nu men om någon frågat mig för tre dagar sedan skulle det inte haft samma effekt...

Jag vet att det är töntigt att bli arg över följande:
- jag var okoncentrerad när jag skulle mäta upp kaffe och var tvungen att börja om för jag tappade räkningen. Jag hade kunnat kasta burken i väggen.
- R reser bort. Visst, det är inte toppenläge men nu hann vi inte ses heller och det stör mig! Jag lägger ner! (typiskt PMS-mode)
- jag har inget att göra imorgon men har ingen lust att hitta på något heller...

       

Gnäll, gnäll, gnäll...

Redan imorgon kommer allt vara bättre och solen kommer skina! Det är bara bita ihop och hålla ut!

      

Sola-i-parken-dag

Finally, var det soligt när jag vaknade... Jag skuttade upp och packade väskan, kokade kaffe, grep tag i solstolen och gick till parken.

Där låg jag och svettades, läste, pratade i telefon och mådde toppen. När jag låg på filten hade jag härlig utsikt:

        
                     


En kväll med Harry

Ord som beskriver upplevelsen av filmen:

maffig, mörk (kunde nästan varit svartvit), låång, snygg, ganska rolig, lite läskig, lite sorglig, lite kärlek, lite vuxnare, lite mer korthuggen, cliff hanger...

På något sätt kändes den här annorlunda motför de andra filmerna... Jag kan inte sätta fingret på det men när jag tänker efter så känns det som om inget blev avslutat, som om filmen var en transportsträcka till sista delen. Visst, det fanns ett uppdrag men inte som förut... Och halvblodsprinsen... Ja, vi vet vem han är men sen då?

Sedan reagerade vi på att Harrys ärr inte syntes alls, någon gång.

Av mig får Harry 3(,5)/5


Nostalgitripp som heter duga

Plötsligt fick jag en ingivelse att leta upp gamla Bon Jovi-låter på Spotify...

Låtar som:
I want you
In these arms
Dry county

När jag sitter här och lyssnar får jag gåshud. Texterna sitter fortfarande och det känns lite som om jag skulle kunna börja gråta på NU... Värsta nostalgitrippen! Keep the faith-skivan från 1992 spelades massor under högstadietiden... Antar att det är därför gråten är nära - jag menar högstadiet var ju en känslig tid ;)

Jag säger bara: Lyssna, njut och gråt en skvätt!

Filmfilmfilm

Mats, Rebecka, Theres och Harry - så kommer morgondagen att se ut.

Vi ska nämligen gå på bio och se Harry Potter! Jag kan inte säga att jag är något fan eller någon Harry-Potter-kännare men lite har jag väl hängt med. När jag pluggade i USA köpte jag de tre första böckerna och tyckte att de var riktigt bra, sedan läste jag halva fyran och halva femman... Jag tappade intresset någonstans efter vägen...

Tills för några dagar sedan hade jag bara sett de tre första filmerna men Becky kom över och vi såg den femte. Bättre än jag trodde! Imorgon blir det alltså filmpremiär och en recension dyker upp någon gång efter det. 

Har för övrigt haft lika trevligt ikväll som igår! 


Det ljuva livet...

Vaknade vid 9 och var riktigt pigg. Skön känsla! Idag skulle det bli lunch med tjejerna ute i Nacka men Jessi messade och ställde in... Med 19 dagar till födsel upptäcktes det att pyret låg med rumpan nedåt så hon var tvungen att kolla upp det lite extra. (Fick nyss veta att hon ska in på vändningsförsök imorgon.)

Då kostade jag på mig en förmiddag i sängen med kaffe och korsord.

Nya lunchplaner smiddes snabbt och jag mötte upp några vid Dramaten för att sedan promenera till favvostället - Blå Porten. Under prommisen började regnet ösa ner. Mamma Åsa var väl förberedd och delade ut paraply och regnrock. Det är visst en av fördelarna med att dra runt på en barnvagn... Hennes Ida var alltså med och snacka om charmtroll! Hmm, skulle kanske kunna tänka mig en egen i alla fall... Hehe!





Glad

Mycket trevlig kväll! 

God natt, sov gott!

Nervösare än nervösast

Märkligt, jag brukar inte vara så här nervös... Det är ju bara middag... 

Symptomen på att jag är nervös ter sig alltid lika:
- Måste kissa var tionde minut om inte oftare
- Kan inte sitta still
- Darrar lite lätt på handen, särskilt vänster
- Tittar på klockan 100 gånger i minuten
- Fryser om fötterna

Dödens död

Första spinningpasset på evigheter är avklarat!

Aaahhhh... Har aldrig svettats så mycket som på den cykeln, under den timmen. Jag hade glömt hur kul det är! Nu är jag på gång... Tjohoo!

Lite antiklimax var det dock när jag stekt mina supergoda örtbiffar och vid första  tuggan upptäckte att jag köpt fel och att jag istället satt tänderna i en morotsbiff. Nåja, de slank ner med lite god vilja.

Tidigare träffade jag Linnéa och David som väntade på flyget. Vi hann klämma in en sushi-lunch. Såå trevligt!


The vattenskoter story

Länge har jag hållit inne med detta inlägg. Pappa ville överraska oss barn men min syster och jag åkte inte hem samtidigt och så för att inte avslöja hans hemlighet har jag inte skrivit något. Igår kom hon till Piteå så nu är det dags!

När pappa hämtat mig vid flyget och vi klev ur bilen på gården sa han att vi skulle gå in och titta i garaget. Märkligt, men visst... Och där stod en fin, fiiin vattenskoter! I åratal har vi (särskilt syster) önskat oss en sådan, men icke! 

        

Nu stod den i alla fall där i garaget. Pappa köpte den för ett par månader sedan och har hållit den hemlig. Han är ingen som håller inne med saker i onödan så han har fått bita sig i tungan... Anledningen till att den stod i garaget var motorkrångel. Han hade lämnat in den och nu väntade vi på delar.

Efter ett par dagar fick han tillbaka den och nu var det monteringsdags. Pappa är händig på alla sätt och vis men det där med motorer har inte varit hans grej...men nu skulle han försöka och jag var bisittare. Han slet hårt i två dagar och efter många samtal till diverse mekaniker så satt allt på plats - trodde vi!

      

Den startade inte! Vi letade och funderade vad över vad som kunde vara fel. Då upptäckte vi att det inte var bränsle i filtret. Ahaa! Men hur skulle vi få bränslet dit? Den sög inte som den skulle! Var det stopp? Vi pillade ner en pinne i filtret och kunde utesluta att filtret var igenkorkat. Vi försökte fylla filtret med bränsle för hand... Mindre lyckat! Vi ringde alla vi kunde komma på men det var söndag så det gick inte heller så bra. En morgon när vi testat lite till och jag gått in för att jag var less kom pappa springande och skrikande: "Jag löste det! Den startar!" En slang hade inte suttit på sin plats... Att så lite kan orsaka så stora problem!

Därefter klädde vi på oss (superkallt här idag. bara +12 grader) och skulle sjösätta. När vi fått den i vattnet skulle pappa åka hem med släpet... Då fick han punktering på bilen... Bara elände hela tiden!

Sedan var det dags för en åktur! På grund av kylan utrustade vi oss så att man skulle kunna tro att det var en tur på fjället som väntade...

       

Vi körde och körde tills vi var stelfrusna. Sååå kuuuul! Wrrooom, wrroooom...

       

       

En bränd men två perfekta

En sak har jag undrat över vid ett antal tillfällen...

Till frukost kan det vara trevligt att rosta en macka eller två. Om man lägger två skivor i rosten blir de alldeles perfekt rostade, men ibland är man bara sugen på en och då...blir den alltid bränd. Varför?? Nej, jag rör inga inställningar!

Är det så att det blir för varmt i brödrosten när den inte "kyls ner" av två skivor? Eller har rosten en viss mängd värme i sig inför varje rostning och därför blir den ensamma skivan dubblerostad?

Kanske bör man mixtra lite med inställningarna men om den är inställd på 3 borde det ju gälla för likväl en som för två skivor.

När jag ändå grubblar så kan jag ta det här med bilköer också.
På en väg kör alla bilar i en viss hastighet, right? Trots att det blir fler bilar bör alla bilar fortfarande röra sig framåt i en viss hastighet. Men så är det ju uppenbarligen inte! På något sätt blir det bilkö - bilarna står still - och ibland väldigt länge. Vad gör den som är längst fram?

Visst, det kan vara så att det blir en infart på vägen och bilar släpps in, men fortfarande bör ju bilarna röra sig framåt, eller?

Härligaste fredag

Dagen inleddes med ett sms och en lunchinbjudan... Kul!

I god tid vandrade jag ner till Sergels torg där jag väntade på mitt sällskap. Vi letade ställe och hamnade så småningom på ett speciellt, litet café. Deras koncept var: i halva lokalen säljer vi skinnjackor av olika modell och färg, i den andra halvan av lokalen fixar vi i ordning ett café...  Kanske inte den kombination man först och främst tänker sig men maten var klart godkänd och servicen på topp, förmodligen för att vi var deras enda kunder. Mitt sällskap var extra hungrig och högg in på brödet efter maten. Då kom personalen med en extra maträtt eftersom de sett att maten inte mättat tillräckligt.

Efter lunch tog jag en sväng i butikerna kring Hötorget just som K ringde. Hon var i närheten så vi satte oss på NK och tog en kaffe. Där började telefonen gå varm och planerna inför kvällen tog fart. Det skulle bli en barrunda på Söder! Vi beslutade att ses på Mest kl 18 för att sedan gå vidare. 

Solen tittade fram under eftermiddagen efter att ha varit borta alldeles för länge. Därför gick vi först till Mose backe och drack öl i solen. Sedan vandrade vi vidare till Mest och efter det hamnade vi på högst upp i Skatteskrapan. Fantastisk utsikt! Alla som inte varit där bör gå dit! Ytterligare några öl senare gick vi till Vampire Lounge där Ville bjöd på Strawberry Daquiris!

Vilken härlig dag hahahaha, man blir härligt glad håhåhåhå...

Dygnet är vänt

Varför går det så snabbt att vända på dygnet? Nu har jag inga problem att vara uppe till 2-3-4 på morgonen och sova 9-10-11...

Att lägga sig 23 och sova till 6.30 är mycket värre än att lägga sig 4 och sova till 10, trots att det är färre timmars sömn. Hur kan det komma sig egentligen? Det måste (enligt Carro) bero på att somna tidigt och vakna tidigt är något som börjar på T och slutar på RÅKIGT.  

Att vända tillbaka brukar vara knepigt. så det är tur att semestern är lång!  =D



Bättre sent än aldrig...

I månader och åter månader har jag haft en kom-i-håg-lapp med anteckningen "Linser".

Nu har jag äntligen varit på en ordentlig check-up och resultatet: halvblind! Sedan gymnasiet har jag varit en glasögonbärare men fåfängan tog överhanden och jag skaffade kontaktlinser. Dessa har jag använt slaviskt varje dag, året runt, sedan dess... En optiker sa på min senaste check-up att jag måste använda glasögon oftare för annars kommer mina ögon att inte klara av användandet av linser efter jag fyllt 30.

30-strecket är passerat och linserna sitter fortfarande i ögonen - inga glasögon här inte... Därför tog jag mig till optikern för att få min dom. Skulle jag vara tvungen att använda glajjer resten av livet? 

Kvinnan undersökte mina ögon och mätte mina styrkor. Höger öga: -5,75   Vänster öga: -4,00. Helt halvblind med andra ord! Men nya linser av silikon utprovades och när jag lämnade butiken fick jag en intressant upplevelse - jag kunde se löven på träden... Det var inte längre bara en grön massa. Mina gamla linser var uppenbarligen skrämmande dåliga!

Nytt liv på gång

Dagen efter hemkomsten från de norrländska vidderna började mitt nya liv, delvis i alla fall...

Jag låg i sängen och funderade över gårdagens beslut med en miljon ursäkter på lager. Plötsligt tog en övermänsklig kraft tag i mig och sa "Gör du inte detta nu kommer det aldrig att bli av!" Motvilligt släpade jag mig ur sängen och packade Träningsväskan. Japp, ni läste rätt...

Nu när jag var uppe kunde jag hitta på massor med andra saker att göra och att gå i väg till gymet kändes fortfarande tungt. Jag funderade fortfarande på om jag kunde slingra undan, men djävulen på min axel (eller ängeln beror på hur man ser på saken) sa GÅ och jag gick...till bussen.

Eftersom kortet var nytt och jag bara varit dit med sällskap tidigare, var jag lite osäker på vägen. Jag klev av vid rätt hållplats, gick åt det håll jag trodde var rätt och snart hittade jag gatan där jag svängde in. Precis då kom världens störtskur och jag förstod att det var ett tecken på att jag egentligen inte skulle fortsätta... Tuffingen i mig valde dock att trotsa vädergudarna så jag tryckte mig mot husfasaderna och gick vidare. Väl framme visade jag upp mitt nya, blanka kort och Ärtan i receptionen registrerade mig.

Passet jag gick på skulle träna the booty och the core, det vill säga rumpa, mage och rygg. Instruktörs-snärtan var så fit att hon garanterat kunde knäcka nötter med rumpan... Nej, nej inte avundsjuk alls! Hon fick oss stackare att träna våra problemområden till svetten lackade och vi (läs:jag) såg stjärnor. Imorgon kommer jag vakna med träningsvärken from hell!

Vad jag däremot insåg under passet var att jag håller på att bli gammal! Vilket inte alls var någon rolig insikt! De andra, förutom en, var rätt unga tjejer och jag tänkte på när jag själv var just över 20... Alla runt 30 = jättegamla! Jag såg mig själv med deras ögon: en äldre tjej, något sladdrig, som försöker orka lika mycket som för 10 år sedan... Tragiskt!

Efter passet kom instruktörskan fram och frågade vad jag tyckte om passet. Jag sa som det var: bra, roligt, tungt, härligt! Hon berömde min teknik (hehe - ynglingarna fick ingen beröm) och jag tackade och sa att jag kommer fler gånger.

Allt som allt är jag nöjd! Bra träning och det kommer kännas imorgon... Nu har jag börjat mitt nya liv i gymet och det känns strålande!


Är hunden verkligen människans (då också min) bästa vän?

Det sägs att hunden är människans bästa vän men också att diamonds are a girl´s best friend...

Jag håller inte med! Är inte följande saker bättre vänner än både hundar och diamanter?

Kontaktlinserna (guds gåva till oss 4-eyes!)
Kaffe (guds gåva till oss morgontrötta!)
Samarin (guds gåva till oss med magont!)
GPS (guds gåva till oss lokalsinneslösa!)
Klänning med leggings (guds gåva till oss vars andra byxor har krympt i tvätten!) Hrm!!!

;)

Ståplats på flyget - res gratis?

Skulle jag kunna tänka mig att ha ståplats på flyget? Självklart! Tänk att ha möjligheten att resa gratis... Fatta vad ofta jag skulle kunna åka hem och hälsa på. Antagligen skulle antalet ståplatser vara begränsade så man skulle få slåss om dem, men självklart, kör igång direkt! Heja Ryanair! Alla deras idéer är inte lysande men detta skulle kunna vara något.



http://www.destination.se/flyg/article5478267.ab

Onekligen väcker denna idé ett visst antal frågor så som: är det säkert?, skulle det gälla alla avgångar till alla platser? (tänk ståplats till Hong Kong... Men å andra sidan - det är gratis), står man en och en eller i par?, får man sätta sig på golvet när säkerhetsbältslampan är släckt?

Lite historia kan inte skada

Den 20 augusti kommer Kung Carl XVI Gustav till Piteå för att "titta på en sten". Stenen är ett minnesmärke rest för att minnas att det är 200 år sedan sista skotten föll i krig mellan Sverige och Ryssland. Årsdagen är egentligen den 25 augusti men, men...







http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4796990

Jag blir galen!

Tillbaka i storstan! Alltid skönt att komma hem men samtidigt är det med tungt hjärta jag lämnar mamma, pappa och mormor.

Jag hann bara kliva ur Arlanda express och ta två steg utanför centralen så hade den fuktiga luften förvandlat mitt vanligtvis platta hår till ett krulligt ostyrigt burr. Suck!

När jag sedan klev in här hemma och stoppat i alla de kontakter jag drog ut innan jag åkte, insåg jag att det nu var FEM ränder på TVn! Jag hade hunit glömma att de fanns men där var de och de fått sällskap. WTF!? Det var bara att dränka sina sorger i cola...

The King of Pop begravs idag

Tv4 sänder hela minnesceremonin i anslutning till Michael Jacksons begravning. Mängder med kändisar hyllar The King of Pop, antingen genom ett tal eller ett framträdande medan MJ ligger i en guldkista alldeles framför scenen. Alla talar väldigt gott om han som möjligen är vår tids största stjärna. Michael har fått utstå mycket från omvärlden och han hade nog behövt höra dessa ord medan han ännu var i livet, som kommentatorerna sa.

Min absolut första LP-skiva var Michael Jacksons Bad och jag minns exakt hur jag fick den... Min moster hade tagit med mig till stan och vi gick runt och tittade på skivor. Jag var inte så gammal att jag lyssnade på musik, förutom Carola då, men jag minns att jag tyckte att skivan var urhäftig. Den var inte svart som alla andra utan LPn var vit med skivomslagsbilden tryckt på. Priset var hela 35 kronor och jag tjatade lite och tillslut köpte min moster den åt mig.

                  
 
Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på skivan och det handlar förmodligen bara om ett fåtal gånger, men vilken ascool LP!

Efter detta har jag inte köpt någon skiva med mannen, myten, legenden och jag måste nog erkänna att jag inte ens direkt lyssnat på honom men onekligen var han en entertainer, en stjärna och han kommer aldrig att bli bortglömd.

Piteå i bilder

Först: Bilder är uppladdade till   Min tävlingsinriktade far, Mitt andra/första hem och Heldag med mormor.

Här kommer Piteå! Enjoy!

                       
I vintras var det mer snö än vanligt. Kan man tro att det någon sin kommer att bli sommar?

            

                
 Pappas ögonsten               Grillning vid stranden

           
Midnattssol - mörkare än så här blir det inte under sommaren. 

  

         
Hotellet                         Äventyrsbadet          Piteås egen isbrytare: Arctic Explorer
     

Ibland är det otroligt lågt vatten... 


Min mamma har en walk-in-closet!!! Jag är gräsligt avundsjuk men en dag är det min tur...förhoppningsvis.


Nöten

På grund av nötallergi är jag extremt försiktig med vad jag stoppar i munnen... I alla fall om det är godis, och då främst choklad.

Under filmkvällen gick något snett. Antagligen sneglade jag på TVn samtidigt som jag sträckte handen mot skålen med godis. Därför siktade jag snett och stoppade in något annat i gapet. Jag hann tugga en stund innan jag märkte att det var något som inte stod rätt till.

Snabbt som attan spottade jag i servetten och galopperade in på toaletten. Där tog jag tandborsten och borstade och borstade. Jag förbannade mig själv för att ha för vana att köpa en borste med mjuka strån...

När jag var klar var stråna permanent vikta utåt och tandköttet väl polerat tillsammans med tungan och tänderna. Jag kände efter om det fanns antydan till reaktion. Japp, tungan hade svällt något och en stickande känsla hade infunnit sig. Även svalget kändes något trängre... Dock hanterbart! Nu ett par timmar senare känner jag fortfarande av sviterna av nöten.

Nötallergi is a bitch!

Glädje är min starkaste egenskap

Om man gör ett test på Facebook får man väl veta sanningen, right?

Jag gjorde ett test alldeles nyss och det handlade om att ta reda på vad som är min starkaste egenskap - och det är GLÄDJE! Utlåtandet, från  de (hrm) forskare som vetenskapligt utformat testet, lyder:

Du ser lyckan i livet och upplever stort som smått. Positivitet är ditt förnamn. Ditt hjärta är stort och du smittar av dig. Lycka att få gå vid din sida.

Det ni ;)


Småstadsliv

Piteå är en småstad med 40 100 invånare och idag har några av dessa överraskat mig i både positiv och mindre positiv bemärkelse.

Vanligtvis är lördag den dag då alla yngre drar in till stan för att fika och titta på folk. Sedan 1989 har vi haft en galleria som finurligt nog fick namnet "Småstaden". Men eftersom Piteå är en småstad har öppettiderna varit begränsade... 10-18 på vardagar och 10-15 på lördagar. Söndagar har inget varit öppet i hela stan förutom Åhléns, som i och för sig är på väg att stänga för alltid. Så, en söndag har det fram till 2007 varit dött i centrum. Relativt nyss fick vi alltså ytterligare en galleria vid namnet "Gallerian". Nu har vi butiker som är öppet på söndagar och längre resten av veckan. Det går framåt!

Idag var vi i alla fall in för att fika. Vi chockades över att det inte fanns en enda plats i någon av galleriorna. Efter mycket om och men hittade vi ett bord. Trots våra platssvårigheter är jag jätteglad att staden lever och att folket rör sig ute.

Något senare handlade jag på ICA. Jag stod snällt i kassakön med min korg och väntade på min tur. En kvinna stod framför och två tjejer i min ålder stod bakom. Kvinnan framför lade upp sina varor och då lämnade kassörskan vår kassa. Hon var tvungen att kontrollera någon i själv-scanningskön. Det tog en evig tid och alla började muttra. En av de yngre tjejerna blev ilsknare och ilsknare:
- Detta blir en "tummen ner" i PT! [häjn waL en tömmen nejr ini PT], sa hon högt. Sedan attackerade hon den stackars kassörskan i kassan bredvid och anklagade henne för personalbristen. Den lilla stackaren försvarade sig efter bästa förmåga, omän något klumpigt formulerat... "Det är inte mitt problem" var kanske inte det smartaste hon kunde säga.

Så småningom kom vår kassörska tillbaka. Hon tog betalt av kvinnan framför och mig... Sedan var hon tvungen gå till själv-scanningen igen. Då flippade tjejen bakom mig ut. Hon svor högt, var väldigt otrevlig och vrålade att hon ville ha numret till någon chef. Flickstackaren i kassan bredvid hade inget nummer och argbiggan ropade: "Då får du väl se till att skaffa fram det då!". Sedan tog hon sina varor och gick förbi kassan... Det skulle ju aldrig hända i en storstad. Hon smet inte utan gick till kiosken och betalade istället. Tydligen kunde man göra det!?

Jag packade mina varor och glodde och lyssnade! Nyfiken som få... Massor med folk hade samlats av allt vrålande... Mitt i all uppståndelse glömde jag en vara kvar på bandet och när jag började gå kom en annan kund, som stannat för att titta på cirkusen, fram till mig och sa att jag hade glömt min vara. Hon förgyllde min dag! Det finns trots allt vänliga själar där ute!  

Vad lärde vi oss av detta?
- hetsa inte, det blir inte bättre för det
- formulera dig väl: den andra kassörskan hade sluppit få sig en skopa skit om hon bemött argbiggans argument på ett annat sätt.
- tänk taktiskt - vad är bäst i det här läget?: tjejen i min kassa skulle ha expierat argbiggan först och sedan tagit själv-scanningen.
- hjälp dina medmänniskor! Den gyllene regeln är det man ska leva efter, inte nånannanismen.

Mina språkliga brister har en fullgod förklaring - det kallas dialekt!

Relativt ofta får jag utstå omgivningens oförstående och/eller hån för att jag har "språkliga brister". Hur kan du vara svensklärare du som inte ens kan prata riktig svenska? Som en äkta timid norrländska sväljer jag hånet och väntar på hämnd.

Tills jag klurat ut något får alla nöja sig med en liten ordlista. Det var en nära vän som bor i Stockholm som hittade detta någonstans på nätet. Jag jublade och sa att nu har ni fått en vetenskaplig förklaring till varför jag pratar som jag gör. Men då upplyste hon mig om att det egentligen bara var "ännu en vilsen själ från dina trakter som lärt sig fel..."   Hrm!?

Här kommer i alla fall vad hon hittat:
__________________________________________
Pitemål uttalas olika beroende på om man bor i sta´n (pitefint) eller längre in i landet (pitebondska).

Hajna = han
Hojna = hon
Hejn(a) = den/det här
Söjn(a) = så här
Jenna = här
Denna = där

Andra vardagliga ord som förvirrar är:
bron (trappan vid ytterdörren)
fara (gå, springa, åka, flyga...)
he (sätta, ställa, lägga)
och en del mystiska böjningar; ett vagn, en skåp osv.

Sedan är det alla o:n som stoppas in överallt.
Jag har ohandlat = jag har inte handlat än
jag har julostädat = jag har inte julstädat än.

Mina favoriter annars den här årstiden är kåggamoj (harkrank) och vedagock (hackspett).
__________________________________________

Det är en hel vetenskap... Men ja, jag använder de här orden (och många fler) till vardags. Inte lika ofta när jag är i Stockholm men så fort jag kommer hit upp rinner de ur mig som om jag aldrig varit härifrån.

Heldag med mormor

Plötsligt blev luften svalare och det visade sig att det faktiskt fanns moln... Inte mig emot, men en dag räcker - nu vill jag ha sol och värme igen!

Mormor var sugen på att umgås så det blev i princip en heldag. Vi packade in oss i bolen och åkte in till stan. Där letade vi febrilt efter något att dekorera morfars grav med och vi hittade tillslut en färgglad fjäril... Blommor och fjäril åkte med till kyrkogården där vi fixade till lite; rensa ogräs, vattna, sätta nya blommor... Platsen där han ligger är jättefin. Jag saknar honom massor!

När jag visat mina gröna fingrar åkte vi till Max. Smaskigt värre!


Sesamfröna är bortskalade på grund av allergi.

Här i norr äte vi våra hamburgare med bestick... Det har vi alltid gjort! Så när jag kommer till vilken hamburgerrestaurang som helst i Stockholm ber jag alltid om bestick eftersom det inte finns framme. Varje gång tittar personalen märkligt på mig. På senare tid har folk här uppe börjat äta med händerna också men långt ifrån alla gör det. Är det inte mer civiliserat att äta med bestick än att äta med händerna? 

Sedan åkte vi hem till mormor. Hon förundras alltid över att jag hittar "så bra" med bil i stan och att jag kan köra hem till henne. Skönt att någon uppskattar ens färdigheter!   =D

Ooops.

Nu tänkte jag mig inte för... Jag har shoppat igen! Och jag som hade problem med att få ner all packning i handbagaget på resan upp...

Idag hittade jag en handväska och ett par jeans som jag länge suktat efter. De var på rea så jag var bara tvungen att köpa dem!

Men hur ska jag få ner ett par extra jeans? Gammelväskan kan jag lämna kvar så den är inget problem, men byxorna!? Hmm, jag kanske får ta ett extra lager kläder på mig, typ dubbla byxor och hoppas att det inte är 28 grader varmt den dagen.

Problem är till för att lösas så jag kommer nog på något!


Hängbröst?

Idag har jag umgåtts med mina närmaste vänner, mina älsklingar. Tyvärr ses vi alldeles för sällan eftersom jag flyttat från stan...

I förmiddags åkte L och jag till Luleå för lite sushi. Min hemstad är fantastisk på många vis men ett sushi-hak har ingen kommit på att öppna. I och för sig kan man ju fundera över hur bra det skulle gå... Men jag vet i alla fall några som skulle vara stammisar! Efter lunchen tog vi en shoppingrunda. Jag hittade en väska. Äntligen! Det var mycket behövligt för min gamla faller i bitar.

Lite senare var det dags för nästa reunion. Carro hämtade upp mig och vi åkte in till stan där vi mötte I. Vi satt på en prakbänk på torget och uppdaterade oss i väntan på att H skulle komma hem från jobbet. Sedan bar det av till restaurangen med bästa nacho-tallriken i världen! Mitt favvofik i Stockholm har en ok nacho-tallrik men det finns verligen ingen som kan mäta sig med den jag åt idag! Det kan också tilläggas att min hemstad har världens godaste pizzor... Sthlmspizzeriorna: släng er i väggen!

Något vi fyra alltid tyckt om är att ta en bil och åka runt och prata och se oss omkring (= Carros joyride). Idag körde vi till en annan grannstad eller by eller ort eller vad man ska säga, Älvsbyn var det i alla fall. Toa/tidnings/vattenstopp på OK/Q8! Hem valde vi att åka genom småbyarna och vi hamnade på en grusväg, bred som en kostig, vilken sedan övergick till världens minst underhållna väg. Grop efter grop efter grop... H uttryckte en undran: Skulle vi få hängbröst av alla gupp?

Det har varit en toppendag och jag saknar redan mina fantastiska vänner så att jag kan börja gråta! Ibland undrar jag vad som får mig att lämna familj och vänner och åka ner till södern... Är det värt det?

Mitt andra/första hem

Hemma hos mina föräldrar mår jag som en prinsessa!

För ett antal år sedan sålde de mitt barndomshem och flyttade till sommarstugan. Då hade min händige far så klart renoverat allt och även byggt till några hus. Mina föräldrars hus är inte så stort men det räcker gott och väl för dem. Min syster och jag har ett hus för oss själva och det är delat i två så vi har halva huset var. Det tredje huset tillhör min mormor.


Mina föräldrars hus


Huset lillasyster och jag delar


Mormors hus

Läget är fantastiskt! Vi har en strandtomt en mil utanför stan... Kan det bli bättre? Fördelen med egen strand är att man inte behöver trängas med en massa okända och att traska runt i bikini känns inte det minsta obekvämt.



Att det under dagarna jag spenderat här varit strålande sol och stekhett gör inte strandläget sämre. Vi har haft en badtemperatur på +24 grader och jag har legat i en solstol eller gått runt i vattnet stor del av dagarna... Det är hårt att jobba på solbrännan.



(Jag glömde sladden till kameran så bilder kommer senare)

På landet gäller inga trafiklagar?

Visst är det härligt att vara hemma... Men ibland förundras man!

Igår skulle pappa hämta mig när jag kom från flyget. Just innan han kom passerade jag två bilar som krockat och jag kan för mitt liv inte klura ut hur de hade lyckats krocka där och på det sättet. Någon måste ha brutit alla trafikregler man kan tänka sig.

Någon minut senare satt jag i bilen och vi stod trea i rödljuset. Då kör de framför oss mot rött - bara så där, helt plötsligt. Vi häpnade, väntade på grönt och fortsatte. Ytterligare någon minut senare passerar vi nästa rödljus och då svänger det ut en bil som helt uppenbart körde mot rött. Pappa fick tvärbromsa...

Min stroppiga stockholms-attityd kröp fram och jag tänkte: Galna lantisar!

Min tävlingsinriktade far

Två dagar har förflutit vid den norrländska kusten och så fort jag sätter min fot här uppe sprider sig lugnet över mig. Allt har ett helt annat tempo, eller allt utom måltiderna - de har flerdubblats... Enkelt sammanfattas de så här: fika-fika-mat-fika-mat-fika. Var annan timme (minst) ska något stoppas i munnen. Igår höll jag samma tempo som min pappa men idag var jag tvungen att sätta stopp.

Dessa två dagar har jag umgåtts intensivt med min pappa. Han är en tävlingsmänniska av stora mått och har alltid en tävling på gång. Min far ogillar att förlora och har genom åren spelat mycket kort med oss barn. Vad vi insett på senare tid är att han hittade på egna regler till alla spel.

Under året spelar han mycket pingis och har skramlat ihop en hel del pokaler. Det var med stolthet han visade mig sin samling.

        

På gården har pappa gjort en egen 9-håls-golfbana där vi gått många rundor de här dagarna. Jag är ingen golfare och misstänkte att jag skulle förlora stort men (håll i er) jag vann och slog banrekord! 27 slag! Pappa surade lite och kom på en ny tävling. Nu skulle vi skjuta på burkar med luftpistol. Åtta burkar på relativt nära håll och en på långt avstånd. Pappa vann på nära håll och jag vann distansskyttet. Även en hel del kortspelande har vi hunnit med... Där ligger vi nog lika.

                        

Jag förstår varifrån min tävlingsinstinkt kommer!

RSS 2.0