vintertessan

...är att träna med Micke. Han har lyckats övertala mig... Det är i och för sig strålande eftersom jag har sämst karaktär i världshistorien. Jag har ju faktiskt haft en godtagbar ursäkt de senaste veckorna (ryggen) men nu gör det inte så ont längre och därför är det bara att pallra sig iväg. Många plus med det: inte jobba så länge, få lite motion, träffa lite annat folk, känna sig stolt och nöjd!

Håller tummarna för att ryggen inte får fnatt igen!

Min eftermiddag har varit tankeställande, oroväckande och lite hemsk. Jag har suttit på en föreläsning angående vilka risker ungdomar utsätts för på internet.

Föreläsaren arbetar för ett företag som kartlägger de "fula gubbar" som kontaktar barn och ungdomar på olika slags internetsidor. Han reggar sig som barn, tjej/kille i åldern 9-16 och idag så berättade han om en del av dem han chattat med och vad de säger och gör. Så sjukt!

En del av föreläsningen gick ut på att han visade oss live hur snabbt en liten flicka kan bli kontaktad av äldre män. Han reggade en "Lisa13" och loggade in i ett chattrum. Tidigare sa han att det går hur snabbt som helst men jag kände att jag inte kunde tro på det förrän jag såg det, och jag behövde vänta i hela 15 sekunder. Efter 15 sekunder hade fem olika män i ålder 25 och uppåt kontaktat Lisa13. När de frågade hur gammal hon var så svarade han 11, och det var ok för dem!? Jag rös av obehag! Såååå sjuuukt!

Jag lärde mig också att om man har GPS i mobilen ska man ha den avslagen om man inte använder den. För om du tar ett kort och lägger upp det på nätet kan vem som helst klicka på den och få ett nummer... Om du sedan lägger in det numret på Google Earth så kan du få se vart bilden togs, exakt alltså. Han förklarade lite mer ingående men hur man skulle klicka och vart man skulle på Google Earth man skulle skriva in numret, minns jag inte exakt.

Dagens positiva: Min vinterjacka har kommit! Finemang!

Kaaaallt, kaallt... Har stått i skogen i flera timmar och väntat på ungar som ska orientera sig... Eftersom vissa tyckte att det var en god idé att ta en paus i orienterandet och i stället ta en simtur (?!?!?!) fick jag vänta ett tag.

Dagens positiva: Jag hade någon form av deep talk med Don Miguel vilket inte hör till vanligheten...

Att gå runt i Stockholm en solig eftermiddag, med världens bästa Liva och sisådär 40 ungar, kan vara bland det härligaste som finns en vanlig måndag.

Vi vandrade runt på Söder och tittade på ställen som Per-Anders Fogelström skrivit om i sin bok Mina drömmars stad. Han beskriver livet i Stockholm under åren 1860-1880 i denna bok. Att få möjligheten att gå runt och titta är fantastisk och vissa stopp på vår vandring gav oss insikt i hur bra vi faktiskt har det idag...

I ett hus på Bergsprängargränd bodde det år 1880 38 vuxna och 18 barn! I samma hus bodde där 1970 en familj på två vuxna och tre barn, varav ett spädbarn. Med andra ord har levnadsstandarden ändrats dramatiskt på knappt 100 år.

På Nytorget vilade vi en stund och fikade i solskenet.

Dagens positiva: Katarina bjöd hem mig på middag. Hon är minsann en matlagerska ut i fingerspetsarna! Som aptitretare hade hon Manchego-ost och ett glas rött vin. Medan jag satt vid köksbordet och förundrades över hennes struktur och effektivitet, lagade Katarinchen lammfärsköttbullar, kokt potatis och champinjonsås med cognac. Och mer rött vin så klart. Till efterrätt blev det kaffe och hembakta gifflar med aprikosmarmelad. Fatta vilken måndagsmiddag! Värsta lyxreataurangen!

Ytterligare en vecka har passerat och jag skulle vilja sammanfatta den på förljande vis:


Veckans +                                           Veckans -
Mys                                                       Inte tillräckligt med mys    
Ny dator                                               Ryggont
Trevliga kollegor                                   Väckarklockans hemska signal
Roligt jobb                                            Arga mamman
Mat med kära med vänner                   Grammatikmissen                  
Är fortfarande frisk                               Höstigaste känslan hittills
Sol                                                        Skräpmat i tid och otid  
Att ryggontet är nästan borta              Lite hemlängtan
Lööön!
Söndagsbiokväll
Kära sms:ande vänner  =)
Ser tydligen ungdomlig ut (leg på systemet)


Med andra ord har det varit en mycket bra vecka!

Nu är det verkligen höst. Solen skiner men värmer inte lika mycket som tidigare, löven gulnar och faller till marken, fler och fler tar på sig jackor och halsdukar... Hösten har sin charm i och med att det blir mörkt och det är helt ok att tända värmeljus. Nu kan man också börja använd mössa (om inte annat för att dölja smutsigt hår) och nyinköpta höst/vinterjackor (obs plural).

Som så många söndagar gick jag till Parken med en kaffe och en bok. Tyvärr måste jag nog säga att det var sista Parkensöndagen för den här säsongen. Det blåste höstigt och var lite kyligt även om jag satt i solen. Efter bara en timme frös jag om händerna.

Jag passade dock på att fota min älsklingsPark.

                
   
           

                      

Igår, den 25:e september, var det 12 år sedan jag klarade körkortet. Tänk vad tiden går...

Under dessa 12 år har jag i princip varit en mönsterchaufför. Det var bara en gång för drygt sju år sedan som jag råkade i klammeri med lagen. Jag kom körande från mina föräldrar in mot stan. Större delen av den sträckan är det 90, men jag hamnade bakom några som puttrade på i 80. Alla med biltemperament vet vad detta kan orsaka... Jag gaaasade och brummade om. Inga problem so far men jag var så pass irriterad (och lite försenad) att jag fortsatte hålla en något högre hastighet än vad som var tillåtet. Denna 90-strecka går sedan över i 70 och där saktade jag ner marginellt...

Efter en stund såg jag en man som vinkade på ena sidan gatan och en vit Saab på andra sidan. Min tanke var: "Oh nej, jag kan inget om bilar." eftersom jag trodde att mannen fått fel på sin Saab. Strax insåg jag att det var en polis, så då var det bara att tvärnita. Det ska väl också tilläggas att jag vid tillfället inte bar glasögon regelbundet vilket jag borde gjort...

Nåja, polisen sa åt mig att backa in på en liten avtagsväg och där strömmade det fram poliser från alla håll. Jag var helt omringad. Lilla Theres darrade lätt! Det hade alltså gått 84 på en 70-väg. Jag tog snällt emot boten och körde sakta därifrån. Efter detta har jag inte råkat i trubbel. Om det beror på att jag varit laglydig eller på att de bara inte fått tag i mig får ni spekulera i på egen hand.

Dagens positiva: Jag fick visa leg på systemet! Fast nu så här när jag är 30+ vet jag inte om det är så positivt egentligen. Då jag dessutom köpte superdyr champagne borde det kanske ha avslöjat att jag inte är underårig... Men idag väljer jag att ta det som något positivt.

När fredagen kommer är alla på strålande humör, oavsett om det varit världens värsta vecka. Nu har det i och för sig varit en bra vecka så jag ska definitivt inte klaga. Så fort jag kommer hem ska jag lyxa till det och köpa sushi och en kaffe från 7Eleven! Vardagslyx på hög nivå!

Imorgon ska jag och några nära och kära ut till Ekerö och äta bröllopsmiddag. De har varit gifta i 5 år och vill fira med vänner och god mat.

Dagens positiva: Det är fredag!

Dagens positiva 2: Jag träffade Jessi och Lillen över lunch. Har vuxit enormt mycket och är snart lika lång som henne för hon är typ tre äpplen hög. Lite trist att han sov sig igenom dejten.

       
        Sensmoral: Dina vänner kan inte alltid hjälpa dig på fötter.

        MEN: De kan se till så att du inte faller.

Ryggen, ryyyyyyggeen... Idag har jag inte haft min mest rörliga dag.

Igår kände jag nästan inte alls av det onda i ryggslutet. Det har plågat mig över en vecka så nu trodde jag att pinan var över, men ack så fel jag hade! Idag kom smärtan tillbaka med råge! Det började kännas lite mer vid 10-tiden men efter lunch kunde jag knappt gå. Om jag stod still på höger ben så var det uthärdligt men så fort jag satte i vänster ben skar det som en kniv. Med lite vilja kunde jag halta fram i klassrummet men helt plötsligt gick inte ens det... Jag stannade mitt på golvet - mitt i ett steg -  och där stod jag rätt länge.

Mina kollegor försökte komma med råd och stretch-hjälp när jag släpat mig till personalrummet. Vår idrottsläreare/massör hade lektion i en idrottshall en bra bit från skolan så henne fick jag inte tag i. Efter några timmar släppte det lite och nu kan jag i alla fall gå.  

Dagens positiva: Jag fick en ny jobbdator idag - utan att ens behöva be om det! Den är så fiiin! Jag stannade till och med en timme extra bara för att känna lite på den. Den är så snabb! Så fort man klickar på något (vad som helst) så poof kommer man dit. Lyx!

Dagens positiva 2: Min hemdator är normal idag! Innan jag kom hem hade jag googlat på problemet och fått några förslag på lösningar. Ett "smartass" hörde också av sig med råd. Tacksam!

Det finns ju vissa dagar som bara är helt åt skogen! Idag har jag vid tre tillfällen varit ute och cyklat. När man har mitt jobb ska man helst ha koll på det man undervisar om, sina tider och gärna på sina saker.

Först så hade jag grammatikgenomgång med en klass. Vi pratade om regler och jag var som vanligt engagerad och gnällig på det viset att jag ville att alla skulle förstå. En tjej kunde bara inte fatta så jag tog allt om och om igen. Hon begrep ändå inte och jag argumenterade, visade och gav exempel så att jag blev alldeles rödflammig... En annan tjej gjorde genidraget - tittade i facit. Hon räckte upp handen och sa: "Men så står det inte i facit". Jag snappade åt mig pappret och tittade. Japp, i facit stod något annat - nämligen exakt vad tjejen som inte fattade hade sagt var rätt. Min första reaktion var: Eeehhhh!? Och som en sann tjurskalle hävdade jag bestämt att facit hade fel! Men snart var jag tvungen att erkänna att JAG hade haft fel. Alla kan göra misstag men... Vissa saker ska man bara inte ha fel om.

Efter ett par timmar skulle jag träffa samma klass igen. På frågan om när vi började så sa jag att de hade rast i ytterligare fem minuter. Något ljushuvud hade en annan åsikt och sa att det var typ 15 minuter kvar. Relativt ofta får man argumentera om vilken tid lektionen börjar så jag kände irritationen komma och var nästan på gränsen till arg... Då kom nämnda ljushuvud och tryckte upp ett schema i ansiktet på mig. Inte heller denna gång hade jag rätt.

När lektionen med denna klass börjat och jag tagit närvaron skulle alla få frågor till en skrivuppgift. Till att börja med hittade jag inte frågorna trots att jag vet att jag gjort i ordning dem. Jag galopperade till kopiatorn, tryckte upp nya frågor till alla, skar till dem i rätt format och rusade tillbaka till klassen. Jag började dela ut frågorna och hörde någonstans att det frågades om de skulle svara på samma frågor som förra veckan. Stressen gjorde att jag  ignorerade detta. När en av eleverna funderade kring första frågan insåg jag att jag kopierat upp FEL frågor!

Jag utstötte ett avgrundsvrål och en av killarna frågade: "Alltså, är du hög, eller?" Det var nästan så att jag själv började undra... Jag sa åt klassen att jag inte visste vad det var med mig. Antingen hade jag för mycket eller för lite kaffe i kroppen.

Snabbt som attan skrev jag ut rätt frågor, kopierade, klippte, delade ut och klistrade in dem i boken. Sedan satte jag mig på stolen vid katedern och klev inte upp förrän lektionen var över!

Dagens positiva: En kollega gav mig komplimanger som verkligen värmde!

För ett tag sedan ville min dator inte starta. Efter mina desperata försöka att få igång burken, vilket jag lyckades med, har jag inte haft några bekymmer - förrän idag.

Den startade utan problem men helt plötsligt blev allt svart. Gaah! Inget fungerade den här gången heller... Jag lyckades slå av och starta upp igen. Men nu är det något som inte är som det ska...

När jag försöker scrolla ner med piltangenten så vrider sig hela skärmbilden och blir upp-och-ner. Om jag sedan trycker på pil-upp så vrider den tillbaka igen. Vansinnigt irriterande! Om jag skriver fel och försöker sudda med delete-knappen så kommer jag till sidan där jag kan: låsa datorn, växla användare, starta aktivitetshandlaren och något mer...

Ifall att någon läser detta och har minsta aning om vad som är fel eller vad jag ska göra kan väl denna vänliga själ berätta det för mig!

...dagen på evigheter!

När jag vaknade och tittade mig i spegeln ryggade jag nästan tillbaka! Vad var det för stackare i spegeln? De där påsarna under ögonen önskar man inte ens sin värsta fiende!

På fluff-och-ludd-och-gullegull-kursen har vi fått lära oss att man ska kliva upp, ses sig i spegeln och säga WOW. Om inte annat så får det oss att skratta och då lämnar skrattet spår i hjärnan och vi blir mer positiva. God tanke, men idag var det definitivt ingen WOW-dag.

Att jag nu ikväll suttit och skrivit ut listor på telefonnummer och e-mailadresser till alla föräldrar i klassen gör inte saken bättre... Nu ser jag i kors också!

Är de inte helg snart? Nej, just ja, det är bara tisdag!

Dagens positiva: Jag tände värmeljus för första gången den här hösten. Mysigt!

...både dagen och föräldramötet. En mamma var argsint och ville få ur sig allt vad hon tyckte var fel - tyvärr stod jag i vägen! Men, alla andra öste ur sig värme och tacksamhet... Varför är det dock så att en negativ sak överskuggar 20 positiva? Jag måste bli bättre på att inte ta åt mig av sådant som jag inte har orsakat/kan påverka!

Kvällen slutade på ett strålande sätt, men det behåller jag för mig själv!

Sov gott, världen. Imorgon är en ny dag att ta i tu med.

Söndagkväll igen. Är det inte märkligt att söndagkvällarna kommer oftare än fredageftermiddagarna? Man sitter ju alltid med lite söndagsångest även om det för mig inte handlar om själva jobbet utan mer om att vara tvungen att kliva upp. Extra svårt kommer det vara efter en toppenhelg som denna! Det har känts som om det har varit sommar och semester: sol, ligga-i-Parken-på-en-filt, uteserveringar, kunna gå hem mitt i natten i utan jacka...

Imorgon blir det en 12-13 timmars arbetsdag eftersom det är föräldramöte. Jag är alltid nervös inför dessa möten - föräldrar är läskiga!

När man kommer hem halv 5 på morgonen kan man inte vara annat än bakis... Lyckligtvis uttryckte sig bakis-skapet i form av seghet. Tack, tack! Därför kunde jag utan större svårigheter släpa mig upp och ta mig till Fix. Älskar uteserveringar och solsken!

Då jag kom hem hann jag bara stänga dörren så ringde det och jag vände på klacken och gick iväg på fika nummer 2 för dagen. Den här gången blev det Muffin bakery. Variation förnöjer! =) Medan jag satt där fick jag ett sms om en kvällsfika, så nu väntar jag på att gå iväg på fika nummer 3!

Fika är inte samma som att äta så nu skulle jag kunna ta en tugga av soffbordet, men då jag inser att det antagligen inte mättar får jag väl pallra mig ut i köket och svänga ihop något. Ur spår, gourmetkocken är på intåg!

Förresten...

Vad sa mannen som stod med vatten upp till midjan?

Det här går över mitt förstånd!

Nu ska ni få se vad som trillade ut ur en låda... Min lillasyster skrev en berättelse om mig för många herrans år sedan. Jag minns inte att hon skrivit detta men jag minns vem det handlar om och därför kan jag datera historien till år 1992. Helt sjukt, men det är snart 20 år sedan!





Lillasyster var alltså 8 år när hon skrev detta och hon alltså hade snappat upp min högsta önskan... Hehe!
    

Hela veckan har varit stressig och jag har varit trött. Därför bestämde jag att denna lördag skulle vara min myslördag. Jag var ut på stan under förmiddagen och shoppade lite... Det blev en jacka som jag spanat på ett tag och lite annat smått och gott.

Solen strålade och jag kände att ljuset skar i ögonen och jag blev nästan illamående. Då insåg jag att jag inte druckit kaffe! All shopping avklarades och sedan gick jag hem med nyförvärven. Efter det packade jag väskan och gick till 7Eleven och köpte en stor kaffe. Det går inte att komma ifrån det faktum att de har det absolut godaste kaffet jag någonsin druckit.

Med muggen i handen gick jag till Parken och bredde ut filten, packade upp godsakerna, sörplade på kaffet, läste lite i en bok och njöööt! Mitt största bekymmer var om jag skulle ligga i solen eller i skuggan. I solen var det för varmt och i skuggan nästan lite svalt. Kompromiss: hälften - hälften!



I påsen ligger mina absoluta favvogodisar. Om jag bara fick äta en enda sort godis resten av livet skulle det utan tvekan bli:

         

Tyvärr har gammeltanten fått riktigt ont i ryggen. Att då ligga på en filt ett par timmar hjälpte inte direkt... Valrossaktigt tog jag mig upp i stående och kunde plocka ihop och gå hem när solen gömt sig bakom träden. Men åh, vad det var värt det! Jag mår toppen (i övrigt) och en dag i friska luften, på en filt i solen kan inte annat än göra en människa lycklig!

Man blir lika glad varje gång det blir fredag! Att helgen kom den här veckan också... Såå skönt!

Nu her den här veckan gått väldigt fort men jg är lite sliten efter lägerskolan. Igår sov jag middag ett par timmar för att sedan soman på soffan vid 18.30. När jag vaknade igen var klockan 03.42 och TVn, datorn och lamporna stod på. En kort sekund övervägde jag att bara vända mig om och somna om men sedan tog jag mig i kragen och släckte och la mig i sängen det två timmar jag hade kvar innan uppstigning.

Egot fick sig en boost idag också. Flera av mina klasser kom springande i korridoren (vid olika tillfällen) och ropade att de saknat mig och att jag aldrig mer får vara borta. Att ha vikarie är tacksamt! Att vara vikarie är inte tacksamt! En av mina kollegor hade vikarie idag och hon (vikarien) kom in och sa att en av de elever hon just haft hade hotat att bita henne...!? Hon hade svarat: "Biter du mig så anmäler jag dig!" Ungdomar är...underbara? Själv blev jag kallad för "Old hag" idag. Det var visserligen på skämt, men i alla fall... IG på den eleven direkt! ;)

Efter att ha varit på lägerskola med elever som inte kan vara tysta i mer än 15 sekunder och har ett minne som räcker i ganska exakt åtta minuter är jag ganska trött i kropp och huvud.

Vi hade kul: lekte lekar, badade, sprang runt, runt, runt, lagade mat och berättade spökhistorier vid lägerelden! Vi hade också mindre kul: diskade efter maten, pratade oavbrutet så att jag var tvungen att gå i taket, hade svårt att lyssna, slet sönder bastuhandtaget och några av oss (läs:eleverna) verkade osäkra på vad en skräpkorg var... ^^

Däremot sov de hela natten, vad vi vet i alla fall... Eftersom de sprang runt som galningar hela eftermiddagen och kvällen var de så trötta att de slocknade vid 12. Micke och jag somnade lugnt halv ett.

När vi bäddade i vårt rum skulle jag lägga kudden på plats och fick då se en enorm spindel. Den var i klass med Kärrspindeln vi såg på Öland. Jag skrek och blev en typiskt tjejig tjej. Stora starka Micke fick komma och ta bort den. När han var klar sa han med lite darr på rösten att han också ogillade spindlar. Gissa om jag fick dåligt samvete! 

Imorse fick vi piska på alla för att städa ordentligt. När vi var tillbaka på jobbet kändes det skönt att det var över för den här gången. En av sviterna från denna lägerskola är att jag har vansinnigt ont i ryggen. Vet inte var det kommer ifrån men jag har svårt att sätta/ställa mig ner/upp. Jajja, en dags komp på höstlovet och möjligheten att åka på semester med mamma och syster gör att det är värt det!

Världens bästa mamma fyller år idag! Nu ska man ju inte avslöja en dams ålder men på jobbet sa alla: "Oooh, vilken ung mamma du har!"

Grattis, grattis, grattis!

Hur ställer ni er till julreklam - för att förtydliga - julreklam i september!?

Jag stod i köket och lagade middag när jag hörde från TVn: "Årets bästa julerbjudande". Är det inte i tidigaste laget?

Idag har en kär gammal vän flyttat ut...via sopkorgen! Det blev ett sorgligt farväl!

Vad som däremot flyttat in är en städperfektionist. Under de senaste månaderna har jag utveklat en pedantisk sida som inte klarar av disk, damm, obäddad säng, hår (på golv, mattor, handfat, badkar, toa...), kläder utanför garderoben eller annat skit liggandes där den inte ska ligga. Det börjar nästan klia om jag inte får plocka undan och att försöka sova när det är stökigt är helt omöjligt.

Hur det kom sig att denna sida bosatte sig i mig har jag inte den blekaste aning om. Jag har aldrig varit så här förut och jag vet inte vem jag ska skylla på... Å ena sidan är jag glad över det för det är renare överallt, men å andra sidan är det lite jobbigt att städa hela tiden.

Efter kräftskivan tog jag en längre sovmorgon och när jag vaknade låg jag kvar och läste rätt länge! 

Så småningom blev det frukost framför datorn; facebookade, bloggade, läste nyheter. Jag hann prata i telefon, planera dagen, lyssna på musik, ta ett bad (hårtorken fungerade perfekt) och sköta om blommorna. Allt detta i väntan på att gå iväg för att dricka kaffe.

Ulrika kom förbi och vi gick mot Fix och kaffe. Där satt vi ett par timmar och avhandlade livet och dess bekymmer och njutningar. På kvällskvisten lagade jag lax till middag och pratade ännu mer i telefon. Nu blir det film i soffan och kanske lite mer bokläsning.

Imorogn är det jobb igen och jag ser faktiskt fram emot det trots att jag har riktigt tuffa måndagar.

Årets kräftskiva har gått av stapeln. Det var lika trevligt som vanligt men ändå annorlunda motför vad det brukar vara... För första året var det barn med på skivan; Ida och Tim. Det var också första året som jag var ensam singel. Astrist! Här med lovar jag att aldrig mer gå på en partillställning som enda singel!

Alla som kom hörde till gamla gänget men två av killarna var nya... De fick utstå omgivningens inspektioner och de höll måttet! 

Här kommer en del av kvällen i bilder:
 
       


              

Nyss hemkommen från kräftskivan med världens hicka! Nej, inte fyllehicka!

Jag hickar väldigt sällan nu för tiden. I princip aldrig! Det beror på mormor. För många många år sedan hade jag världens hicka och som så många vet ska man skrämma den hickande... Det var en sommar på stugan när jag hickade och hickade... Mormor tittade på mig och sa "Men Theres, vad har du på axeln?" Jag tittade dit hon pekade och på något vis spelade hjärnan mig ett spratt för jag tyckte mig se en ENORM spindel! Jag skrek, grät, hoppade och slog efter fantasispindeln. Mormor försökte lugna mig och efter ett tag kunde hon förklara att hon bara hittat på. Hickan hade slutat vilket var tanken men jag blev så rädd att jag tror att det tog ungefär 10 år tills jag hickade igen. Verkligen effektivt! Och aningen elakt...  =)

Kan livet vara bättre? Ibland känns det bara helt underbart!

Jag vaknade klockan 10 av väckarklockan, vilket i sig är ett ljud jag ogillar men... Fem minuter senare ringde Micke och frågade om vi skulle gå och dricka kaffe. Vi bestämde att vi skulle ses 11 utanför eftersom han ville se klart sitt Star gate-avsnitt (sci-fi nörden ;)).

11 möttes vi upp och vandrade till Fix där vi fick ett bord i solen. Det kändes som en sommardag; varmt, soligt och bara allmänt härligt. Sedan gick vi runt och tittade lite i affärer och Micke lyckades övertala mig att köpa en väska. Han har god smak den där... Aaahh! Shoppingsuget dämpades tillfälligt! I och för sig så beställde jag en jacka igår... Dyyyr, men snygg!

Strax ska jag åka till Becky och Mats. Det är kräftskiva ikväll och jag ska ut till dem och hjälpa till med förberedelserna. Ryktet på FB säger att det blir polkagrisshots! Hehe!

Katarina ska ta med sin pojkvän. Det blir första gången vi träffar honom... Spännande!

Jag har sett en film som var både bra och mindre bra... He is just not that in to you! Den var bra på det sättet att den var fylld med kända skådisar och den var rätt underhållande. "En chick flick" som Henke uttryckte det. Medan jag såg den tänkte jag rätt ofta: "Men iiihh gör inte så!" för att sedan tänka om samma scen "Men...jag gör ju så...!?" Brutalt! (Det var det som var mindre bra.)

Såklart gällde det inte allt men det fanns delar av igenkännande. Som tröst pratade jag med andra som sett den och alla känner igen sig i något. Tur man inte är ensam!  =D

Vid tre tillfällen idag höll jag på att få skrämselhicka!

Först imorse... Håret var tvättat, det var lite bråttom, jag stod och blåste håret då hårtorken helt plötsligt inte ville vara med längre. Den slog av på takten och hjälpte ungefär lika mycket som om jag blåst själv med ett sugrör! Det hade väl inte varit hela världen egentligen, men nu hade jag hunnit torka halva huvudet och så kan man ju inte gå ut... Paniken växte: skulle jag bli tvungen att blöta håret igen och då antagligen vara tvungen att lägga på nytt smink eftersom huvudet upp-och-ner i badkaret med all säkerhet leder till vatten som rinner ner i ögonen -> gnugg med handduk -> pandaögon!? Jag bad en tyst bön och skakade lite på skrället. Jag öppnade allt som gick att öppna och rensade allt som gick att rensa, slog av och på 500 gånger och tryckte på alla knappar samtidigt. Tillslut hostade den till och drog igång. Jihoo! Håret blev torrt men jag fick springa till tunnelbanan.

Sedan... Jag har bestämt mig att gå hem från Slussen varje dag - alltid något. Idag gick jag och pratade i telefon med en kompis och berättade om min förtjusning och vad han sagt och gjort, när jag hörde att någon ropade på mig. Jag vände mig om och då stod han där typ tre meter bort! Telefonsamtalet avslutade jag snabbt och gick fram till honom. Jag bad min andra bön för dagen och denna gång var det om att han inte skulle ha hört något. Vi pratade lite, han sa inget om att han hört och sedan skildes vi åt. När jag gått en bit kastade jag mig på telefonen och frågade lite skräckslaget vad jag pratat om när han ropade. Vi kom fram till att jag inte sagt något om honom - men kanske om hans ex. Jajaja...

Till sist... När jag kom hem skulle jag slå igång datorn. Jag röjde upp i hallen samtidigt och tyckte att det var märkligt att det välkända plingplingplinget, när datorn startar, aldrig kom. Då jag tittade närmare var skärmen alldeles svart och inget hände. Jag testade att pilla på alla knappar (funkade inte på hårtorken men kanske skulle funka på datorn) men fortfarande inget. Testade ctrl+alt+delete: still nothing! Höll ner tangenterna lääänge och då kom en ruta upp där det stod något om att inloggningen inte kunde genomföras. Det gick inte heller att använda musen, trycka på enter eller stänga av den... Jag visste det! Jag har fått virus! Superpanik! Vad gör man om datorn pajar? Vem kan laga den? Jag och Micke var ju inte så värst bra... Efter många avstängningsförsök lyckades jag. När första tvättmaskinen var laddad slog jag på datorn och bad en tredje tyst bön - och den startade!

Shit, vilken dag! Mellan 8 och 17 har jag suttit ner och haft rast i 25 minuter och det är inklusive lunchen. Man skulle kunna säga att jag vet att jag lever! Jag klagar inte av den anledningen att jag trivs fantastiskt bra (igen) men man kan inte fortsätta på det här viset i all oändlighet.

Tråkigt nog har det inte blivit någon underhållning de senaste eftermiddagarna... Jag misstänker att det var en kort era men jag kommer definitivt att sakna den. 

Just nu sitter jag och väntar på att potatisen ska koka klart. Det verkar ta hur lång tid som helst och jag är vrålhungrig. Dagens skollunch var pastaskruvar med någon typ av köttfärs ihopslafsat i en långpanna. Alldeles för överkokt men i övrigt rätt ok - dock ingen fröjd för ögat! Och det där med att vara mätt mer än två timmar kan man ju glömma. Men, hey, mat är alltid mat!

Vad har hänt med TV3:s logga? 

Personligen tycker jag den nya är sämre än den gamla, men det kanske kan bero på att en sida av mig ogillar förändring...

Alldeles nyss fick jag ett sms där det stod:

"I morgon är det 09-09-09. Kl 09.09 så kommer något bra att hända just dig om du skickar detta sms till 9 älskade personer. Annars får du otur i både kärlek och vänskap i 9 år. Lycka till!"

Jag tänker trotsa sms:et och inte skicka till en enda person! Risken att jag ska få mer otur i kärlek finns inte, så jag struntar i hotet. Dagen innan min uppkörning råkade jag krossa en spegel... Inte det man helst vill dagen innan Stora Dagen. Jag laddade mig med alla tänkbara lyckoamuletter, klarade uppkörningen och fick mitt körkort. Desvärre antar jag att jag hade 7 år av olycka efteråt, men trots att olycksåren är över sedan länge lever jag samma liv, på samma sätt och ser ingen skillnad. Därför kan hotet om 9 års olycka ta sig i häcken!

Våga vägra kedje-sms!

Som sagt, det var av en slump jag fick en biljett till föreställningen Elvis med Glada Hudik Teatern.

Ensamblen består till stor del av utvecklingsstörda skådespelare och de framför musikalen Elvis som handlar om Elvis liv innan han blev berömd. Den var så vansinnigt bra! Jag är ju en gnutta blödig så under vissa låtar föll en och annan tår, särskilt under In the ghetto. Sedan skrattade vi också så vi grät många många gånger under föreställningen.

Att se den här föreställningen är något fler borde göra för man mår verkligen bra efteråt. Leendet var stoort när man gick ut från salongen!

Jag pratade med min chef idag också... Och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med samtalet! Jag fick den hjälp jag behövde plus att jag fick en dag ledigt under höstlovet. Jag sa att jag ville vara lite fräck och fråga om jag kunde få en dag ledigt och hans svar var: "Absolut, det har du förtjänat!" What!? Jag trodde att jag skulle vara tvungen att argumentera och sedan nöja mig med ett nej. Så, vad har jag lärt mig idag? Man ska inte alltid utgå från det värsta!

Om man samlar ihop alla dagar av dåligt samvete så kommer man nog upp i känslan jag har idag! Inte alls härligt, men jag har satt mig själv i den här sitsen så det är bara att rida ut stormen. Egentligen borde jag inte ha dåligt samvete men moraltanten i mig säger: ajabaja! 

Imorn ska jag på en föreställning på Cirkus. Den heter Elvis och har fått fantastiskt bra kritik! Superkul! Att jag fick en biljett var bara en ren slump... På jobbet lottades två biljetter ut och den ena killen sa idag att han inte kunde gå. Henke som satt på biljett nummer två fick Björns och sen frågade han mig om jag ville följa.

Så imorgon åker åtta från jobbet på lite rekeration. :)

Jag kommer inte att åka buss hem till jul... För första gången på flera år har jag bokat flyg i tid! Fyra timmar dörr till dörr i stället för att skumpa fram på en buss i cirka 13 timmar tillsammans med okända människor som trängs och snarkar.

Att jag inte bokat hemresa hör också till ovanligheten. Planen är att stanna längre än vanligt, kanske till och med hela lovet... Då skulle mormor bli glad i alla fall!

Krypande, krypande, krypande kom den där känslan av obehag - även kallad söndagsångest! Desvärre kan jag inte säga om det är ångest över en ny jobbvecka, över att jag festade igår, över mina sena öl-sms eller för att det är "den där tiden i månaden".

Antagligen det sistnämnda. Nu är det alltså dags igen... Går inte tiden vansinnigt fort?

Imorgon är första dagen på en 40-veckors-period! Jag har en plan för att komma igång med löpningen igen och för att nå nya resultat, tidsmässigt alltså. Mitt personliga rekord på milen är 55.03 men jag vill bli snabbare.

Jag har i princip inte sprungit en meter det senaste året, om man inte räknar de gånger jag fått löpa till tunnelbanan på måndagmorgnarna. Därför ska jag under de första 20 veckorna följa ett träningsprogram som ska hjälpa mig att springa milen på 60 minuter. Jag tror att jag klarar det i dagsläget men om jag går ut för hårt vet jag att jag lägger av.

Efter de första 20 veckorna kommer jag att träna för att komma ner till 50 minuter. Målet är alltså att springa Midnattslopper på under 50 minuter!

Bye, bye o du osunda leverne!

Träningsprogrammet för måndag lyder: Vila
Hehe, helt i min smak!

Jag hade en sådan där sova-på-soffan-natt igan. Efter drinkar på både Eken och Vampire var jag sååå trött att jag lade mig på soffan för att sova en timme. Jag ställde mobilen på 21 och somande omgående. Klockan 21 ringde alarmet men jag bara stängde av. Tillslut slutade klockan ringa och jag kunde lungt slumra viadare... Klockan 02.20 vaknade jag och försökte förflytta mig till sängen.

Steg ett var att ta ut linserna. Tyvärr hade de torkat fast. De kan vara lite svåra att få ut i vanliga fall men nu var det omöjligt! Jag satt och väntade på toa-locket en kvart och slutligen gick det. Ögonen hade fått sig en ordentlig omgång... Nyp, gräv, gnugg, klös...

Imorse vakande jag vid 10 och gick upp för att röja lite i läggan. Jag skulle möte Becky på t-centralen kl 12 för vi skulle ut till Stora Skuggan för att se på Bellmanstafetten. När jag var vid Odenplan fick alla kliva av pga rökutveckling vid centralen. Allt som allt tog det oss två timmar att komma fram. Inte ok!

När vi kom fram hejade vi på vårt lag som hamnade på en strålande 67:e plats av cirka 1500. Vi picknickade, drack vin och öl och mådde gott. Sedan åkte vi hem till mig för lite dusch och förfest.

Kvällen slutade på Imperiet med Katja, Ville och Jelena.

...ska bli pappa läste jag i dagens Aftonbladet. Källan kan väl ibland vara aningen tvivelaktig men denna gång kan jag vittna om att det stämmer. Jag stötte precis på blivande far och mor i en butik här i närheten. Hon är en späd liten tjej med en begynnande mage - typ en flirtkula på ett snöre... På bilden i artikeln ser hennes byst enorm ut, men det stämde inte riktigt med verkligeheten. Hon såg alldeles normal ut.

Finns det något värre än att se en supertöntig film? Särskilt en som ska vara "läskig"... Jag såg The Final Destination nyss och, ja, vad ska man säga..? Alltså den var nästan i klass med Brain dead som gick för många år sedan. Det var med andra ord mycket splatter och explotioner och flygande kroppsdelar. Men det gick i och för sig inte att stänga av filmen så något hade den väl. Därför blir betyget: *

En annan sak jag tänkt på ett tag nu är det faktum att väldigt många stannar precis utanför bussdörren när de kliver av på hållplatsen. Det kan vara för att stoppa ner busskortet, ta upp mobilen eller se åt vilket håll de ska. Visst, allt det där måste göras men gå åt sidan! Det hände mig senast idag och vi var nog tio stycken som sprang in i varandra... Tempot ska hållas högt! Keep up! ;)

Idag har jag gjort en bra sak och en oväntad, men trevlig, sak...

Den bra är att jag faktiskt tagit kontroll över mitt agg mot kollegan. Jag har pratat civiliserat med henne, tackat för den hjälp min elev faktiskt fått, bett henne vara med på ett möte (vilket hon uppskattade mycket) och verkligen ansträngt mig för att inte låta kort och hård. Vid 17-snåret var det inte lika lätt som på förmiddagen men jag har ändrat betéende! Lite nöjd med mig själv!

Den trevliga, otippade saken kan leda till mysiga stunder eller obekväma situationer... Åt vilket håll det svänger får vi vänta och se.

Igår åkte jag till jobbet efter kursen. När jag kom upp för en trapp hörde jag den där kollegan jag har svårt för... Hon stod en halvtrappa ovanför och pratade med någon. Jag behövde bara höra hennes röst för att jag skulle bli på dåligt humör och jag visste att hon skulle ropa på mig om hon såg mig. Jag tog sats och gick så fort jag kunde och hann nästan runt hörnet då jag hörde hennes stämma "Thereeeees"

Redan där var jag arg. Jag tvärstannade och sa:
"JA!?"
med hårda onda rösten.
Hon sa:
"Hur har det gått för lillstumpan?".
"Vem menar du?", sa jag.

Varför, varför sa jag det? Jag visste precis vem hon menade. Vi har bara en enda person gemensamt så chansen att hon skulle prata om någon annan är lika med noll!
"[namn]", sa kollegan.

Här kom "mogna, storsinta, snälla, gulliga, hjärtliga" Theres fram:
"Jag har varit på kurs hela dagen så jag har definitivt ingen aning".

Hur skulle hon kunna veta det? Snacka om orättvist av mig, men jag kan inte behärska mig när hon är i närheten! Jag skäms över mitt barnsliga betéende! Få människor lockar fram den här sida av mig. Mig veteligen är det bara två personer hittills i mitt liv som gjort det.

Kursdag 2 var lika underhållande som dag 1. Idag har vi arbetat med att visa känslor och hur människor reagerar/tolkar känslor på olika sätt. Vi har skrattat massor, pratat om hur vi reagerar när vi är arga och vilka strategier vi har för att ta oss ur ilskan. En uppgift var att berätta: "Om det omöjliga av möjligt, vad skulle du göra då?". Jag skulle vilja kunna vara på två ställen samtidigt. Då skulle ena jag kunna vara här i Stockholm och den andra jag skulle vara hos familjen.

När kursen var slut skulle jag ringa Becky för ses och ta en drink. Jag plockade upp mobilen och till min fasa hade den slagit av. Det innebär ett problem eftersom jag inte kan min PIN-kod. Koden berstår av tre siffror och jag minns vilka de är men inte i vilken ordning de kommer... Nästa problem var att jag inte kan Beckys nummer utantill. Det skulle alltså inte hjälpa att låna en telefon. Och jag kan inte Mats nummer heller och jag kan inte Jessis nummer och jag kan ingen annans nummer i den här stan. Att ringa mamma eller syrran eller någon annan i Pite vore ju ingen idé! Katja hade lyckligtvis Jessis nummer men då svarade inte hon så klart. Enda utvägen var att åka till jobbet för där har jag numret till Becky men just när vi satte oss i bilen så ringde Jessi. Då fick jag numret och vi bestämde möte vid Slussen. Jag satte mig på en bänk och väntade tills hon slutade.

Det var alltså så här innan mobilens tid!? Hur överlevde man???

Vi drack drink på Eken och Becky gav mig en fantastisk present. Eftersom hon nu för tiden jobbar på SL får hon ta ut ett SL-kort till kraftigt rabbatterat pris. Detta gav hon till mig så nu betalar jag 300 kronor i månaden fram till 31/12. En vinst på nästan 400 kronor per månad! TACK BECKY!

Tänk dig en fluffig och luddig kudde, gärna rosa... Ungefär så var den kurs jag var på idag. Vi gjorde övningar där vi tränade: att fokusera, att använda båda hjärnhalvorna, att leva upp till överenskommelser, att kommunicera, att våra tankar styr våra känslor och därigenom vårt beteende och alltså vårt liv.

En kollega som gått kursen förut frågade hur det gått på väckelsemötet... Ja, det skulle kunna bli ett sådant - eller ännu hellre - en sekt. Det fanns inte så många deltagare som genast ställde sig på halleluja-sidan, bara en och hon märktes direkt. Vi fick börja med att prata om vad vi förväntade oss och den tjejen bara ÄLSKAR att gå på kurs.

Så klart blev det en massa namnövningar. En av dem var att peresentera sig med sitt riktiga förnamn och sedan tala om vilken som var ens favoriträtt. Måltiden skulle uttalas som om det var ens efternamn. Jag fick äran att börja. "Hejsan! Det är jag som är Theres Tacos". En kvinnas favvomat var varmkorv. Resten av dagen kom ingen ihåg vad hon hette utan kallade henne för "Varmkorven". Det är så vi är förebilder för våra elever.

Vid dagen slut var alla nöjda och glada och positiva och trötta och tomma i huvudet. Bara på't imorgon igen! Då ska vi jobba med känslor och hur vi hanterar dem.

Jag kom alldeles nyss hem från 75 minuter yoga. Det är märkligt... Jag är fortfarande lika stel som tidigare! Blev jag inte vigare av att tänka på de strechövningar jag fått?