vintertessan

På grund av diverse jobbanledningar är nu datum bestämt till 7:e maj. Pites inflytt!

7:e maj förändras allt! 7:e maj går till historien i mitt liv! 7:e maj händer det! Jag längtar till 7:e maj! Naturligtvis är det aningen läskigt men det är nu eller aldrig.

Som den skeptiker jag är så har jag inte riktigt trott att det skulle ske, att han skulle ändra sig, komma på att det inte är det här han vill... Jag har varit livrädd för att förbannelsen skulle slå till! Men nu de senaste två veckorna har jag slappnat av och faktiskt förstått att han inte kommer dra sig ur.

Anledningen till detta är väl det faktum att han har halva sin garderob hos mig, att han har gjort adressändring, att han tackat ja till ett jobb med tre minuters gångavstånd från min lägenhet, han har talat om för exet att han flyttar in hos mig... Visst kan jag slappna av nu? Eller?

Han gör allt, verkligen allt, för att jag ska vara trygg och för att visa att han menar allvar. Det finns inget som antyder något annat, men på grund av historiska händelser så har jag haft vansinnigt svårt att lite på honom. Han vet så klart inte att jag inte varit 100 procent säker hittills... I och för sig så kan det ha varit bra för jag har tänkt "Det blir vad det blir" och därför har jag inte nojjat eller backat som jag brukar.

Nu är det i alla fall klart! 7:e maj händer det!

Mötet är avklarat. Både Pite och föräldrarna klarade det med bravur! Skönt.

Ikväll är det min tur att klara av ett möte. Vi ska åka hem till hans vänner så att de får granska... Jag känner killen sedan tidigare men det gör inte saken lättare, snarare mer komplicerat men jag kommer låtsas som om det regnar.

Att sitta i Pite med Pite är supermärkligt. Staden Pite har under så många år kopplats ihop med ett förträngt minne av personen Pite och att nu uppleva saker tillsammans med honom här är ganska overkligt. Ibland måste jag nypa mig i armen för att se om jag drömmer. Händer allt detta verkligen? Och framför allt - händer det mig?

Någonstans finns rädslan om den där gamla förbannelsen kvar så jag har svårt att skriva för mycket om honom och vad vi planerar... För om jag sätter det på pränt kanske förbannelsen vaknar till liv och mitt nu helt underbara liv kanske kraschar.

Jag testar lite... Första maj kommer mitt liv att förändras drastiskt men på ett fullständigt fantastiskt sätt!

Dagens positiva: Vaknade upp i Pite med Pite och vi åt frukost med mamma och pappa! Riktigt mysigt!

Här ligger man i soffan hostandes och snörvlandes... Klockan är kvart i 1 och man ser Sjunde himlen på 4an, det mest moralpredikande programmet Usa någonsin skapat. (Men jag ser det ändå så snart jag kommer åt)

Vem ringer då? Jo, Pite! Han ville bara höra hur det var med mig. Finns det någon finare?

Jag tror jag ska gå och köpa lite godis och kaffe och bara ligga kvar i soffan och drömma mig bort.

Min helg har varit strålande och Pite förgyller min tillvaro på många sätt.

Kvarteret Skatan var vansinnigt rolig! Middagen var utsökt! Barrundan var underhållande! Söndagen var stillsam och mysig!

Jag fick ett kort med världens finaste innehåll. Text skriven från hjärtat! Till och med Terror-Rex fick tårar i ögonen! Oväntat, fantastiskt och alldeles underbart!

Jag är varm, bubblig, leende! Jag är lycklig!

Jag längtar efter:
- nästa yogapass! Det trodde jag aldrig att jag skulle säga... Det var hårt, brutalt och skönt. Jag är frälst (för ett tag i alla fall).
- sommaren! Imorgon kommer ytterligare ett snöoväder. SL har gått ut med att vi resenärer ska vara i god tid på grund av kommande störningar i trafiken.
- helgen! Pite kommer ner och hälsar på.
- god mat! Skolmat toppar inte listan över godast mat i världen. Jag äter och är nöjd men vill ha något riktigt gott.
- mamma, pappa, lillasyster och mormor! Familjen!
- den nya spännande eran i livet. Pite är på väg att flytta ner till Stockholm.
- sängen! Jag är trött efter en lång arbetsdag, hårt träningspass, oron över dagens första lektion (vilket visade sig vara onödig oro), skitjobbiga ungar, mycket funderingar... God natt!

Dagens positiva: Att börja veckan med en tisdag är strålande perfekt!

Idag är det dagen D, eller fredagen F...

Nervös, förväntansfull, glad, orolig, fnissig, rädd, skitskraj, skeptisk (hey, det är ju faktiskt jag så lite skepsism måste finnas), nyfiken och allt är helt galet märkligt!

Dagens positva: Jag sparar det till efter helgen för just nu kan jag inte tänka!

Nu kommer den krypande, den där känslan av tvivel... Det där värdelösa, ogrundade, svårignorerade, gnagande, vidriga tvivlet.

Eller, kanske inte... Jag fick just ett telefonsamtal. Nu är jag inte lika tvivlande... Kanske...

Dagens positiva: 1) Det är första helgen efter lovet. Jag överlevde! 2) Jag är inte ensam om att vilja se melodifestivalen. 3) Let's Dance har börjat.

Jag är lycklig!
Jag mår bra!
Jag är varm i själen!
Jag ler och ler och ler!

Dagens positiva: Livet!

Under eftermiddagen satt jag i soffan och tittade på kvalitetsTV. Biggest loser visades och jag kände min lite gråtmild... Hm! Strax var det dags för reklam och då visades UNICEF:s reklam om barnen med de smala armarna. Tårarna trillade i strida strömmar. Hm!

Kan det bero på att jag ska åka från Pite? Är det PMS som visar sitt fula tryne? Eller är det sviterna av alla känslor som har rörts upp och virvlar omkring i kroppen sedan två veckor tillbaka?

Dagens positiva: Middag på Golden Dragon med mamma, pappa och mormor. Bara lillasyster saknades!

Gårdagens överraskning: Vi satt och fikade på Ekbergs när jag kände en knack på axeln. Det var Camilla! Henne har jag inte sett på evigheter eftersom hon bor utanför Lule och när jag är hem blir det tyvärr inte prio ett att åka dit. Men där stod hon i alla fall. Och det var verkligen kul att se henne. Jag kände faktiskt ett litet stygn av dåligt samvete... Jag skulle faktiskt kunna höra av mig till henne oftare! Jag ska!

Snart ska jag åka mot Älvsbyn och nattåget som tar mig hem till Stockholm. Är jag egentligen redo att åka härifrån? I detta ögonblick är jag osäker. Det var många år sedan jag kände att jag skulle vilja stanna längre trots att jag nu har varit här i två veckor! Bit ihop! Det blir bra när jag väl kommer hem!

Är alldeles varm i hjärtat och småler lite fånigt! Vad jag har fått uppleva idag gör att 2010 kan placera sig på toppen av mina 30 levda år. Hur det kommer sluta vet ingen men jag ser med glädje och nyfikenhet fram emot den närmsta tiden.

Dagens positiva: The whole day was crazy!

Jag sitter här med fjärilar i magen... Fjärilar av glädje och fjärilar av rädsla!

Jag ska träffa TLOML! Han messade igår och frågade om vi kunde äta lunch. Om 90 minuter ska jag alltså äta lunch med honom. Det blir faktiskt första gången vi ses över lunch. Frågan är nu bara varför han vill att vi ska ses! Och det är väl där fjärilarna av rädsla kommer in. Jag är i och för sig redan inställd på att det ska bli som så många gånger förr. Att han väljer bort mig av en eller annan anledning har hört till min verklighet i så många år. 

Jag har ont i magen och mår lite illa... Är det ett tecken på att jag egentligen inte borde träffa honom?

Nu håller jag på att sylta in mig i lite olika saker, men alla lika dumma!

1. Inte singel, komplicerad, för nära, för långt bort, världens mysigaste, tjejtjusare
2. Inte singel, extra komplicerad, TLOML, oberäknelig, gör mig knäsvag, så fel men så rätt
3. Singel (?), svår, helt fel men ändå spännande
4. Sngel, riktigt snygg, lika svår som jag, komplicerat ex, svårläst, för nära, osäker på vad jag känner
5. Instruktören, omg, inte för mig

Dags att dra öronen åt sig!

Det absolut märkligaste hände mig!

Mitt ex, eller the love of my life (än så länge), messade mig idag. Vi har inte pratat på över två år så man kan säga att det var lite av en chock. Vad han sedan sa mildrade inte chocken precis. Han ringde även upp mig nu ikväll... Alla minnen sköljde över mig som en gigantisk våg. Detta är killen jag fortfarande tänker på rätt ofta, killen jag har en flerårig historia med, en historia som kanske inte alltid varit helt enkel. Men vi har alltid haft lätt att prata med varandra och det var därför han kontaktade mig idag. Mig av alla människor på jorden...

Jag var vansinnigt orolig för att de år som jag har spenderat med att glömma och gå vidare skulle raderas i ett enda trollslag. Riktigt så blev det inte. Vi pratade en stund och jag känner med honom men inte för honom. Eller, det var väl en sanning med modifikation. Jag kommer alltid att känna något för honom men jag har lärt mig att kontrollera det.  

Ärligt talat vet jag inte om jag är glad eller ledsen över att han hörde av sig. Glad för att jag tycker om honom på flera sätt; som en vän, som min stora kärlek, ledsen för hans skull eftersom han har det svårt och för min skull eftersom jag blir påmind om vad vi inte längre har.

På något sätt har jag förstått att något galet skulle hända. Jag har mått strålande och det där med att vara singel har den senaste tiden inte känts särskilt tungt utan jag har faktiskt trivts riktigt bra. Statistiskt sett får jag inte flyta lugnt länge utan det händer alltid något, så det var väl dags nu. Att det var detta som skulle ske trodde jag däremot inte - det trodde nog ingen!  

Dagens positiva: Ungarna har fått jullov - inga snorisar på flera veckor!

Tittar på svenska hjältar-galan på 4:an! Wow, vilka människor det finns! Superhärligt att veta att folk faktiskt ställer upp för andra oavsett vad det skulle kunna kosta dem. Jag önskar att jag hade lite mer av det de har...

Vad som däremot är problemet med ett sådant här program är att man (läs: jag) gråter mig igenom hjälte efter hjälte. Det här med att gråta är inget för mig, inget jag gör överdrivet ofta och särskilt inte till ledsamma saker/händelser/filmer. Men ack, så fort det är lite lyckligt så gråter jag floder. Jag gråter under protest och det bär emot, men gråter gör jag!

Buääähäähähää!

My God! Jag har till och med fått gå och tvätta bort mascaran. Tack gud för att jag inte sitter uppsminkad och uppsnofsad på galamiddagen, det hade blivit katastrof.

Kursdag 2 var lika underhållande som dag 1. Idag har vi arbetat med att visa känslor och hur människor reagerar/tolkar känslor på olika sätt. Vi har skrattat massor, pratat om hur vi reagerar när vi är arga och vilka strategier vi har för att ta oss ur ilskan. En uppgift var att berätta: "Om det omöjliga av möjligt, vad skulle du göra då?". Jag skulle vilja kunna vara på två ställen samtidigt. Då skulle ena jag kunna vara här i Stockholm och den andra jag skulle vara hos familjen.

När kursen var slut skulle jag ringa Becky för ses och ta en drink. Jag plockade upp mobilen och till min fasa hade den slagit av. Det innebär ett problem eftersom jag inte kan min PIN-kod. Koden berstår av tre siffror och jag minns vilka de är men inte i vilken ordning de kommer... Nästa problem var att jag inte kan Beckys nummer utantill. Det skulle alltså inte hjälpa att låna en telefon. Och jag kan inte Mats nummer heller och jag kan inte Jessis nummer och jag kan ingen annans nummer i den här stan. Att ringa mamma eller syrran eller någon annan i Pite vore ju ingen idé! Katja hade lyckligtvis Jessis nummer men då svarade inte hon så klart. Enda utvägen var att åka till jobbet för där har jag numret till Becky men just när vi satte oss i bilen så ringde Jessi. Då fick jag numret och vi bestämde möte vid Slussen. Jag satte mig på en bänk och väntade tills hon slutade.

Det var alltså så här innan mobilens tid!? Hur överlevde man???

Vi drack drink på Eken och Becky gav mig en fantastisk present. Eftersom hon nu för tiden jobbar på SL får hon ta ut ett SL-kort till kraftigt rabbatterat pris. Detta gav hon till mig så nu betalar jag 300 kronor i månaden fram till 31/12. En vinst på nästan 400 kronor per månad! TACK BECKY!