vintertessan

...att jag skulle gå iväg och springa på löpbandet efter jobbet. Orkar jag det? Vill jag verkligen? På fråga A svarar jag: njaooejakanske. På fråga B svarar jag: låt mig fundera.

Men om jag nu ska springa det där fördömda Lidingöloppet är det nog bäst att börja träna för vi minns väl alla hur vansinnigt otränad jag var inför Maran (maj 2008) och hur jag då mådde efter loppet. Det tog mig alltså närmare två år att känna att löpning kan vara en hyfsat god idé.

För att inte bli löpningsutbränd igen får jag nog masa mig iväg till gymmet och riva av ett gäng kilometer! Lee, Theres! Det är kul att springa!

Micke släpade med mig till gymmet för ett pass på löpbandet. Vi sprang och sprang och sprang. Sedan stretchade vi i närmare 30 minuter men jag känner ändå träningsvärken komma krypandes.

Jaja, nu är jag igång igen! Run, Forrest, Run!

Instruktören gav mig en komplimang innan kvällens pass. Han passerade, hälsade och sa: "Vad fin du är i håret". Generat tackade jag... Tyvärr stod jag med Johan som direkt såg sin chans att håna mig! Onda Johan! Sedan kom Micke och då berättade J för M. Ingen av dem vet något om min fascination för Instruktören, och nu lär de aldrig få reda på det heller!

Jag boxades med en liten, liten tjej - men vilket kraftpaket! Det var bara att hålla emot av alla krafter! Nu är jag så där härligt slut i hela kroppen. Jag tog mod till mig och skippade yogan. Johan tog med mig på en runda i gymmet istället. Maaaagen fick sig en omgång!

...mörda instruktören idag! Han plågade skiten ur oss så när det var 30 minuter kvar trodde jag att döden var nära. Nu efter passet darrar inte handen längre, bara vänster ringfinger... Det får man väl tåla!

Boxningen var en pina! Jag slog och slog och slog på Micke. Och han slog och slog på mig... Iiich! Men skönt slutkörd. Vänstern darrar inte som sist - bara lite, och jag kan använda alla fingrar när jag trycker på tangenterna. Micke sa också att det kändes att jag blivit starkare... Hey, I am Rambo! (eller var det Rocky?) Whatever - en machoman!

På yogan gick det också bättre än sist. För alla er som vet något om yoga-positioner så orkade jag göra fem delfiner idag. Förra veckan orkade jag bar en! Vilka framsteg! Tyvärr fick jag ont i ryggen igen... Förhoppningsvis är det bara överansträngning och det går över tills på torsdag.

Dagens positiva: Jag har hört rykten om ett mörkerrum på jobbet. Vi gick på uptäcksfärd efter arbetstid och vips, där var det. Vad ska man säga? De var mörkt! ;)

Om jag hadet träningvärk igår så har jag TRÄNINGSVÄRK idag! Ännu idag är vänster hand inte helt fungerande; det går inte att räta ut fingrarna utan att handen darrar som ett asplöv... Det brukar ju vara så att dag två är den värsta dagen - idag alltså - vilket betyder att morgondagen bör bli bättre. Kanske kan jag ta på mig byxorna och jackan utan att kämpa i flera minuter.

Att skriva ett inlägg tar dubbelt så lång tid för darr-handen trycker på lite random-tangenter så eventuella stavfel får ursäktas.

För att jämna ut smärtan i överkroppen gick jag på spinning idag. Jag tog i så att jag såg stjärnor... Micke försökte lura in mig på boxning idag igen men tillslut fattade han att det är fysiskt omöjligt för mig att ens höja armarna. Jag kan böja armbågarna men där tar det stopp.

På söndag kör vi igen!

Vem är så dum att den kör ett pass boxning och sedan ett pass power-yoga när den har ont i axeln? Svar: Theres, så klart! Mycket intelligent!

Boxningen var vansinnigt kul! Verkligen ett aggressionsutlopp. Micke och jag körde tillsammans som vanligt... Han är mycket starkare än mig så bara att hålla emot är en plåga. Sedan, när han håller, så retar han mig så mycket att jag boxar hårdare än jag egentligen orkar. När passet var klart var jag helt död och jag var tvungen hålla vattenflaskan med båda händerna för jag darrade sjukt mycket. 

Sedan var det dags för power-yoga 75 minuter. I vanliga fall tycker jag det är jobbigt för överkroppen... Gissa hur tungt det var idag! Nu var det bara mitt tredje pass i livet så jag är riktigt usel. Jag hatar känslan av att vara dålig! 

Nu börjar träningsvärken komma krypande... Och jag kan inte räta ut fingrarna på vänster hand. Hela vänster arm är i princip obrukbar! (Jag skriver detta med höger hand och vänster tumme) Kanske skulle jag bara gått på ett pass? Eller kanske skulle jag inte gått alls med tanke på axeln? Hey, all träning är bra träning även om vissa kroppsdelar får ta stryk.

Dagens positiva: Boxningsinstruktören var supersnygg - och trevlig! Jag fick agera instruktörsmedhjälpare flera gånger... =) 

Efter lite hot och lite utmaning hamnade jag på gymet idag. Micke hade sitt yogapass men jag hann inte dit från jobbet... Jag hann till passet efter, Booty, och vi körde hårt. Efter det övertalade jag Micke att gå på spinning. Åhh, vad det är kul! Jag hinner glömma hur kul det är eftersom soffan oftast vinner kampen om mina kvällar.

Nu är jag peppad igen och verkligen sugen på att gå och träna!

Idag har jag varit så trött som jag inte trodde var möjligt. Jag har gått runt som i en bubbla och bara kämpat  för att överleva dagen. Några träningspass senare är jag mycket piggare än vad jag varit på hela dagen. Theres, kom ihåg att du blir pigg av träning!

När passen var över stretchade vi lite extra och Micke körde sin yogastretch. Han är vig och smidig - jag är stel och stelare! Ont, ont, ont! Han skrattade och försökte få mig att stretcha lite fler stela muskler. Jag såg stjärnor och mådde lite illa.

Dagens positiva: Dagen tog äntligen slut!

...är att träna med Micke. Han har lyckats övertala mig... Det är i och för sig strålande eftersom jag har sämst karaktär i världshistorien. Jag har ju faktiskt haft en godtagbar ursäkt de senaste veckorna (ryggen) men nu gör det inte så ont längre och därför är det bara att pallra sig iväg. Många plus med det: inte jobba så länge, få lite motion, träffa lite annat folk, känna sig stolt och nöjd!

Håller tummarna för att ryggen inte får fnatt igen!

Imorgon är första dagen på en 40-veckors-period! Jag har en plan för att komma igång med löpningen igen och för att nå nya resultat, tidsmässigt alltså. Mitt personliga rekord på milen är 55.03 men jag vill bli snabbare.

Jag har i princip inte sprungit en meter det senaste året, om man inte räknar de gånger jag fått löpa till tunnelbanan på måndagmorgnarna. Därför ska jag under de första 20 veckorna följa ett träningsprogram som ska hjälpa mig att springa milen på 60 minuter. Jag tror att jag klarar det i dagsläget men om jag går ut för hårt vet jag att jag lägger av.

Efter de första 20 veckorna kommer jag att träna för att komma ner till 50 minuter. Målet är alltså att springa Midnattslopper på under 50 minuter!

Bye, bye o du osunda leverne!

Träningsprogrammet för måndag lyder: Vila
Hehe, helt i min smak!