En onsdag att minnas
Kursavslutning med redovisning... Vad får en att må så illa som att ha en presentation för kurskamrater utan att vara förberedd? Vi hade slängt ihop en power point om valt ämne, delat upp bilderna och sagt att vi löser resten själva. Intelligent!? I vilket fall som helst så redovisade vi och fick allsköns beröm! Jag var så nervös att jag kunde kräkas men det syntes visst inte. Talarkorten som jag tillverkade igår natt darrade i min hand som asplöv. Jag klämde fast dem mot magen och pratade fritt... Och tänka sig - det gick bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Nu är jag en certifierad handledare i social och emotionell träning! Det bör ju ge högre lön, tycker ni inte?
Sedan skulle jag äta middag med arbetslaget, det var bara det att jag missat att ta reda på vart vi skulle gå och när jag skulle ta fram mobilen så insåg jag att den låg hemma. Jag fick övertala en av mina kollegor på kursen att skjutsa mig till skolan. Vi åkte in till Söder och åt på ett indiskt ställe. Mycket god mat, rätt usel service och en nota som var uppåt väggarna. 4 öl, som vi inte druckit, var inslagna på notan och servitören försökte få oss att betala dem. Vi argumenterade emot och så småningom tog han pengarna och gick.
Vid halv 9 lämnade vi stället och började röra oss mot tunnelbanan. Micke kom då på den strålande idén att vi skulle gå vidare och ta någon fler öl. Vi gick då till Imperiet och satt där rätt länge. Vi var vansinnigt visionära och kom på flera roliga, tokiga evenemang för våren. När vi tittade på klockan hade den hunnit bli 23.30! Vad!? Jag ska vara på jobbet 07.50 imorgon. Måste somna snabbare än snabbast!
Dagens positiva: Mina kurskollegor och jag löste uppgiften med bravur!, spontan-AW efter trevlig middag, härliga a-lagskollegor, redan torsdag imorgon... En toppendag med andra ord!
