Överlevde...
...både dagen och föräldramötet. En mamma var argsint och ville få ur sig allt vad hon tyckte var fel - tyvärr stod jag i vägen! Men, alla andra öste ur sig värme och tacksamhet... Varför är det dock så att en negativ sak överskuggar 20 positiva? Jag måste bli bättre på att inte ta åt mig av sådant som jag inte har orsakat/kan påverka!
Kvällen slutade på ett strålande sätt, men det behåller jag för mig själv!
Sov gott, världen. Imorgon är en ny dag att ta i tu med.
Två veckor senare
Gissa hur det gick med tandborstkillen och förbannelsen..!
Som förutspått tog det slut inom två veckor. Denna gång gick det i och för sig mycket snabbare än vanligt, det tog bara ett par dagar. När jag tänker efter så var vi inte menade för varandra... Eller, uppenbarligen! Tyvärr sammanföll detta med pms så jag tyckte sååå synd om mig själv ett par dagar men nu har jag förlikat mig med alltihop och det är mer än ok. Han var ju bortrest i princip hela tiden så man kan väl inte säga att jag saknar honom i min vardag...
En av mina styrkor är att jag snabbt kommer över besvikelser och kan gå vidare rätt omgående. Man kan alltså säga att jag är öppen för nya förslag! ;)
Som förutspått tog det slut inom två veckor. Denna gång gick det i och för sig mycket snabbare än vanligt, det tog bara ett par dagar. När jag tänker efter så var vi inte menade för varandra... Eller, uppenbarligen! Tyvärr sammanföll detta med pms så jag tyckte sååå synd om mig själv ett par dagar men nu har jag förlikat mig med alltihop och det är mer än ok. Han var ju bortrest i princip hela tiden så man kan väl inte säga att jag saknar honom i min vardag...
En av mina styrkor är att jag snabbt kommer över besvikelser och kan gå vidare rätt omgående. Man kan alltså säga att jag är öppen för nya förslag! ;)
En första dejt
Att gå på en första dejt är nervöst! Vad säger man? Hur kommer han vara? Vad kommer han/jag tycka och tänka?
Värst är ögonblicket man möts. Att först och främst våga gå fram och sedan ska man ge varandra en kram eller tar man i hand? Jag brukar välja kramen.
Jag var på en första dejt ikväll. Vi sågs på Lokal för några veckor sedan och bytte nummer... Han har försökt få till en dejt ett par gånger men jag har inte varit så tillmötesgående. Igår fick jag dock ett infall och frågade om vi skulle ses vilket resulterade i en middag och någon öl. Han är väldigt lätt att prata med så allt flöt på bra. Oftast går själva dejten bra för att prata med folk är inte särskilt svårt utan svårigheten ligger i avslutet...
Ska man säga något om att ses igen eller ska man bara tacka för en trevlig kväll/dag/stund? Det beror väl på vad man vill men jag, som är lite svår, vet oftast inte det direkt.
Efter cirka fyra timmar kom vi till avslutet. Han följde mig en bit på vägen, vi kramades och sa att vi skulle höras av... Kanske blir det så eller kanske inte. Det är ett spel och jag är värdelös på reglerna.
Värst är ögonblicket man möts. Att först och främst våga gå fram och sedan ska man ge varandra en kram eller tar man i hand? Jag brukar välja kramen.
Jag var på en första dejt ikväll. Vi sågs på Lokal för några veckor sedan och bytte nummer... Han har försökt få till en dejt ett par gånger men jag har inte varit så tillmötesgående. Igår fick jag dock ett infall och frågade om vi skulle ses vilket resulterade i en middag och någon öl. Han är väldigt lätt att prata med så allt flöt på bra. Oftast går själva dejten bra för att prata med folk är inte särskilt svårt utan svårigheten ligger i avslutet...
Ska man säga något om att ses igen eller ska man bara tacka för en trevlig kväll/dag/stund? Det beror väl på vad man vill men jag, som är lite svår, vet oftast inte det direkt.
Efter cirka fyra timmar kom vi till avslutet. Han följde mig en bit på vägen, vi kramades och sa att vi skulle höras av... Kanske blir det så eller kanske inte. Det är ett spel och jag är värdelös på reglerna.
Förbannelsen
Det vilar en förbannelse över mig... Kanske låter det lite galet men jag är helt övertygad om att de är så för under flera års tid har ett visst händelseförlopp upprepat sig.
1. Jag träffar en intressant person.
2. Jag trillar dit, vilket inte händer ofta för mig.
3. Jag berättar för nära och kära om denna person.
4. Inom två veckor är det slut.
Alltid samma visa!
Ibland har jag testat och berättat tidigare alternativt senare för folk i min omgivning, men det kvittar verkligen - inom två veckor... Det är i och för sig inte slut med tandborstkillen men jag skrev om honom i syfte att testa förbannelsen. Jag nämnde honom i lördags så om det går som det brukar kommer allt att vara över innan den 22/8.
Så klart kan det ses som relativt syniskt, vilket det absolut är... Sedan skulle man kanske kunna säga att det är en självuppfyllande profetia, vilket det antagligen också är...
Oavsett: I'm screwed!
Hur bryter man en förbannelse? Tips, någon?
1. Jag träffar en intressant person.
2. Jag trillar dit, vilket inte händer ofta för mig.
3. Jag berättar för nära och kära om denna person.
4. Inom två veckor är det slut.
Alltid samma visa!
Ibland har jag testat och berättat tidigare alternativt senare för folk i min omgivning, men det kvittar verkligen - inom två veckor... Det är i och för sig inte slut med tandborstkillen men jag skrev om honom i syfte att testa förbannelsen. Jag nämnde honom i lördags så om det går som det brukar kommer allt att vara över innan den 22/8.
Så klart kan det ses som relativt syniskt, vilket det absolut är... Sedan skulle man kanske kunna säga att det är en självuppfyllande profetia, vilket det antagligen också är...
Oavsett: I'm screwed!
Hur bryter man en förbannelse? Tips, någon?
Time's up!
Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar...
...Det är så logisk alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Ny tidsform: Imperfekt och det känns bra!
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar...
...Det är så logisk alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Ny tidsform: Imperfekt och det känns bra!
Fortsättning på "Det andra könet"
Minns ni killen som inte var så nöjd med att bli avvisad?
Av någon anledning trodde jag att hela den historien var ett avslutat kapitel, men ack så fel jag hade. Att jag tackade nej tidigare i veckan verkade inte ha gått in... Han hörde av sig igen, föreslog att vi skulle ses och bad om ursäkt för att han var otrevlig sist. Jag höll fast vid vad jag tidigare sagt och då började han argumentera igen! Jag sa att vi skulle glömma alltihop och då kom: "Ok. Förlåt då."
Nu var jag övertygad om att det var det sista jag hörde av honom men jag misstog mig den har gången också. Igår var jag och Micke ute och shoppade. Jag slog på stort och handlade både nya skor och en ny mobil. Åhh så fina...
Anyway... Jag hann bara hem så plingade mobilen (den gamla). Det var han igen! Han berättade att han suttit bredvid Micke när jag provade skorna och än en gång bad han om ursäkt för att han varit otrevlig. Sedan kom ett nytt förslag om att ses. Jag svarade att jag inte sett honom antagligen för jag var uppslukad av mina skor. Men sedan var jag verkligen övertydlig och talade om för honom att vi inte passar ihop och så önskade jag honom en trevlig sommar, bara för att få slut på messandet.
Då kom otrevligheterna flygande som en enorm bisvärm och jag fick stå till svars för världens alla tjejer. Är det någon som tror att det kommer fler sms? Eller är det äntligen över?
Av någon anledning trodde jag att hela den historien var ett avslutat kapitel, men ack så fel jag hade. Att jag tackade nej tidigare i veckan verkade inte ha gått in... Han hörde av sig igen, föreslog att vi skulle ses och bad om ursäkt för att han var otrevlig sist. Jag höll fast vid vad jag tidigare sagt och då började han argumentera igen! Jag sa att vi skulle glömma alltihop och då kom: "Ok. Förlåt då."
Nu var jag övertygad om att det var det sista jag hörde av honom men jag misstog mig den har gången också. Igår var jag och Micke ute och shoppade. Jag slog på stort och handlade både nya skor och en ny mobil. Åhh så fina...
Anyway... Jag hann bara hem så plingade mobilen (den gamla). Det var han igen! Han berättade att han suttit bredvid Micke när jag provade skorna och än en gång bad han om ursäkt för att han varit otrevlig. Sedan kom ett nytt förslag om att ses. Jag svarade att jag inte sett honom antagligen för jag var uppslukad av mina skor. Men sedan var jag verkligen övertydlig och talade om för honom att vi inte passar ihop och så önskade jag honom en trevlig sommar, bara för att få slut på messandet.
Då kom otrevligheterna flygande som en enorm bisvärm och jag fick stå till svars för världens alla tjejer. Är det någon som tror att det kommer fler sms? Eller är det äntligen över?
Att trycka på stopp...
Om man ska prata om fobier så brukar de vanliga till exempel vara: rädsla för spindlar, man vill inte ta i dörrhandtaget på offentliga ställen eller man tål inte se blod...
Min fobi är stopp-knappar! Om jag sitter på bussen och vet att jag måste trycka på stopp får jag hjärtklappning och jag börjar svettas hejdlöst. Mitt huvud går fram och tillbaka, som om jag vore på en tennismatch, i hopp om att få syn på någon som kan tänkas trycka. Så fort någon (alternativt jag själv) tryckt blir jag åter lugn som en filbunke.
Jag har funderat över mitt beteende många gånger och min egen hobbyanalys säger mig att jag egentligen rädd för att knappen inte ska fungera. Det skulle i sig leda till en massa följdproblem...
Då skulle jag vara tvungen att snabbt som attan klättra över personen som eventuellt sitter bredvid. Sedan måste jag tränga mig fram genom den eventuella folkmassan på bussen för att nå en annan knapp. Allt detta måste hinnas med innan bussen kommer fram till hållplatsen eftersom jag inte kunnat trycka... Och om jag inte hinner fram så måste jag ropa till chauffören att han/hon ska stanna. På grund av att jag tryckt på en icke-fungerande knapp vet chauffören inte att han/hon ska stanna vilket i sin tur kan leda till att jag missar min hållplats.
Trist att jag åker buss till jobbet varje dag...!
Min fobi är stopp-knappar! Om jag sitter på bussen och vet att jag måste trycka på stopp får jag hjärtklappning och jag börjar svettas hejdlöst. Mitt huvud går fram och tillbaka, som om jag vore på en tennismatch, i hopp om att få syn på någon som kan tänkas trycka. Så fort någon (alternativt jag själv) tryckt blir jag åter lugn som en filbunke.
Jag har funderat över mitt beteende många gånger och min egen hobbyanalys säger mig att jag egentligen rädd för att knappen inte ska fungera. Det skulle i sig leda till en massa följdproblem...
Då skulle jag vara tvungen att snabbt som attan klättra över personen som eventuellt sitter bredvid. Sedan måste jag tränga mig fram genom den eventuella folkmassan på bussen för att nå en annan knapp. Allt detta måste hinnas med innan bussen kommer fram till hållplatsen eftersom jag inte kunnat trycka... Och om jag inte hinner fram så måste jag ropa till chauffören att han/hon ska stanna. På grund av att jag tryckt på en icke-fungerande knapp vet chauffören inte att han/hon ska stanna vilket i sin tur kan leda till att jag missar min hållplats.
Trist att jag åker buss till jobbet varje dag...!
