Fredag och helg... Eller?
I normala fall betyder fredag helg och ledigt i två underbara dagar. Lördag innebär sovmorgon, långfrukost, soffan, vinterstudion... Ja, allt det där mysiga... Men inte denna helg!
Som den anställda jag är så pallrar jag mig snällt iväg för ett par timmars arbete på min vanligtvis älskade lördag.
Jobba på en lördag!? Nej, nej och åter nej!
Nu handlar det endast om fem ynka timmar och jag får en hel måndag ledigt, så jag ska i och för sig inte gnälla allt för mycket...
Dagens positiva: Terrores vrede drabbade utvalda 14-åringar och det fick önskad effekt.
Ni kan kalla mig Boss, the big Boss!
Nu ska ni får höra... Jag har har tagit ett ordentligt kliv uppåt på karriärsstegen! Denna vecka har jag nämligen varit tillförordnad rektor. Visserligen en blixtkarriär, men dock.
Mitt första uppdrag var att höja lönerna för de medarbetare jag gillar. Ok, det var kanske kollegornas påhitt...
Så, vad gör då en tillförordnad rektor? Bra fråga!
Får man sitta på ett coolt rum och invänta dagens händelser? Icke!
Får man bestämma något? Knappast!
Får man ta all möjlig skit? Absolut!
Får man reda upp konflikter mellan elever och vikarier? Definitivt!
Får man använda sig av sin nyvunna titel när man ringer hem till föräldrar för att berätta att barnen betett sig som odjur och slagit sönder inredning? Jajamensan!
Nu är karriären som överhuvud till ända och jag måste erkänna att det känns skönt att kunna gå tillbaka till arbetet som "vanlig" medarbetare. Att vara ansvarig för hela verksamheten är utpumpande!
Dagens positiva: Jag har en lektion kvar och sedan ska jag gå hem!
De små liven
Sitter och tittar ut över havet av 15-åringar som sliter sitt hår med årets Nationella Prov i svenska. Just nu är det läsförståelse som gäller och de är nervösa och tittar sig oroligt omkring. Tänk så lite de vet om livet egentligen. Om några år har de glömt den här dagen och hur jobbigt de tyckte att det var... Men just idag är provet livsavgörande.
En bänk är tom och lite så och då tittar någon upp och fastnar på den tomma platsen, rynkar på ögonbrynen, rycker lite lätt på axlarna och fortsätter sedan med sitt prov. Jag undrar vad som rör sig i deras huvud just i det läget. Var är X? Hur ska det gå för X nu? Kommer X att klara sig i livet?
Visst, det låter som enorma frågor för en 15-åring men alla vill de in på bästa tänkbara gymnasium och för att nå sitt mål är strålande betyg enda vägen att gå. Det kommer att gå bra för var och en av dem men just nu är det många som tvivlar på sig själva och sin förmåga.
Eftersom man talar med bönder på bönders vis har jag sagt att de ska chilla, allt ordnar sig. Men jag är inte i deras situation. Jag har gått igeonm allt det där. Jag har min utbildning. Jag har mitt jobb. Jag har mitt vuxna liv.
Ett av mina viktigaste uppdrag är att lotsa dem igenom svåra tider och hjälpa dem bli sociala, ansvarstagande, trygga personer som kan klara livet efter skolans skyddade verkstad. Vilket ansvar!
Med detta i åtanke tittar jag ut över elevhavet och konstaterar att jag inte behöver oroa mig för mina små liv!
Dock är det lite märkligt att X inte kommit och inte hört av sig till någon enda kamrat. X är en samvetsgrann elev med hög närvaro, enorm vilja och drivkraft...
My Darling, Katla, kom just in med en kopp kaffe till mig. Hon kände nog på sig att det behövdes... Love her! Ungarna viskade fjäsk men kom sedan fram till att det var så de skulle gå till väga i fortsättningen. En kaffedrickande Theres är en glad Theres. En glad Theres är en snäll Theres! Så enkelt är det!
Terrores är utbytt
Tur att jag ska och boxas nu! Stackars den jag ska slå på!
Skärpning
Tre år till nästa gång
Efter att ha varit på lägerskola med elever som inte kan vara tysta i mer än 15 sekunder och har ett minne som räcker i ganska exakt åtta minuter är jag ganska trött i kropp och huvud.
Vi hade kul: lekte lekar, badade, sprang runt, runt, runt, lagade mat och berättade spökhistorier vid lägerelden! Vi hade också mindre kul: diskade efter maten, pratade oavbrutet så att jag var tvungen att gå i taket, hade svårt att lyssna, slet sönder bastuhandtaget och några av oss (läs:eleverna) verkade osäkra på vad en skräpkorg var... ^^
Däremot sov de hela natten, vad vi vet i alla fall... Eftersom de sprang runt som galningar hela eftermiddagen och kvällen var de så trötta att de slocknade vid 12. Micke och jag somnade lugnt halv ett.
När vi bäddade i vårt rum skulle jag lägga kudden på plats och fick då se en enorm spindel. Den var i klass med Kärrspindeln vi såg på Öland. Jag skrek och blev en typiskt tjejig tjej. Stora starka Micke fick komma och ta bort den. När han var klar sa han med lite darr på rösten att han också ogillade spindlar. Gissa om jag fick dåligt samvete!
Imorse fick vi piska på alla för att städa ordentligt. När vi var tillbaka på jobbet kändes det skönt att det var över för den här gången. En av sviterna från denna lägerskola är att jag har vansinnigt ont i ryggen. Vet inte var det kommer ifrån men jag har svårt att sätta/ställa mig ner/upp. Jajja, en dags komp på höstlovet och möjligheten att åka på semester med mamma och syster gör att det är värt det!
Ok eller inte?
Efter att ha pratat emd en av dessa fackliga måste jag väl säga att jag är upprörd men till viss del förstående. Det handlar alltså om lönen!
På mitt jobb får man i princip ingen uppskattning utan löneökningen är det som visar på hur uppsklattad man är. Årets löneförhöjnong var ett skämt.., ett hån! Jag fick 500 kronor! Man skulle kunna hårddra det ocj säga att det blir en lunch i månaden.
Jag är så vansinnigt besviken för jag har aldrig jobbat så hårt som förra året! Och då menar jag aldrig någonsin! Jag jobbade övertid som aldrig förr och jag var arbetsledare plus att jag tog på mig extra arbete utanför arbetstid! Inte ens ett tack fick jag!
En av våra fackliga representanter berättade ikväll att jag var 0:ad vid första budgivningen men att facket krävde 1000 kronor för mig. Det slutade alltså på 500 och för mig känns det som en indikation på att de inte ivll att jag ska stanna kvar. Facket säger att det inte är så men jag vill ha en förklaring av min chef.
Snacka om missnöjd! Igår sökte jag två nya jobb bara för att känna att jag gör något åt min situation
Vecka 33
Tisdag
Torsdag
Jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, jobb...!!!!!!!!!
Nytt jobb?
Det handlar i stora drag om att skapa utbildningar för och inom företag, alltså det baseras på vad företaget behöver... Jag är inte säker på att jag är "färdig" på min nuvarande arbetsplats men att söka är ju inte detsamma som att tacka ja.
Ibland drömmer jag om att få jobba med vuxna och att inte behöva tampas med både barn och deras föräldrar... Och tänk att få gå på en fin toalett istället för de skabbiga dass vi har, där det är mer otippat att det finns tvål och toapapper än tvärtom. Visst trivs jag på mitt jobb men ska jag göra detta resten av livet? Och jag älskar mina kollegor... Hur skulle det bli på ett nytt jobb?
Jag är otroligt kluven! Nu är det inte sagt att jag får jobbet, eller att jag ens får komma på intervju. Men tanken på byte har väckts.
Vi satt och skrev mitt CV och ett personligt brev nu under eftermiddagen. Mitt CV är löjligt kort. Fast, jag är ju inte så gammal och jag började plugga på universitet direkt efter gymnasiet så det är egentligen självklart.
Det där med att skriva ett personligt brev kan man ju skratta åt. Man ska säga bra saker om sig själv utan att överdriva eller ljuga dessutom ska man låta spännande och duktig på alla sätt... Tur att jag hade Becky här. Hon kunde se vad jag är bra på från en utomståendes perspektiv. Men om det blir samma gamla jobb eller något nytt åter står att se.
Tack för det vädergudarna
På något vis hörde gudarna min bön. Det började inte regna förrän vid lunch så vi kunde ha avslutningen utomhus utan minsta problem.
Sedan hade vi presentutdelning i arbetsrummet. Mina underbara kollegor visade sin uppskattning genom att ge mig ett väldigt fint halsband. En manlig kollega (60+) sa att han tyckte att det passade mig... Han hade ju aldrig läst något om färganalys men han tyckte att halsbandet tog fram min hud- och min ögonfärg. Rart!
Sedan väntade vi... Och vi väntade och väntade.... Och vi åt kakor och tårta och drack kaffe.... Tillsist samlades hela personalen i aulan för mer tårta och kaffe. Cheferna pratade och tackade av alla som ska sluta. Än en gång fick jag presenter. Inte för att jag ska sluta men för att vi i ledningsgruppen gjort ett bra jobb. Av cheferna fick jag rosévin och presentkort på Ticket. Hur bra som helst!
Middag hos M och R, som vanligt. Vi firade med Asti och god mat.
Att ha tråkigt på jobbet
Just idag är en sådan dag där jag tycker att klockan släpar sig fram... Förmiddagen rasslade på men efter lunch blev det lugnare. Alla har gått hem för att fixa sig inför balen och jag lämnades ensam med mitt ostädade skrivbord. Nu är det skinande rent! Men vad ska jag då hitta på? Jag har druckit kaffe så att det sprutar ur öronen, jag har putsat och fejat, jag har burit böcker, jag har planerat inför nästa år... Funderar, funderar... Kanske ska jag njuta av att jag för en gångs skull kan göra ingenting?
