vintertessan

Ålder är bara en siffra...

Eller är det faktiskt så att man med stigande ålder får fler krämpor? I den högaktningsvärda åldern 32 har diverse kroppsliga åkommor gjort sig mer och mer kännbara. Axlarna som varit mina plågoandar i lite drygt frya år är helt plötsligt småpotatis.

Jag skulle behöva läggas in på helrenovering! Någon som har ett SPA där jag kan checka in ett par veckor?

Två måndagar kvar till en veckas semester! Nedräkning!

Dagens negativa: Hello förkylning!

Dagens positiva: Bara två dagar till kärt besök! Mamma och syster kommer till stan. Längtar!

Alltså, jag glöämde ju säga att jag blivit en hejjare i köket!

Det är inte så att jag såtr för någon slags matlagning men nu bakas det i parti och minut.

Förra helgens bravader var kanlebullar. De blev faktiskt toppengoda! Jag slog också till med nougatrutor... Tyvärr kan jag inte äta dem själv på grund av nötallergi men roligt var det!

Min bakinspiration kom då det började säljas pepparkaksdeg lite här och var. Deg köptes och bakas skulle det. Desvärre saknade jag både kavel och pepparkaksformar men skam den som ger sig. En tom vinflarra fick agera kavel och ett glas blev form. Mums!

Mitt nästa projekt blir någon form av saffranskaka. Måste dock skynda mig så att saffranstiden inte går mig förbi!

Lär av mina misstag:

Om ni nu nödvändigtvis ska putsa fönstren... Börja med det översta så slipper ni putsa det nedre två gånger! Ofantligt ointelligent av mig, men jag blev lite ivrig och ville se resultat. Det nedre är nämligen stooort.

Bara på't igen då! ^^

Oh la la, vilken sommar jag haft! Färdats åt alla håll och kanter men nu stannar globetrottern i Stockholm ett tag.

Jag och Pite (mannen) om hem från Pite (staden) i lördags efter mer än en veckas umgänge med familj och vänner. Knappt ens min mor minns när jag var hemma så länge sist. Min far är en lekfarbror av stora mått så det har blivit både vattenskoter, vattenskidor, golf, skytte och tävling, tävling, tävling! Mästarnas mästare! Utöver tävlandet har vi ätit och fikat så att midjemåttet ökat med ett par centimeter... Nåja, underbara härliga familj!

I vanlig ordning grät jag floder när mamma lämnade av oss och körde iväg hemåt igen. 

Nu är vi som sagt hemma och Pite började jobba idag. Så vad gör man av sista semesterveckan? Jo, man röjer upp efter semesterfirarna som tydligen inte lyft ett finger sedan i juni någon gång. Det kan man ju ångra nu men ack så skönt vi haft det!

Saknaden av rosékvällar i parken kommer bli svår nu när mörkret och kylan sakta kommer krypande.

Hettan är näst intill outhärdlig!

Jag sitter i soffan så stilla som möjligt för att inte en ny svettattack ska bryta ut. Sniff under arm... Urk! Dags för ny dusch! Undra vilken blötläggning det blir i ordningen? Ute i skuggan på innergården är det just nu +31,5 grader. Inne i köket, precis vid det öppna fönstret är det +29,7 grader. Gissa hur varmt det är i vardagsrummet! Puh!

Några ansträngningar har jag dock gjort. Träffade Pite för att äta lunch på en restaurang med AC (!!). Sedan tog jag varv nummer 400 runt i butikerna för att fråga om det kommit någon ny leverans med fläktar. Så klart hade det inte kommit några, och alla är samstämmiga: det går inte att få tag i fläktar hos leverantörerna.

Så om någon vet var det finns ett undangömt lager... PLEASE, LET ME KNOW!

Mitt i fläktjagande såg jag rea-skylten i skobutiken på hörnet. Jag har ju spanat in ett par skor där... Flämtande släpade jag mig in och provade skorna. De satt nästan som en smäck! Jag handlade! Och de var på rea. Hur ofta har man sådan tur? När jag skulle lämna butiken såg jag ett annat par som verkade trevliga... Provade dem och insåg att jag skulle gå därifrån med två par skor. Jag kommer få skäll! Nåja, de var också på rea så man skulle ju kunna säga att jag sparade pengar på dessa köp.

Om en vecka åker vi till Egypten och medeltemperaturen +37 grader, så jag får se detta som en invänjningsperiod. Det ska bli underbart! Sola och bada och piña colada.

Dagens positiva: Middag med Becky ikväll! Pites näst sista jobbdag innan semestern... Sedan får vi svettas tillsammans! Just nu sitter han på kontoret med AC. Avis? Icke! Det är mysigt att vara en blöt fläck i soffan!

Att vara ledig är alldeles, alldeles underbart! Pite kliver upp vid 7 och slår på TV:n så någon stans i dimman hör jag nyheterna. När han sedan går till jobbet vid 8 är jag antingen vaken och brygger lite kaffe eller så somnar jag om ett par timmar... Sedan går jag ut i parken om det är soligt. Annars ser jag någon serie på datorn och varvar med lite kaffe. Vid lunch går jag ut och äter med Pite.

Ju längre semestern lider desto latare blir jag! Det blir mindre och mindre gjort på dagarna trots att jag oftast kliver upp vid 8. Men, det kanske är just det som kallas semester!? Slappa, slöa, må gott!

Ikväll blir det fotboll på TV... Vanligtvis skulle jag kräva en stor godispåse, men igår lade jag av med godisätandet så vad ska jag göra nu?

1) Titta på matchen utan godis?
X) Titta på matchen tuggandes på gurka?
2) Titta på matchen med en öl i handen?

Krävs lite funderande känner jag!

För 5:e helgen i rad packades väskan och jag åkte ut på äventyr... Jag börjar känna mig som en riktig globetrotter!

Denna helg bar det av till Göteborg för att hälsa på lillasyster. Man skulle kunna säga att det var premiärturen till Lilla London, som stan visst kallas, för de timmar jag spenderade där i väntan på färjan för sisådär 13 år sedan räknas  nog inte.

Första intrycket av staden var att den kändes liten och mysig. Tempot var lugnt så jag hann väl gå 50 meter inne på tågstationen innan jag insåg att jag var inställd på speed-mode... I jämförelse med alla andra rusade jag fram. Pite hängde på så gott han kunde.

Väl ute på gatan skulle vi fösöka korsa den... Hur gör man det när det inte finns övergångsställen och spårvagnarna kommer farande från alla håll? Att hamna under en sådan kan inte vara kul. Vi hittade en lucka och sprang. Ärligt talat så förstår jag inte varför de inte gräver ner dem. Jag menar, tunnelbanan är toppen!

Liseberg var så klart ett måste. Vi åkte allt som var läskigt och det absolut värsta var  Uppswinget. Jag trodde verkligen att min sista stund var kommen. Svetten bröt fram och knappt en fläck var torr etfter mardrömsåket. Visst kan vädret ha spelat en liten roll för det var stekande sol och säkert 30 grader. Höjdskräcken var också aningen läskig. Efter dagen var jag lite hes... Undra varför!?

Hela helgen var super! Fint väder, mysigt hotell, god mat, lillasyster och Jocke, semester och hotellfrukost. Att träffa lillasyster var underbart! Åh, vad jag önskar att vi bodde i samma stad!

Väl hemma kan jag säga: Göteborg i all ära, men Stockholm är alltid Stockholm!

Dagens positiva: Första verkliga latardagen på semestern. Jag har inte gjort många knop! Diskat lite, bokat tvättid, druckit kaffe, sett på TV, löst korsord, ätit upp gårdagens egenlagade mat... Slö, slöare, jag!

Freddan skällde lite på mig igår för att jag var så dålig på att blogga... När jag sade att jag saknade inspiration så föreslog han att jag skulle blogga om sambolivet. Och han har rätt i att det finns mycket att skriva om eftersom allt är annorlunda mot för vad det var förut.

Jag får lagad mat nästan varje dag. Varje om jag skulle önska... Köket används äntligen! Det luktar mat när man öppnar dörren, kylen innehåller mer än några burkar gammal tonfisk och middagen räcker till lunch dagen efter!  Jag får också önska vad jag vill ha och så lagar han det. Lyx! Det man skulle kunna tycka är negativt är det faktum att det alltid (verkligen alltid) finns disk att ta hand om. För att inte tala om soporna... Under livet innan kunde jag minimera all disk och alla sopor. MEN om jag får mat så klagar jag inte! Och nu ringde han precis och frågade om jag ville ha något när han ändå går och handlar till middagen.

Igår var det i och för sig jag som lagade maten. Eller, lagade och lagade... I vilket fall som helst var det första gången sedan vi träffades som jag stod för det som åts. Vi hade picknick i parken och middagen bestod av grillad kyckling (väl benad och fint skuren), gurka-vattenmelon-fetaost-sallad (väl skalad (gurkan) och fint skuren) och rosévin. Brakmiddag med andra ord!

Jag behöver inte koka kaffe. Han är kaffebryggaren i hushållet. Och gott blir det!

Jag får stå ut med en hel del fotboll nu när det är VM.  Mitt fotbollsintresse går nog inte ens att mäta på en 10-gradig skala. Om vi drar upp skalan till 100 så kanske intressestapeln skulle kunna skymtas. Nåja, vi har en deal som jag kan tycka är rättvis: han får se vilka matcher han vill bara jag får en stor godispåse så att jag har något att roa mig med. Kanske ska man också börja betta på matcherna för att få dem lite mer intressanta? Om mitt lag vinner får jag (förutom godispåsen) en glass...? Tål att tänkas på!

Han lagar saker. Inte bara mat utan även sådant som gått sönder. Duschslangen, kranmunstycket vid diskhon, datorn... Allt sådant som för mig är obegripligt.

Det finns alltid en plan! Jag är planerad och strukturerad men han har alltid koll på allt! Om vi ska någonstans vet han innan vad man kan göra, när och var. Gillar!

Med andra ord är livet efter ett liv av total lyx! Visst finns det saker som jag tar hand om... Att vika tvätt  till exempel... Han får hålla sig till att para ihop strumpor för jag vill ha det på mitt sätt och strumpor kan man ju inte para ihop på så många olika sätt. Det är också jag som packar ner våra saker i resväskan. Då återkommer vi till det här med vikandet... För att skjortor ska få plats, och framförallt kunna användas på resmålet, måste vikningen fungera. Disken. Om jag får mat tar jag med nöja hand om disken.

Jag har enormt tålamod på jobbet men i privatlivet kan jag bli så ofantligt frustrerad. Förra veckan var vi på café och skulle äta tacobuffé. Jag var hungrig och redo att äta... När jag kommer fram till buffébordet finns ingen köttfärs. What!? Och ingen personal så långt ögat nådde. Vi väntade och väntade... Frustrationen kom krypande och det irriterande suckandet inleddes. Jag traskade fram och tillbaka. Det tog flera minuter och rök började välla ut ur öronen. Pite kom fram, lade handen på min arm och sa att det är tur att vi har långt tålamod. Jag fattade piken och tog tre djupa. Snart fick jag mat och allt var lugnt igen. Uppstyrd!

Mitt motto är: fort och bra det är så det ska va!

Tyvärr lever inte alla efter detta. Mormor säger alltid: fort och illa kan ingen gilla!

Man skulle kunna säga att vi är oense i frågan.

Om bara ett par timmar börjar äventyret. Jag ska ut till Bromma flygplats och hämta hyrbilen... Jag ber  alla  hålla  tummarna för att jag kommer tillbaka helskinnad! Becky åkte ut med mig igår och rekade så det ska nog inte vara ett problem men de flesta vet ju hur det gick sist jag hyrde bil i Stockholm.

För er som inte har någon aning så kan vi väl säga att jag skulle på arbetsintervjuer runt om i Stockholms län. Stursk som jag var tyckte jag att det var klokt att hyra bil ute på Arlanda. Detta var innan GPS-tiden, men hur svårt kan det vara? Jag hade ju minsann varit i Stockholm säkert fem gånger tidigare så  på hederligt vis skrev jag ut vägbeskrivningar på eniro. Första anhalten (Jakobsberg) och andra (Södertälje) gick alldeles utmärkt. Sedan skulle jag till Nacka och då blev det visst svårare. Enligt muntliga instruktioner i Södertälje skulle jag sikta på Globen... Jag såg aldrig Globen men däremot mängder av baklysen eftersom jag hamnade i världens köer. Efter diverse felkörningar, telefonsamtal till min eventuelle arbetsgivare var jag på plats, bara en och en halv timme för sent. Men vad gör det!? Jobbet är fortfarande mitt! :)

Nåja, det var rätt många år sedan och nu tror jag att det kommer gå bättre!

Lite senare i eftermiddag ska vi ge oss ut på vägarna och köra ner till Halmstad. Lite spontant så där... Våra ursprungliga midsommarplaner kraschade så vi var tvungna att hitta på något nytt. Och jag är rätt nöjd med hur det blev i slutändan! Pite var nervös för stadskörningen så jag kommer lotsa oss ut ur storstan med min säkra, kompetenta, icke-agressiva körning. ;)

Jag kan inte säga att jag vårdat min blogg den senaste tiden... Det har hänt så mycket och jag har verkligen inte haft tid. Eller, tid och tid, jag har prioriterat annorlunda.

Pite har flyttat in och han tar hand om mig så att jag både mår och känner mig som en prinsessa!

Bara det att jag har fått hemlagad mat en vecka i sträck... Jag vet inte när det inträffade senast... Kanske innan jag fyttade hemifrån, det vill säga för snart 15 år sedan. Hemska tanke!

Idag fick jag dock göra min egen frukost. Det var första sedan januari... Pite fixar allt köksligt! Han är världens bästa!

Just nu jobbar stackarn. Och när jag säger stackarn, menar jag det på riktigt. Vi var på AW igår och det slank ner både det ena och det andra. Jag hade nog självdött om jag varit tvungen att skutta iväg till jobbet halv 8 i morse. Men det var supertrevligt igår! Puss på alla som var där och förgyllde kvällen!