vintertessan

Mötet är avklarat. Både Pite och föräldrarna klarade det med bravur! Skönt.

Ikväll är det min tur att klara av ett möte. Vi ska åka hem till hans vänner så att de får granska... Jag känner killen sedan tidigare men det gör inte saken lättare, snarare mer komplicerat men jag kommer låtsas som om det regnar.

Att sitta i Pite med Pite är supermärkligt. Staden Pite har under så många år kopplats ihop med ett förträngt minne av personen Pite och att nu uppleva saker tillsammans med honom här är ganska overkligt. Ibland måste jag nypa mig i armen för att se om jag drömmer. Händer allt detta verkligen? Och framför allt - händer det mig?

Någonstans finns rädslan om den där gamla förbannelsen kvar så jag har svårt att skriva för mycket om honom och vad vi planerar... För om jag sätter det på pränt kanske förbannelsen vaknar till liv och mitt nu helt underbara liv kanske kraschar.

Jag testar lite... Första maj kommer mitt liv att förändras drastiskt men på ett fullständigt fantastiskt sätt!

Dagens positiva: Vaknade upp i Pite med Pite och vi åt frukost med mamma och pappa! Riktigt mysigt!

Nu är det lov! Jag är ledig! Semester!

Smaka på ordet semester... Visst känns det bra!? Fullständig lycka, total avkoppling, livskvalitet, njutning på allra högsta nivå.

Fick just veta att jag mest troligt åker till Paris med en kollega runt den 17:e maj. Visst, en bunt ungar ska också med men sådant får man ta. :)

Min kollega har bott i Paris i många år så hon känner staden utan och innan. Vår, Paris, egen guide... Kan det bli bättre? Kanske hade det hjälpt lite om man kunnat språket, men då får Camilla och ungarna sköta snacket. Jag tar hand om njutandet!

Om inte mer än tre och en halv timme är det s p o r t l o v! Jihooooo! Semester!

Så fort jag ätit lunch lämnar jag skeppet och åker hem för att packa. Jag lämnade den lilla detaljen till idag så det kan bli lite stressigt, men det jag glömmer får jag väl köpa nytt. Hehe - shopping!

Pite ville försäkra sig om att jag inte skulle sitta för länge på Starbucks och därigenom missa flyget... Jag lovade att göra mitt yttersta för att hinna med rätt plan.

Jag är lite nervös för ikväll ska Pite träffa mamma och pappa. Det är försata gången på många, många år som jag presenterar någon för mina föräldrar. Inte ens Micke har träffat dem. Pappa säger att Micke är som Jesus: Man har hört talas om honom men aldrig sett honom.

Dagens positiva: Lov, lov, lov, lov, lov, lov, lov, lov, lov, lov, lov!

Mina små adepter spelar rappakalja. Fniss, asgarv, svordsomar, mer fniss... Härligt! Just nu hör jag en diskussion om ordet magnat. Är det ett redskap, en frukt man kastar, stor person, odling av diverse växtarter?

Dagens positiva: Det blir en Klemens! Den lille föds i sommar... Så blir man typ fuskmoster igen!

Veckans positiva: Imorgon är det äntligen fredag! Pite! Here I come! Semester! Sprotlov! Mys! Norrlandsvinter! Mammas mat!

Ska på bio med jobbet och se Shutter Island, en film baserat på boken Patient 67. Läsvärd bok och jag hoppas att filmen är bra... Annars lär jag somna i salongen för idag har tröttheten lagt sig som en stor blöt filt runt mig.

Det kan bero på att jag tog en liten tupplur i soffan på kvällskvisten och låg sedan vaken och tittade på curlingmatchen mellan Sverige och Canada.

Dagens positiva: På håltimmen agerade jag barnvakt. Jessi kom med Tim och medan hon gjorde sin fältstudie visade jag mina fantastiska talanger ionom småbarnsområdet. Vi skramlade med nycklar, klappade på bordet, tuggade på en färgglad ring (det kanske Tim gjorde mer än jag men, men). Inga tårar bara skratt! Moderliga Tessan!

Jag började fundera på det där med nedförsbacke...

Mitt syfte med att använda nedförsbacke var att livet skulle börja gå utför, bli dåligt alltså motgångarna skulle stå uppradade. Men när jag började tänka så kan man ju se nedförsbacke som något bra. Jag menar om man till exempel är ute och cyklar så är man ju aldrig så lycklig som när det är just nedförsbacke. Allt rullar på, det går smidigt, inga ansträngningar - ren njutning.

Så om livet är motigt kanske man ska använda uppförsbacke. Om vi tar cykelliknelsen igen! Att cykla i en uppförsbacke: allt är tungt, man jobbar hårt men kommer ingenstans,  man ser inte ljuset utan känner sig mer svimfärdig och vill helst ge upp (Hm, jag valde visst en mycket, mycket brant backe). Samtidigt så klättrar man ju uppåt mot nya höjder, livet ligger på topp, total lycka...

Jag förvirrar till och med mig själv!

Dagens positiva: Pite är snart här.

Sur som ättika var jag under eftermiddagen. Varför? Ja, det kan man fråga sig!

Jag drog i alla fall till gymmet för att springa bort lite irritation... Det gick sådär! Jag råkade få med mig fel strumpor så de små rackarna gled ner i skon och orsakade skavsår på framsidan av ankeln! Men jag bet ihop och tänkte att lite smärta kan inte få mig att kliva av. Då kom det - håll från h-vetet! Jag i princip kräktes på löpbandet, det var bara att ge upp efter knappt fem kilometer. Surt!

Nu har jag städat hela lägenheten och irritationen har lättat något. Hårt kroppsarbete är visst vad som krävs.

I april förra året opererades jag för en åkomma som definitivt inte var Guds mysigaste skapelse. Senaste veckan har jag haft lite känningar av detta så jag är faktiskt lite orolig! Men jag är inte säker så det blir till att avvakta ett tag.

Dagens positiva: Nada, so far. Och dagen är snart slut så jag antar att det blir tomt på den positiva sidan idag!

...att jag skulle gå iväg och springa på löpbandet efter jobbet. Orkar jag det? Vill jag verkligen? På fråga A svarar jag: njaooejakanske. På fråga B svarar jag: låt mig fundera.

Men om jag nu ska springa det där fördömda Lidingöloppet är det nog bäst att börja träna för vi minns väl alla hur vansinnigt otränad jag var inför Maran (maj 2008) och hur jag då mådde efter loppet. Det tog mig alltså närmare två år att känna att löpning kan vara en hyfsat god idé.

För att inte bli löpningsutbränd igen får jag nog masa mig iväg till gymmet och riva av ett gäng kilometer! Lee, Theres! Det är kul att springa!

Dagens positiva 1: Pite verkar ha ena jobbet i sin hand. Fredagens intervju lär berätta mer. Han har också bokat resa ner även nästa helg... Då ses vi fyra helger på raken!!

Dagens positiva 2: Becky, Micke, Henke och jag har varit på AW. Först middag och öl på Akkurat, sedan fler öl på Eken. Vi hade så himla trevligt. Jag saknar att vara alla fyra på jobbet!

Detta leder oss in på det lilla missödet... Efter ölen och den långsamma tunnelbaneresan gick jag till 7Eleven för att köpa kvällskaffe och frukost för imorgon. Klockan närmade sig 23.00 när jag kom innanför dörren och jag började försöka ta av mig jackan. Jag satt fast! Det gick inte att dra blixtlåset vare sig upp eller ner när jag kommit till nyckelbenet ungefär. Jag slet och drog och slet och drog... Jag hann bli alldeles svettig och lätt panikslagen för jackan är figursydd så det där med att krångla sig ur eländet genom att dra den över huvudet var ju bara att glömma!

Vad gör man då? Jag kom på att kolla om Micke var vaken... Och det var han! Jag traskade lite generat över till honom för att få hjälp och naturligtvis fungerade inte portkoden!? Definitivt nte min dag idag!

Micke slet och drog och skrattade så han grät! Han lyckades rubba dragkedjan några centimeter och försökte sedan dra ner jackhelvetet över mina axlar. Inte en chans! Det hela slutade med att vi fick klippa ut mig ur ytterkläderna! Strax var jag fri! My hero!

Synd på jackan...

Sitter och tittar ut över havet av 15-åringar som sliter sitt hår med årets Nationella Prov i svenska. Just nu är det läsförståelse som gäller och de är nervösa och tittar sig oroligt omkring. Tänk så lite de vet om livet egentligen. Om några år har de glömt den här dagen och hur jobbigt de tyckte att det var... Men just idag är provet livsavgörande.

En bänk är tom och lite så och då tittar någon upp och fastnar på den tomma platsen, rynkar på ögonbrynen, rycker lite lätt på axlarna och fortsätter sedan med sitt prov. Jag undrar vad som rör sig i deras huvud just i det läget. Var är X? Hur ska det gå för X nu? Kommer X att klara sig i livet?

Visst, det låter som enorma frågor för en 15-åring men alla vill de in på bästa tänkbara gymnasium och för att nå sitt mål är strålande betyg enda vägen att gå. Det kommer att gå bra för var och en av dem men just nu är det många som tvivlar på sig själva och sin förmåga.

Eftersom man talar med bönder på bönders vis har jag sagt att de ska chilla, allt ordnar sig. Men jag är inte i deras situation. Jag har gått igeonm allt det där. Jag har min utbildning. Jag har mitt jobb. Jag har mitt vuxna liv.

Ett av mina viktigaste uppdrag är att lotsa dem igenom svåra tider och hjälpa dem bli sociala, ansvarstagande, trygga personer som kan klara livet efter skolans skyddade verkstad. Vilket ansvar!

Med detta i åtanke tittar jag ut över elevhavet och konstaterar att jag inte behöver oroa mig för mina små liv!

Dock är det lite märkligt att X inte kommit och inte hört av sig till någon enda kamrat. X är en samvetsgrann elev med hög närvaro, enorm vilja och drivkraft...

My Darling, Katla, kom just in med en kopp kaffe till mig. Hon kände nog på sig att det behövdes... Love her! Ungarna viskade fjäsk men kom sedan fram till att det var så de skulle gå till väga i fortsättningen. En kaffedrickande Theres är en glad Theres. En glad Theres är en snäll Theres! Så enkelt är det!

Det blev lite för mycket av den varan imorse!

Skulle kliva upp 06.15 men vaknade till vid 07.49... WHAT!? Jag som måste åka med tuben som går tio över sju! Aningen panikslagen stressade jag upp. Men eftersom Blixten är mitt andra namn så hann jag gott och väl. Jag hann till och med duscha och äta frukost (på stående fot).

Trots att jag är kvinna och av det fåfänga slaget kan man inte klaga på att det tar evigheter...

Satt i årets längsta möte nu efter jobbet. Galet hur man kan prata bort tiden! Skärpning!

Om träningsvärk kunde ta död på en så skulle jag vara nära... Ont, ont, ont (och lite skönt)!

Dagens positiva: Jag hade en lektion om respekt och "orespekt". Först diskuterade vi gilla och älska vs. acceptera och tolerera. Sedan hade vi gruppsamtal om respekt/orespekt. En av uoogifterna var att lista personer som får respekt samt ger respekst. Flera grupper tog mig som exempel. De sa att de känner sig respekterade av mig och att jag behandlar alla lika. Därför respekterar de mig! (Sedan kanske de inte vill att Theres onda vrede ska dyka ner på dem...?) 

Micke släpade med mig till gymmet för ett pass på löpbandet. Vi sprang och sprang och sprang. Sedan stretchade vi i närmare 30 minuter men jag känner ändå träningsvärken komma krypandes.

Jaja, nu är jag igång igen! Run, Forrest, Run!

Himlen är blå, solen lyser in genom förnstret (eller reflekteras via grannens fönster),  och livet känns helt fantastiskt!

Jag har sett reprisen av första delfinalen av melodifestivalen och är glad att glamouren är tillbaka i livet. Jag försökte få Micke att ta på sig gittertiaran igår kväll men han var svårflirtad. Ok, jag hade ingen men metaforiskt... Dolphan var över förväntan och det visade sig att han hade en stor portion självdistans. Att Ola och Salem skulle gå vidare var ingen överraskning så mitt tips för denna vecka gick in till 100 procent. I övrigt var kvaliteten lite blandad. Rap och silverarm gav ingenutdelning! Lite synd på Hot-hot-hot-låten. Micke blev lite kär i Pritchard för hon var så sparkling.

L ä n g t a r redan till nästa lördag!

Dagens positiva: Pratade med Pite under reprisen imorse. Dolphan är hans favorit... Av den anledningen kan jag få honom att titta på schlager trots att han inte uppskattar denna fantastiska musikstil ;)

Det är lördagseftermiddag och jag sitter och tittar på OS-klassiker.  Vad som visas är vinter-OS från 1939 i Garmisch-Partenkirchen och på den svartvita skärmen susar skidåkarna fram. De ska skida fem mil och vi har många bra svenska skidåkare. 

Efter en stund visas svensken, Elis Wiklund, som hade startnummer 4. Han ledde precis då och det får kommentatorn att säga: ”han hade bara framför sig några negrer eller något sådant som lärt sig åka skidor via korrespondens, så de var snart omåkta”.

Hm, märkligt sätt att uttrycka sig på! Sverige tog i alla fall alla pallplatser på femmilen detta OS. Undrar hur det kommer att gå för oss i år i Vancouver. Jag ser faktiskt fram emot OS, synd bara att sändningstiden ligger fel. Kan bli en hel del nattligt TV-tittande! 

På grund av bland annat lite dålig planering kommer jag att se kvällens melodifestival på hemmaplan, alone. Trist, men ibland får man bara gilla läget. Detta trodde jag fram till för ungefär en timma sedan...

Världens absolut bästa Micke ringde och frågade om han skulle komma över och titta med mig, för att hålla mig sällskap. Han som avskyr allt vad schalger heter! Jag vet inte riktigt vart detta kom ifrån men jag är glad i alla fall!

Nu laddar vi för ikväll blir det glitter, glamour, fulmusik, finmusik - schlager! Årets höjdpunkt!

Eller kanske mer stackars mig! Efter gårdagens säkringsbekymmer visar TV:n att han tog lite stryk för ränderna har förstärkts... Inte alltför kul! Pite verkar ha hört min tysta bön för han ringde och berättade om en TV som verkade bra. Han skulle göra lite efterforskningar i helgen. Han är för bra!

Traskade från tuben med vantarna i shoppingpåsen! Sådärja, nu börjar det likna något!

Töntiga Trista Truliga Tessan visade sig idag.

Först så satt jag på jobbet och slet mig igenom veckans jobbigaste dag, vilket i sig inte är ett problem men jag har motivation som är lika med NOLL vilket i sin tur leder till att jag tycker att allt är tråkigt!

Sedan åkte jag in och fikade med Sus. Det var supertrevligt! Tycker om!

När jag satt på tuben så mötte jag kvinnan som är allt jag inte är! När Sus klev av kom en ståtlig kvinna skridande och satte sig mitt emot mig. Hon var lång, blond, välklippt, fina smycken, vacker pälskappa och hon talade i telefon. Jag förstod snabbt att det var dottern i andra änden. Hon berättade med behaglig stämma om livets upp- och nedgångar, om hur besvikelser blandas med glädje, om hur det är att växa upp och att leva. Jag önskade innerligt att jag fick sådant peptalk lite då och då... Under samtalet kom en man gående genom vagnen. Han hade ingen koll på vare sig han själv eller sin gitarr. Han var tre äpplen hög och såg ungefär ut som Humle och Dumle. Mannen slog sig ner bredvid kvinnan och började fingra på hennes pälsärm. Hon flyttade sig lite åt sidan och då vände han uppmärksamheten mot mig. Mannen sträckte fram sina händer och ville ta i mig. Jag, som skygga och trumpna person jag är, drog mig undan och stirrade stint ut genom rutan samtidigt som jag lyssnade på kvinnans samtal. Mannen gav upp efter en stund... Snart avslutade kvinnan samtalet, vände sig till mannen och sade: "Ursäkta mig, men jag talade i telefon."

Hon inledde ett långt och hjärtligt samtal med den lille mannen.

Hon pratade med honom som en jämlik och frågade honom om det ena och det andra; var han varit, om han spelade mycket gitarr, om han bodde i närheten. Hon svarde uppriktigt på hans frågor; om dottern var snäll, om hon kunde spela gitarr, vart hon skulle. Hon tog honom i hand och satt så rätt länge. Efter ett bra tag sade hon: "Nu tänker jag släppa din hand."

Jag fortsatte att stirra ut genom rutan men lyssnade på hennes lugna, fasinerande, fantastiska sätt att prata med mannen jag gjort mitt yttersta för att undvika!

Jag skämdes för mig själv och den usla, simpla, fördömande människa jag är!

Som om jag inte varit puckad nog... Efter min själsliga insikt om att jag är usel så kommer jag hem och jag kan knappt tala om hur arg jag blev när säkringen gick då jag tände lampan! Tv:n funkade inte, hårtorken funkade inte, lamporna funkade inte!!! Jag öppnade proppskåpet och fingrade på spakarna. Inget hände! Jag ringde pappas mobil men det var inget svar. Då testede jag att ringa på hemtelefonen. Mamma svarade och sa att pappa var och tränade. Vad!? Morrrrrr! Mamma försökte hjälpa till genom att komma med förslag som: gå till någon granne, ring vaktmästaren... Jag kände hur irriterad jag blev. Jag vill inte gå till grannen, jag tänker inte ringa någon vaktmästare - och förresten - det finns nog ingen vaktmästare här! Jag ringde Becky och gnällde. Hon langade över telefonen till Maffe som tröstade... Efter lite pill, slit och hårda tag lyckades jag få till säkrings"#¤%&/"#¤"!

Sedan har jag hittat ett födelsemärke som vuxit. Gaaah! Farligt, inte farligt?

Dagens positiva: Pite ska på arbetsintervju i Stockholm om drygt en vecka!

Här ligger man i soffan hostandes och snörvlandes... Klockan är kvart i 1 och man ser Sjunde himlen på 4an, det mest moralpredikande programmet Usa någonsin skapat. (Men jag ser det ändå så snart jag kommer åt)

Vem ringer då? Jo, Pite! Han ville bara höra hur det var med mig. Finns det någon finare?

Jag tror jag ska gå och köpa lite godis och kaffe och bara ligga kvar i soffan och drömma mig bort.

Livet tog en djupdykning! Snabbt, brutalt, som ett slag i magen...

Jag är sjuuuk! Hostar upp lungorna, huvudvärk från h-vetet, helt slut i kroppen! Jag vaknade imorse och släpade mig till badrummet. Där fattade jag ett klokt beslut - jag stannar hemma. Ringde jobbet, mailade arbetsbeskrivningen till mina stackars kollegor som måste hoppa in istället för mig, släpade mig i säng och sov till klockan 14.

När jag vaknade fattade jag nästa kloka beslut - jag stannar hemma imorogn också. Ringde jobbet, mailade ytterligare arbetsbeskrivningar, gick och köpte kaffe, ramlade ihop i soffan, ligger där fortfarande.

Jag hatar, verkligen hatar, att vara sjuk! För att strö ytterligare salt i såren fick jag ett erbjudande om att gå på musikal ikväll... %&"("%¤!#"#!&%/(="#!!!!

Dagens positiva: klockan är nästan 16.20 och det är inte helt mörkt ute... Och det töar... Våren är på väg! ;)

Så har ungdomen passerat och vuxenvärlden öppnat sina dörrar... Aaah! Det är ljuvligt här i vuxenlivet!

Dagen började med ett telefonsamtal från en kär, uppstudsig, aningen dryg vän. Han upplyste mig om att män åldras med värdighet medan kvinnor förfaller. Hade jag varit vaknare och lite rappare hade jag huggit tillbaka och berättat att män i hans ålder (han är ett år äldre än mig) redan nått sin sexuella peak medan vi kvinnor bara blir bättre och bättre. Med andra ord är jag: lite äldre, lite sexigare!

När jag kom hem fanns en överraskning vid min dörr. Blommor! Tack, älskade vän!

        

Dagens positiva: Solreseplanerna börjar ta form!