vintertessan

Konversation från personalrummet. Kollega 1 (K1), kollega 2 (K2), Theres (T)

Som bakgrund kan jag berätta att jag och K1 hade en diskussion med min klass under gårdagen. Diskussionen handlade om uppförande, vilket jag anser ligger högst upp på listan...

K1: Vilken pli du har på dina elever!
K2: Ja, hur gör du? Du ser ju så snäll ut.
T: Jag ser snäll ut, men det bor en tiger i mig.
K1: Hm, jaa, MINST en.

Dagens positiva: Morgondagens middag är planerad och kommer att bli supertrevlig!

Vad gör man när man kommer hem sent, ska äta middag och är vrålhungrig? Ställer man sig och steker fisk eller glufsar man i sig chipsen man hittade längst in i ett skåp?

Eftersom jag är nyttigheten själv valde jag chipsen!

Hur intelligent var det på en skala?
snabbt: pling
gott: pling
mättande: mööp
nyttigt: mööp
vuxet: mööp
samvetet...: mööp

Dagens middag får 1 av 5 och då bara på grund av snabbt och gott.

Dagens positiva: Jag överlevde första jobbdagen och det kändes inte ens särskilt jobbigt att stiga upp (vad jag minns just nu i alla fall). Och det var faktiskt roligt att träffa alla igen - ja, till och med barnen. Kanske tar tillbaka det imorgon.

Dagens minus: Detta är ingen återkommande punkt, men jag måste få gnälla lite. Från och med måndag kommer jag att få ett nytt schema och det ger mig i och för sig två sovmorgnar, men också två asjobbiga dagar. Tyvärr blir det torsdag och fredag som blir jobbiga. Bryt ihop och kom igen för det är snart semester! :)

Det finns en ådra hos mig som jag inte är superstolt över. Det är den där latmasken... Visst, jag kan vara drivande och köra rätt hårt i olika frågor men ibland kryper den där orkeslösa Theres fram. Som idag:

Jag hade bestämt mig för att plocka upp julsakerna på vinden och då även ta upp resväkan också. Det skulle göras efter shoppingturen i Farsta. När jag kom hem så såg jag en post-it på hissdörren i entren. Det stod att hissen var felanmäld på grund av blablabla och då gick luften ur mig. Skulle jag bära upp sakerna på¨vinden? Knappast! Jag väntar nog till hissen är reparerad! Latlatlatlatlat!

Tur att jag bor på första våningen!

Jag har svår jobbångest! Imorgon drar allt igång igen. 7,5 veckor till nästa lov... Det bör man väl klara!? Men om jag tänker efter så är jag glad över att få träffa kollegorna igen. Har saknat dem lite.

Dagens positiva: Lunch med tjejerna i Gallerian och sedan shopping i Farsta. Tänka sig: jag handlade ingenting!

Jag har gjort det igen! Hur kan jag vara så dum? En sådan som jag borde inte få lämnas ensam!

Han, den där som sedan så länge funnits i mina tankar och i mitt liv, hörde av sig idag igen. Han frågade när jag kommer hem och jag (den vekaste av de veka) berättade att jag åker på måndag. Han frågade om jag hade tid för en kaffe någon dag... Alla vet ju vad jag tycker om kaffe och att då sedan dricka det med honom... Ja, jag kunde inte motstå att säga att vi kunde ses. Det var ju precis det här jag var rädd för!

Jag sa åt honom att han skulle höra av sig så vi kunde bestämma något. Neeeej!

Från och med nu kommer jag att bara gå och vänta på att han ska höra av sig! Och eftersom vi har den bakgrund vi har så vet jag precis hur det kommer sluta: Jag väntar och väntar, han hör av sig samma dag jag ska åka hem och säger då "hoppsan jag hann inte höra av mig, men jag kanske kan ringa dig om jag åker till Stockholm någon gång". Det har hänt såå många gånger att jag tar det som en självklarhet!

Trots detta sa jag att det var ok. Vad är det som gör att han har sådan makt över mig? Och varför låter jag honom gång på gång veta att han kan fortsätta som han alltid gjort?

Visst, anledningen till vår nuvarande kontakt är inte att vi ska träffas för att dejta, nej det handlar om honom och det faktum att han behöver stöd. Ni hör ju hur det låter! Han, han, han, han, han, han, han... F**k!

Nej, Tessan! Ryck upp dig! Skärp till dig! Visa dig från din hårda sida! Ryt ifrån! Ta ingen skit! Nöj dig inte! It's now or never!

Ibland undrar jag hur jag tänker! (Hehe, det finns det säkert fler som gör)

Kurskillen som är superintressant och boende här i närheten har jag inte sett en enda gång på hela hösten - förrän idag! Och vad gör Theres då? Jo, ingenting! Han passerade mig just utanför biljetthallen vid t-banan men såg mig inte och jag, mitt nöt, sa inget. P U C K O! Ytterligare en sak att lägga till min jag-ångrar-lista. Theres, är du en man eller en mus? Svaret är en miniminimus!

Jag pratade med Pingu igår, hon och lillkillen mår bra! Han hade så bråttom ut att allt gick på typ 20 minuter! Håller tummarna att jag lyckas med något liknande om det skulle råka bli min tur någon gång. Har börjat smida planer för julklappar till pyret!

Tänk att jag får ha sovmorgon imorgon! Jiihoooo!

Fredageftermiddag innan ett lov är bästa eftermiddagen på året. Och det här lovet behöver jag inte se ungarna på 12 dagar! Wohooo! Visst, vi jobbar måndag men som jag sagt tidigare - att jobba med mina vuxna kollegor känns inte som jobb utan som nöje.

På måndag kväll kommer mamma och lillasyster till Stockholm och vansinnigt tidigt på tisdag morgon ska jag möta dem på Arlanda för att checka in, äta frukost och flyga iväg till solen och värmen. Kan man längta mer?

Eftersom det är fredag och jag enbart ska slappa i helgen så tänkte jag att lite chips skulle sitta fint. Jag traskade till snackshyllan och till min fasa hade de byggt om avdelningen (vilket i sig blev bra) men de hade plockat bort alla "små" chipspåsar. Nu stod bara 300 gramspåsar uppställda på hyllorna. Hur tänkte de nu? Jag kliade mig i huvudet och såg två senarion framför mig:

1) Jag köper 300 gram, går hem, sätter mig i soffan och mumsar på en liten skål chips. När den är slut - "Jag har ju mer... Så lite till kan jag ju äta. Den här dagen är ändå förstörd (ur ett nyttigt perspektiv)". Och så slutar det med att jag slukar hela påsen innan kvällen är slut, antagligen redan innan Idol börjat!

2) Jag går ståndaktigt bort från snacksavdelningen utan att lägga något i korgen, går hem, sätter mig i soffan och svär över att jag inte har något att tugga på. Det slutar med att jag går ner till 7Eleven och köper chips ändå, bara massor dyrare, och äter upp alla chips i ren protest mot min tidigare ståndaktighet.

Jag valde senario 1. Mums! Chirreskålen är påfylld, snart tom och sedan finns det mer... Ska jag, ska jag inte? Den som lever får se!

Dagens positiva: Carro mår bra! Skönt! Hon ringde och sa att hon krockat med en ren! Första tanken var GULP men det gick bra för både henne, bilen och renen eftersom hon körde i typ krypfart.  

Det här med att läsa kurslitteratur i tid har jag aldrig lyckats med. Inte heller denna gång! Som ni vet läser jag en kurs i SET (social och meotionell träning) och till dagens träff skulle vi ha läst en bok, skrivit 10 aha-upplevelser och 10 frågor.

Igår klockan 21.30 började jag läsa... Inte optimalt direkt! Mästaren i skumläsning plöjde 80 sidor fram till 22.50. Då gick ögonen i kors så jag tog en power-nap. 20 minuter senare ringde väckarklockan och jag fortsatte läsningen. Nästa 80 sidor gick ännu snabbare och 23.30 hade jag läst klart. Det blev någon understrykning, några kommentarer, men inga aha-upplevelser och inga frågor.

Så klart funderade jag på hur seriöst bokseminarium vi skulle ha och hur jag skulle låtsas vara påläst... Men på grund av den sena timmen valde jag ändå att lägga ner. Fyy, det kändes verkligen som universitetstiden! Jag är absolut inte sugen på att plugga igen.

Hur gick seminariet då? Strålande! Vi var uppdelade i grupper och vi skulle svara på frågor som andra grupper ställde... Ja, det var ju bara att prata på... Jag sa till en ny bekantskap att jag ibland inte vet vad jag pratar om men att jag pratar ändå. Han sa att han gjorde likadant. Två kålsupare i samma grupp! Kan det bli bättre?

Dagens positiva: Kurs i stället för jobb. Att umgås med vuxna och göra ovuxna saker känns som en härlig förmån! Idag målade vi med vattenfärg... Inte för att jag har minsta spår av konstnärlig ådra...

Dagens negativa: Är det en förkylning jag känner i kroppen? Neeej! Har varken tiiid, luuust eller ooork!

Vid tre tillfällen idag höll jag på att få skrämselhicka!

Först imorse... Håret var tvättat, det var lite bråttom, jag stod och blåste håret då hårtorken helt plötsligt inte ville vara med längre. Den slog av på takten och hjälpte ungefär lika mycket som om jag blåst själv med ett sugrör! Det hade väl inte varit hela världen egentligen, men nu hade jag hunnit torka halva huvudet och så kan man ju inte gå ut... Paniken växte: skulle jag bli tvungen att blöta håret igen och då antagligen vara tvungen att lägga på nytt smink eftersom huvudet upp-och-ner i badkaret med all säkerhet leder till vatten som rinner ner i ögonen -> gnugg med handduk -> pandaögon!? Jag bad en tyst bön och skakade lite på skrället. Jag öppnade allt som gick att öppna och rensade allt som gick att rensa, slog av och på 500 gånger och tryckte på alla knappar samtidigt. Tillslut hostade den till och drog igång. Jihoo! Håret blev torrt men jag fick springa till tunnelbanan.

Sedan... Jag har bestämt mig att gå hem från Slussen varje dag - alltid något. Idag gick jag och pratade i telefon med en kompis och berättade om min förtjusning och vad han sagt och gjort, när jag hörde att någon ropade på mig. Jag vände mig om och då stod han där typ tre meter bort! Telefonsamtalet avslutade jag snabbt och gick fram till honom. Jag bad min andra bön för dagen och denna gång var det om att han inte skulle ha hört något. Vi pratade lite, han sa inget om att han hört och sedan skildes vi åt. När jag gått en bit kastade jag mig på telefonen och frågade lite skräckslaget vad jag pratat om när han ropade. Vi kom fram till att jag inte sagt något om honom - men kanske om hans ex. Jajaja...

Till sist... När jag kom hem skulle jag slå igång datorn. Jag röjde upp i hallen samtidigt och tyckte att det var märkligt att det välkända plingplingplinget, när datorn startar, aldrig kom. Då jag tittade närmare var skärmen alldeles svart och inget hände. Jag testade att pilla på alla knappar (funkade inte på hårtorken men kanske skulle funka på datorn) men fortfarande inget. Testade ctrl+alt+delete: still nothing! Höll ner tangenterna lääänge och då kom en ruta upp där det stod något om att inloggningen inte kunde genomföras. Det gick inte heller att använda musen, trycka på enter eller stänga av den... Jag visste det! Jag har fått virus! Superpanik! Vad gör man om datorn pajar? Vem kan laga den? Jag och Micke var ju inte så värst bra... Efter många avstängningsförsök lyckades jag. När första tvättmaskinen var laddad slog jag på datorn och bad en tredje tyst bön - och den startade!

Nu tänkte jag mig inte för... Jag har shoppat igen! Och jag som hade problem med att få ner all packning i handbagaget på resan upp...

Idag hittade jag en handväska och ett par jeans som jag länge suktat efter. De var på rea så jag var bara tvungen att köpa dem!

Men hur ska jag få ner ett par extra jeans? Gammelväskan kan jag lämna kvar så den är inget problem, men byxorna!? Hmm, jag kanske får ta ett extra lager kläder på mig, typ dubbla byxor och hoppas att det inte är 28 grader varmt den dagen.

Problem är till för att lösas så jag kommer nog på något!