vintertessan

Jag började fundera på det där med nedförsbacke...

Mitt syfte med att använda nedförsbacke var att livet skulle börja gå utför, bli dåligt alltså motgångarna skulle stå uppradade. Men när jag började tänka så kan man ju se nedförsbacke som något bra. Jag menar om man till exempel är ute och cyklar så är man ju aldrig så lycklig som när det är just nedförsbacke. Allt rullar på, det går smidigt, inga ansträngningar - ren njutning.

Så om livet är motigt kanske man ska använda uppförsbacke. Om vi tar cykelliknelsen igen! Att cykla i en uppförsbacke: allt är tungt, man jobbar hårt men kommer ingenstans,  man ser inte ljuset utan känner sig mer svimfärdig och vill helst ge upp (Hm, jag valde visst en mycket, mycket brant backe). Samtidigt så klättrar man ju uppåt mot nya höjder, livet ligger på topp, total lycka...

Jag förvirrar till och med mig själv!

Dagens positiva: Pite är snart här.

Alla som vanligtvis bara obbar under veckorna är ju uppenbarligen ledig på helgerna. Det brukar gälla även mig... Men denna vecka måste vi jobba även lördag! Gissa om jag är sugen på det.

Eftersom det är skolval i kommunen där jag jobbar måste vi ha öppet hus för att locka till oss så många elever som möjligt. Är inte det lite märkligt? Vi sliter som djur för att våra kollegor på andra skolor ska stå utan jobb till hösten.

Under onsdagsfikan med F diskuterade vi olika arbetsmöjligheter. Jag inser att jag valde fel yrke! Tänk om man var programmerare... Då kunde man sitta i skuggan av en palm, i ett land långt långt bort, blippa på datorn och programmera åt företag världen över. Ju mer jag tänker på detta desto intressantare blir idén!

Är det för sent att skola om sig? Kan någon med svårt datorhandikapp bli en hacker? Och viktigast av allt: Kan förvandlingen från öhh en dator, sa du till ett datasnille ske över en natt?

En snabbkurs? Någon?

Dagens positiva: Jag valde bort fredagsölen och stannade hemma i soffan. Cola, Sun rice och handboll. Härliga tider.

Sedan maj har jag knåpat ihop minst ett inlägg om dagen, nästan varje dag i alla fall... Jag har ingen inspiration och inget att säga och inget att gnälla över och inget att tycka till om. Varför vet jag inte!

Det kanske är dags för ett uppehåll?

Dagens positiva: Världens finaste sms!

Romantiska komedier... Att se eller inte se.

För vem visas dessa filmer?

För paren som redan hittat sin kärlek och i lugn och ro kan sitta i soffan och tänka: "Åhh, vad romantiskt"? För de ensamma så att de kan önska att det hände dem? För de ensamma så att de kan känna sig ännu ensammare?

Är romatiska komedier feelgood- eller feelbad-filmer?

Oavsett anledning tittar folk på dem, så vad kan jag säga? Sett en ikväll, dags för nästa!

Vad gör man bättre en söndag än shoppar alldeles på egen hand för att samtidigt fundera över livet?

Jag drog mig ur sängen och slöade ett par timmar; surfade, pratade i telefon, plockade till i garderoben, glodde surt på rättningshögen, svor över finnen som bestämt sig för att slå sig ner mitt i pannan som ett ilsket rött horn, åt frukost och beslutade mig för att inte tvätta håret utan dra på en mössa...

Så smånigom hamnade jag i stan med utan någon direkt plan men kände att jag var tvungen att shoppa något. Det var längesedan jag kom hem med lycka i en påse. =) Någonstans efter vägen började tankarna snurra kring livet som varit. Vad har jag gjort? Vad har jag inte gjort? Vad vill jag göra? Vad skulle jag ändra på om jag kunde? Ångrar jag något?

Väldigt filosofiskt, men kanske ändå lite bra att fundera över!? Jag fastnade på det här med att ångra sig. Naturligtvis är jag nöjd med livet men som för de allra flesta (antar jag) finns det saker man ångrar.

- Jag ångrar alla gånger jag gjort någon ledsen!
- Jag ångrar att jag inte pluggade mer spanska på gymnasiet. Visst, jag klarar mig i vardagssituationer och engelska fungerar ju alldeles utmärkt på de flesta ställen men för min egen del skulle jag nu önska att jag pluggat och lärt mig mer.
- Jag ångrar att jag inte köpte lägenhet direkt när Linnéa flyttade. Då hade jag kanske inte varit skuldsatt upp över öronen.
- Jag ångrar på ett sätt att jag åkte hem från USA. Det är egentligen inget jag erkänner för mig själv men ibland undrar jag hur allt sett ut om jag stannat längre. Just då var det rätt beslut så jag kan inte ångra det egentligen... Där är jag kluven.
- Jag ångrar att jag inte alltid sagt vad jag känt! Detta är ju i och för sig något jag kan ändra på för framtiden men jag har så svårt för det.
- Jag ångrar att jag låtit vissa vänskaper glida iväg.
- Jag ångrar att jag ljugit.

Jahapp, så ser det ut. Nästa gång den filosofiska andan faller på ska jag fokusera på vad jag är glad att jag har gjort och vad jag är stolt över.

Just ja. För er som minns min dejt med krokodilkillen... Han som var lite galen och tog ut all sin ilska på mig trots att vi bara setts en gång och verkligen konstaterat att vi inte har något gemensamt överhuvudtaget... (Eller det kanske bara var jag som konstaterade det) Jag sprang i alla fall på honom på stan idag. Jag gick i ångertankar, slötittade på skor och sörplade lite kaffe när jag kände att någon stirrade. Då jag tittade upp stod han utanför svängdörrarna och tittade in. Jag var precis på väg ut när jag fattade att det var han.

Jag gjorde allt för att mitt ansikte inte skulle röja att jag känt igen honom. Stone face! Han började gå precis när jag kom ut genom dörrarna och jag tvingade mig att gå sakta och naturligt men röra mig in mot folkmassan så att jag lite snyggt kunde försvinna i vimlet. Jag har ingen aning om han skulle ha sagt något eller om han bara skulle ha gått iväg men jag vägrade ta den risken. Crazy people!

Dagens positiva: Två par byxtights, en tunika, en t-shirtklänning, en dyyyyr deodorant, en bunt hårspännen med lite glitter och stenar och blommor. Mycket lycka!

Vem drömmmer inte om ekonomiskt oberoende?
Studenten vann 3,4 miljoner och man kan ju bara gratulera! Tänk om jag hade vunnit när jag pluggade... Då hade jag till exempel inte haft det där förskräckliga CSN-lånet, kanske inte behövt låna i närheten av vad jag lånat till lägenheten, bott större, varit mer berest...

Men är pengar allt?
Så klart inte, men det är väl som uttrycket säger: jag gråter hellre i en centralt belägen trea med balkong och annan lyx än i en etta utan lyx... Naturligtvis är det att dra allt till sin spets men jag skulle ändå vilja säga att det stämmer.

Drömmer jag då om den stora vinsten?
Självklart! Försöker jag jobba mot målet? Nix! Jag spelar inte, köper inga lotter, ger mig inte in i tävlingar av olika slag... Jag går alltså och hoppas på underverk.

Jag inser att jag går och hoppas på underverk inom fler områden utan att göra det minsta åt saken. Är det rättvist mot mig själv? Nej! Men det är ganska safe. Då kan jag går runt och sura över "att det aldrig händer mig" men fortfarande ha heder och hjärta intakt. Briljant sätt att leva sitt liv!

Oddsen för toppvinst inom flera områden är alltså skyhöga! Dags att köpa lotter och ändra livsstil för att sänka dessa odds!? Hoppsan vad djupt det blev så här på en söndagkväll i dimman av febernedsättande medicin.