vintertessan

Hur ska 2009 avslutas för Tessans del? Jo, jag åker till Luleå och bor på hotell med min kära vän Carro. Lite senare åker vi till festen med temat Lack och läder. Det kommer bli spännande och jag längtar riktigt till jag får se Micke i lack-hotpants...

När jag har berättat för folk att jag ska på en fest med det temat har jag fått väldigt många olika reaktioner; skratt, hak-tappningar, rynkade ögonbryn men den roligaste var nog ärndå "Jaså, är du en sådan?". Då var jag tvungen att förklara att så inte var fallet men att jag stödjer allt vad temafest heter. (Imorgon kanske, bara kanske, det postas lite bilder.)

Oj, höll på att glömma det där med nyårslöfte... Njä, dem håller jag ändå aldrig. Det enda jag kan lova är att det blir ett nytt år och nya tag!

Gott Nytt År till alla!

Pappa och jag har nu under ett par morgnar sett den spännande filmföljetongen Lilla huset på prärien. Cowboys och indianer, glädje och sorg, vänskap och dummisar... Den har allt man kan önska sig! 

Pappa kokar kaffe, gör upp eld i kaminen, sedan mår vi toppen och njuter i soffan. När pappa och jag är ensamma kan vi elda så det blir riktigt varmt inomhus. Vanligtvis är det två mot två i fråga om rumstemperatur. Mamma och syster gillar att ha runt 19 grader medan jag och pappa är mer frusna så 23 passar oss rätt bra. Har vi eldat för mycket går de andra två och smygöppnar dörren för att vädra ut...

Idag är det bara -19 och nu vill inte bilen starta! Jag som ska in till stan och träffa Micke och Ullis. Pappa, lilla pappa, du som kan allt...

Min lunch var trevlig, hjärtlig, intressant, överraskande, märklig och omtumlande. Ingen av mina farhågor infriades!

Dagens positiva: Jag har hälsat på Pingu och Pär och deras lille Leo! Han är en riktigt vacker liten pojke. Alla barn är inte vackra som nyfödda (även om man egentligen inte får säga så) men han är en riktig pärla!

Jag sitter här med fjärilar i magen... Fjärilar av glädje och fjärilar av rädsla!

Jag ska träffa TLOML! Han messade igår och frågade om vi kunde äta lunch. Om 90 minuter ska jag alltså äta lunch med honom. Det blir faktiskt första gången vi ses över lunch. Frågan är nu bara varför han vill att vi ska ses! Och det är väl där fjärilarna av rädsla kommer in. Jag är i och för sig redan inställd på att det ska bli som så många gånger förr. Att han väljer bort mig av en eller annan anledning har hört till min verklighet i så många år. 

Jag har ont i magen och mår lite illa... Är det ett tecken på att jag egentligen inte borde träffa honom?

Usch, idag åker lillasyster hem! Så vansinnigt tråkigt!

Varje jul bor vi i samma rum, pratar långt in på nätterna, slåss om skönaste sängen, förhandlar om skönaste kudden och fluffigaste täcket. Jag förlorade slaget om sängen men vann flufftäcket!

För första gången på åratal stannar jag längre än henne. Då får jag i och för sig välja säng och allt annat bekvämt men jag inser att jag hellre har henne här än att jag sover som en prinsessa. Med andra ord kommer jag sakna henne oändligt!

          

Dagens positiva: Jag ska träffa Linnéa ikväll! Det ska bli så trevligt att träffa en massa tjejer, både "nya" och "gamla"...

My God, vad trevligt jag hade igår! Det blev rätt sent för vi var inte hemma förrän vid 5... Det hör inte till vanligheten för min del. Det hände mycket och jag träffade många jag inte träffat på evigheter. En person fångade stor del av mitt intresse, vilket inte var helt otippat.

Dagens positiva: Jag lever (och mår rätt bra) trots den sena timmen och de många ölen!

Tänk er; två flickor (lika fåfänga), ett badrum, en helkroppsspegel... Gissa vad som händer... Armbågarna fälls ut och först till kvarn står bäst till framför spegeln.

Badrummet fylls med smink, alla hårprodukter i världen plockas fram, klädhögarna växer, musiken skruvas upp och det springs fram och tillbaka. Timmarna går och föräldrarna har sedan länge dragit sig undan till TV-soffan. Det fixas, piffas, lockas, pudras, kammas, byts kläder, sägs "vad ska jag ha på mig?", "blev det för mycket runt ögonen?", "ser det ut som en blåtira?"...

Snart bär det av till stan för middag med syster, och kär vän! Stämmningen stiger antagligen i takt med att drinkarna beställs. Klackarna i taket!

Så var julafton över för i år och den var lika mysig som vanligt!

Släkten var här och fikade. Jag har inte träffat dem på länge... Kusinen skulle åka med sin pappa till stugan men susade förbi och lämnade klappar, delade ut kramar och hälsade artigt på alla. Han hade fått långt, långt hår - längre än mig - och jag frågade hans mamma varför han sparat ut. Var det för att han är en hårdrockare? Verkade vara så...

Jag minns när han var liten... Han var rädd för myror och snälla Theres skulle visa att de små liven inte alls var farliga. Jag plockade upp en liten myra på fingret och höll fram emot honom. Då biter myran mig och jag skriker, skakar handen, springer runt runt... Tror ni jag botade hans rädsla? Och efter den incidenten är inte heller jag speciellt förtjust i myror! De är onda djur!

Klapparna delades ut så småningom, efter mycket mat och fika, och en av mina klappar var en skattkarta med ledtrådar på rim. Lillasyster hade lagt ut lappar i huset där varje lapp hade en ledtråd till nästa lapp och till slut kom jag fram till skatten! Vilken prestation (av lillasyster alltså)!

Så fort mormor åkte hem kastade vi av oss finkläderna och hela familjen blev pyjamasklädda. Vid den här tiden är det alltid dags för sällskapsspel. Vi började med Geni. En fråga handlade om vad Nelson på Kolmården var för djur. Mamma sa stolt: "Han var ju en flodhäst" pappa kontrade med: "Nej, nej! Han var ju en elefant" Han till och med demonstrerade med armen hur snabeln svängde. Tyvärr hade ingen av dem rätt. Syster och jag sade i kör att han faktiskt var en noshörning! Skratt, skrik, jubel och burop!

Frågesport är kul men några i familjen har en sjuk vinnarinstinkt vilket kan leda till sura miner... Nej, det är inte bara jag...

Efter en kaffepaus gick vi vidare till ett nytt spel; Ooga chakka. Ena laget ska sjunga en rad ur en sång medan andra laget ska komma på följande textrad. Vi sjöng högt, falskt, fel, rätt, fint, illa, bra. Pappa hade vid det här laget övergått till att titta på film men klämde ibland i med en och annan sångsnutt.

Nu har vi lekt med julklapparna, ätit för tid och evighet, plågat Theres ben och det enda som återstår är att gå och sova!

Hoppas alla har haft en lika bra julafton som jag!

            

Så har dagen vi väntat på så länge äntligen kommit!

Jag hör mamma plocka i köket, pappa är ute och skottar, lillasyster sover(?)... Under granen ligger drivorna av paket och jag sitter i pyjamas och myser. Släkten kommer klockan 13 för julfika och när de åkt är det dags för julmiddag!

God jul till alla!

Jag såg en skrämmande bild där ett flygplan krashat in i tomten så att han satt fastsmetad på flygplansnosen. Jag tror dock att den bilden är ett montage för jag vet att tomten är på väg hit! ;)

...ALLT!

Shoppingen är fantastisk! Varje gång jag  kommer hem hittar jag massor av kläder. I Stockholm har vi samma butiker, och ännu fler, men fortfarande shoppar jag som aldrig förr här i norr. Tur att lönen kom idag!!

Ett av dagens inköp var ett par lacktights! Kanske inte min stil egentligen men de ska bäras på läder- och latexfesten på nyår. Överdelen blir dock svårare... Förslag?

Dagens positiva: Träffade Carrobarro! Av den anledningen kategoriseras inlägget som "Allra käraste..."  :)

De älskade föräldrarna har varit gifta i 20 år! Idag har vi alltså firat deras bronsbröllposdag. Tänk att det är 20 år sedan... Vi firade i alla fall med mycket god middag på stans nyaste restaurang! VIP-bord vid fönstret med utsikt över det snöbelagda torget. ;)

Grattis mor och far! Jag önskar er många, många lyckliga år!

Alla familjer har sina traditioner. Vår är att klä julgranen tillsammans. Mamma försöker, sedan ett par år tillbaka, fråga om det är ok att de klär den innan vi barn kommer hem men hon får alltid svaret ICKE!

I år hade föräldrarna dock köpt en ny gran där julgransljusen var inbyggda. Syster och jag tittade skeptiskt på föräldrarna. Hm, det är inte traditionsenligt! Men vi klädde granen med allt vanligt pynt och när vi tände granen lyste den så fint så fint. Trots avsteget från traditionen är vi nöjda!

Hur ska då en gran se ut? Ska det vara enfärgade pollor (julgranskulor för er ovetande), eller är blandning ok? Hos oss mixar vi alla färger och alla former. Vår hederspolla är svart! Den är supergammal och får alltid hänga på ett väl synligt ställe. Efter den svarta följer en rangordning av pollor; nyare är likamed lägst prio.

Dagens positiva: FAMILJEN!

     
   
     

För att vara säker på att snön inte skulle orsaka bekymmer åkte jag ut till Arlanda i god tid. Duktigt Tessasn! Jag letade igen gaten, satte mig ner och plockade upp mobilen. Det finns ett roligt spel so, kan underhålla mig i timtal. Men när fingrarna stelnat och vi fortfarande inte fått gå ombord började jag ana oråd.

Jag hittade en sådan där informationstavla och där stod att vi skulle vara en timme försenade. Jaj, jag fortsatte spela... Tillslut var alla ombord men inget hände. En passagerare eftersöktes för hon hade checkat in bagaget men inte klivit på planet. Hon gav sig aldrig till känna vilket ledde till att de var tvugna att plocka av alla väskor och leta reda på hennes väska. När de letat igenom allt två gånger fick de informationen att hon var på en annan flight och så var hennes väska.

Två timmar sent klev jag av på norrländsk mark!

Hemma!

Men nu är jag på stället där man äter och fikar och äter och fikar om vart annat. Jag har redan svällt till dubbel storlek!

Det blev så klart lite sista-minuten-shopping idag... Jag åker till Arlanda om 40 minuter men jag hade bestämt mig för att köpa några sista klappar.

Hur ofta shoppar man loss på Babyproffsen eller på Lindex barnavdelning? För mig är svaret: Inte särskilt ofta! Men det är ju inte varje dag som en av mina äldsta och absolut bästa vänner får sitt första barn!

Idag hängde jag alltså på låset klockan 10 hos Babyproffsen för att vara säker på att hinna. Sedan sprang jag vidare för att köpa barnkläder. Guuud, så mycket gulligt det finns! Jag skulle kunna handla ihjäl mig!

Som jag tidigare konstaterat: Många påsar - mycket lycka! Trots att det inte ens var åt mig själv... Men det bekräftar väl egentligen tesen!?

Nu sitter jag i soffan och avnjuter sista 7Eleven-kaffet på ett tag.

Må så gott, Stockholm!

Pite: Se upp, för nu kommer jag!

Sista dagen innan uppåtresa bakades det julgodis i Nacka! Fyra sorter blev det...

                    
        Pepparkakskola                  Hallontryffel                   Rispuffar

               
      Turkisk peppar ->      Lakritskola                  Fint inslagna 

Värsta bagarna trixade och fixade och resultatet blev strålande! Vi ger oss själva högsta betyg i julgodisbakning! Allt detta gorde vi medan snön fortsatte falla!

    
    

 

Hörrni, är det upp-och-ner-vända världen?

Snön vräker ner och det ser vintrigare ut än det någonsin gjort så länge jag bott här i alla fall.

     

Imorgon bär det av hem till Norrbotten och den "riktiga" vintern! Äääääntligen ska jag få åka hem och träffa alla nära och kära! Jag har längtat och längtat och nu är det dags!

Fram tills dess åker jag och lagar lite julgodis hos Becky. Ingen knäck i micron i år, det är ett som är säkert!

Dagens positiva: Idag fick jag veta av säkra källor att Starbucks ska öppna i Stockholm under 2010! Jiiihoooo!!! Freddan, du är min guide i café-världen! ;)

Jag har gjort det igen! Hur kan jag vara så dum? En sådan som jag borde inte få lämnas ensam!

Han, den där som sedan så länge funnits i mina tankar och i mitt liv, hörde av sig idag igen. Han frågade när jag kommer hem och jag (den vekaste av de veka) berättade att jag åker på måndag. Han frågade om jag hade tid för en kaffe någon dag... Alla vet ju vad jag tycker om kaffe och att då sedan dricka det med honom... Ja, jag kunde inte motstå att säga att vi kunde ses. Det var ju precis det här jag var rädd för!

Jag sa åt honom att han skulle höra av sig så vi kunde bestämma något. Neeeej!

Från och med nu kommer jag att bara gå och vänta på att han ska höra av sig! Och eftersom vi har den bakgrund vi har så vet jag precis hur det kommer sluta: Jag väntar och väntar, han hör av sig samma dag jag ska åka hem och säger då "hoppsan jag hann inte höra av mig, men jag kanske kan ringa dig om jag åker till Stockholm någon gång". Det har hänt såå många gånger att jag tar det som en självklarhet!

Trots detta sa jag att det var ok. Vad är det som gör att han har sådan makt över mig? Och varför låter jag honom gång på gång veta att han kan fortsätta som han alltid gjort?

Visst, anledningen till vår nuvarande kontakt är inte att vi ska träffas för att dejta, nej det handlar om honom och det faktum att han behöver stöd. Ni hör ju hur det låter! Han, han, han, han, han, han, han... F**k!

Nej, Tessan! Ryck upp dig! Skärp till dig! Visa dig från din hårda sida! Ryt ifrån! Ta ingen skit! Nöj dig inte! It's now or never!

Nu håller jag på att sylta in mig i lite olika saker, men alla lika dumma!

1. Inte singel, komplicerad, för nära, för långt bort, världens mysigaste, tjejtjusare
2. Inte singel, extra komplicerad, TLOML, oberäknelig, gör mig knäsvag, så fel men så rätt
3. Singel (?), svår, helt fel men ändå spännande
4. Sngel, riktigt snygg, lika svår som jag, komplicerat ex, svårläst, för nära, osäker på vad jag känner
5. Instruktören, omg, inte för mig

Dags att dra öronen åt sig!

Man tvättar och tvättar för att kläderna ska bli rena och fina och inte för att de ska vara fulla med katthår när man plockar ut dem ur maskinen. Sa**n vad förbannad jag blir!

Kista Galleria fick celebert besök. Micke och jag vade bort Nacka och bussar som inte alltid kör enligt tidtabell så här i snötider. Vi tog det säkra före det osäkra och satte oss på tuben ut till Kista.

Butik efter butik plöjdes igenom och det slutade med en 2600 kronorsjacka för min gode vän. Om jag fått bestämma helt och hållet hade det även blivit mer kläder men jag lyckades övertala honom att köpa en skjorta på ett annat ställe. För min egen del blev det några julklappar till nära och kära.

Han som uppfann food courten är ett geni! Att få välja vad man vill från olika restauranger istället för att kompromissa så att ingen blir helt nöjd, är ju enbart genialiskt! Jag menar; på vilket annat ställe än en food court kan man äta sushi och turkiskt?

Kvällen kommer gå i städandets tecken. Läggan är försummad och jag har ingenlust att ta tag i det efter jul så det är bara att köra hårt ikväll.

Dagens positiva: Larssons stora hjärta!

Äntligen, äääntligen!!! Nu är det jullov! Jag har jobbat sista dagen för det här året och jag sörjer inte en sekund... Nu är det jul här i vårt hus, det strålar en stjärna, tänd ett ljus och låt det brinna, vår julskinka har rymt, jag såg mamma kyssa tomten... Lallaaallaaaaalala... 

På jobbet har vi druckit glögg, sjungit julsånger, ätit jullunch (dock italiensk buffé), läst julklappsrim, fått julklappar (2 flaskor rödtjut, 2 ljuslyktor, 1 T-rex, 1 behållare för underhållningsredskap), pratat, myst och kramats. Vår nya tradition är att samlas i a-lagen, dricka kaffe med lite extra och sedan gå ut och äta middag samt hälla i oss lite öl. Idag var inget undantag. Kollegor när de är som bäst!

När jag kom i morse stod en påse med julklapp och julrim på mitt skrivbord. Ena klappen var en t-rex eftersom det är mitt nya smeknamn och det andra var tidigare nämnda behållare. Rimmet löd:

Blir det hett och varmt och ljummet
Och smygs upp till mörkerrummet
Upp på bänken, klackarna i taket
Trasig blus och ganska naket
Använd flitigt denna låda
Så du slipper plågsam klåda
Jagar villebråd som Tyrannosaurus Rex
äter upp dem, söker sex
Men faror hotar, herpes, HIV
Skydda nu ditt underliv!
Kram från Katla

Kan ni gissa vad jag fick? Pekka Poet är den som diktat... Han är verkligen rimmens mästare!

Nu ska jag slappa i veckorna tre! På måndag bär det av norrut och jag ser enormt fram emot detta. Mammas mat, sällskap av världens bästa familj, träffa käraste vänner, se nya hus, äta god mat, dricka julmust, träffa tomten (??) umgås med mormor, köra bil, fika för jämnan, se någon lång serie på DVD, klä julgranen, slå in paket och lägga dem under granen, längta efter sthlm...

Dagens positiva 1: Gud, vad beröm jag fick av en av mina chefer idag! Det värmde galet mycket. Även en förälder skrev ett positivt, hyllande mail... Skönt att få bekräftelse på att man gör något bra.

Dagens positiva 2 (med lite negativt): Jag har inte hört av mig till han som vållade mig gårdagens huvudbry. Det kliade i SMS-tummen men jag gjorde ett aktivt val och lade undan telefonen när det kliade som mest. Han sökte dock upp mig på FB idag och svag som jag är accepterade jag vänförfrågan.  

Det absolut märkligaste hände mig!

Mitt ex, eller the love of my life (än så länge), messade mig idag. Vi har inte pratat på över två år så man kan säga att det var lite av en chock. Vad han sedan sa mildrade inte chocken precis. Han ringde även upp mig nu ikväll... Alla minnen sköljde över mig som en gigantisk våg. Detta är killen jag fortfarande tänker på rätt ofta, killen jag har en flerårig historia med, en historia som kanske inte alltid varit helt enkel. Men vi har alltid haft lätt att prata med varandra och det var därför han kontaktade mig idag. Mig av alla människor på jorden...

Jag var vansinnigt orolig för att de år som jag har spenderat med att glömma och gå vidare skulle raderas i ett enda trollslag. Riktigt så blev det inte. Vi pratade en stund och jag känner med honom men inte för honom. Eller, det var väl en sanning med modifikation. Jag kommer alltid att känna något för honom men jag har lärt mig att kontrollera det.  

Ärligt talat vet jag inte om jag är glad eller ledsen över att han hörde av sig. Glad för att jag tycker om honom på flera sätt; som en vän, som min stora kärlek, ledsen för hans skull eftersom han har det svårt och för min skull eftersom jag blir påmind om vad vi inte längre har.

På något sätt har jag förstått att något galet skulle hända. Jag har mått strålande och det där med att vara singel har den senaste tiden inte känts särskilt tungt utan jag har faktiskt trivts riktigt bra. Statistiskt sett får jag inte flyta lugnt länge utan det händer alltid något, så det var väl dags nu. Att det var detta som skulle ske trodde jag däremot inte - det trodde nog ingen!  

Dagens positiva: Ungarna har fått jullov - inga snorisar på flera veckor!

Kyla, snö, halka, ännu mer kyla... Brrr! Att åka buss var intressant. Än slank han hit och än slank han dit och än slank han ner i diket (i alla fall nästan).

Vi har julklappsrimmat mellan lektionerna. Himla kul faktiskt. På jobbet har vi också under några veckor haft "dikt-battle", oss kollegor emellan. "Pekka" diktar och så svarar en annan kollega och jag på dikten för att sedan få en ny av Pekka. Tyvärr är han den grymmaste på rim så vi ligger i lä. Då vi inte kunde vinna tog vi till fulknep så när han öppnar dörren till sitt klassrum imorgon bitti kommer han att mötas av ett torn byggt av alla bänkar och stolar som fanns i klassrummet. 

Dagens positiva: Riktigt skön träningsvärk!

Instruktören gav mig en komplimang innan kvällens pass. Han passerade, hälsade och sa: "Vad fin du är i håret". Generat tackade jag... Tyvärr stod jag med Johan som direkt såg sin chans att håna mig! Onda Johan! Sedan kom Micke och då berättade J för M. Ingen av dem vet något om min fascination för Instruktören, och nu lär de aldrig få reda på det heller!

Jag boxades med en liten, liten tjej - men vilket kraftpaket! Det var bara att hålla emot av alla krafter! Nu är jag så där härligt slut i hela kroppen. Jag tog mod till mig och skippade yogan. Johan tog med mig på en runda i gymmet istället. Maaaagen fick sig en omgång!

Nu har vintern kommit till Stockholm! Det snöar, det är minusgrader, det är vitt på backen på vissa ställen, det slaskar lite inne på gatorna i stan, tårna blir till isbitar, det är något ljusare tack vare snön... Få se hur länge det håller i sig. På torsdag har vi julmarknad och då har vädergudarna tänkt vara godhjärtade och ge oss 15 minusgrader! Hmpf!  

       

       

Dagens positiva: Jag hade ett möte med chefen och var mer arg än inte. Kändes dock som om han blev lite imponerad... Jag fick inte riktigt ur mig allt jag ville så jag får gå tillbaka imorgon igen.

Mitt favvoprogram scilent library är ju bara sjukare än sjukast! Men på ett underhållande sätt... Ål-slappen var intressant. Hehehee! Jihoooo, jag lyckades med timern. Men jag märkte bara när andra slog av... Undra när den första gjorde det...

Tittar på svenska hjältar-galan på 4:an! Wow, vilka människor det finns! Superhärligt att veta att folk faktiskt ställer upp för andra oavsett vad det skulle kunna kosta dem. Jag önskar att jag hade lite mer av det de har...

Vad som däremot är problemet med ett sådant här program är att man (läs: jag) gråter mig igenom hjälte efter hjälte. Det här med att gråta är inget för mig, inget jag gör överdrivet ofta och särskilt inte till ledsamma saker/händelser/filmer. Men ack, så fort det är lite lyckligt så gråter jag floder. Jag gråter under protest och det bär emot, men gråter gör jag!

Buääähäähähää!

My God! Jag har till och med fått gå och tvätta bort mascaran. Tack gud för att jag inte sitter uppsminkad och uppsnofsad på galamiddagen, det hade blivit katastrof.

Trött och hungrig slet jag upp lägenhetsdörren och vad väntade mig där? Jo, inte bara en trevlighet uten TRE! Ett julkort får norr och inte mindre än två vykort från varmare breddgrader. Jag önskar faktiskt att jag var på båda ställena...

Dagens positiva: Betygen är satta... Slapparlivet är välkommet!

Det är den 13:e december och Sverige firar lucia. Jag har faktiskt missat allt vad lucia heter denna dag... Inte en vitklädd kvinna så långt ögat nått.

Vad vi däremot såg när vi satt och åt indiskt var ett moppetåg med män utklädda till diverse julfigurer så som tomtar och stjärngossar. Det såg helt galet ut men vansinnigt roligt. Det är i Stockholm det händer! Om jag bara haft kameran med mig...

Körde två pass på gymmet idag. Först spinning med snyggingen, sedan boxnig med snyggingen...  ;) Jag menar, varför gå hem när man kan slita och titta på något spännande? Idag utvecklades vår konversation. Jag fick reda på en massa saker om honom; 32 år, bott här i fyra år, tävlar i kampsport, har eventuellt ett förflutet som buse (men det var bara en känsla jag fick).

Det var hans sista spinningpass på mitt gym och jag känner svår sorg. Däremot tyckte han att jag skulle komma till ett annat gym där han ska fortsätta spinna. Där har jag inget kort men han sa att "vi löser det". Misstänker dock att han inte är singel. Efter lite snokande upptäckte jag att kurskillen inte heller är singel. Vad är det för fel? Snacka om att alltid komma för sent! I give up!

Dagens positiva: Häng med Micke på café, på gymmet, på indisk restaurang.

Romantiska komedier... Att se eller inte se.

För vem visas dessa filmer?

För paren som redan hittat sin kärlek och i lugn och ro kan sitta i soffan och tänka: "Åhh, vad romantiskt"? För de ensamma så att de kan önska att det hände dem? För de ensamma så att de kan känna sig ännu ensammare?

Är romatiska komedier feelgood- eller feelbad-filmer?

Oavsett anledning tittar folk på dem, så vad kan jag säga? Sett en ikväll, dags för nästa!

Alltså, nu är Pite omdiskuterat i rikstäckande nyheter... Kollegor kom och frågade vad som var på gång i min hemstad och jag kunde bara rycka på axlarna och säga; "Ja, vem vet". Läs om den urdumma idén här!

Nu är de hembakade lussekatterna slut. Sista slank nyss ner och jag tittade på den tomma påsen. Hur ska jag göra nu när jag blir akut-supersugen på lussekatter? Det är väl inte så att jag måste baka nya, alldeles själv? I och för sig har jag ju favvo-7Eleven på 60 sekunders avstånd så jag kanske överlever.


                                        

Ibland undrar jag hur jag tänker! (Hehe, det finns det säkert fler som gör)

Kurskillen som är superintressant och boende här i närheten har jag inte sett en enda gång på hela hösten - förrän idag! Och vad gör Theres då? Jo, ingenting! Han passerade mig just utanför biljetthallen vid t-banan men såg mig inte och jag, mitt nöt, sa inget. P U C K O! Ytterligare en sak att lägga till min jag-ångrar-lista. Theres, är du en man eller en mus? Svaret är en miniminimus!

Jag pratade med Pingu igår, hon och lillkillen mår bra! Han hade så bråttom ut att allt gick på typ 20 minuter! Håller tummarna att jag lyckas med något liknande om det skulle råka bli min tur någon gång. Har börjat smida planer för julklappar till pyret!

Tänk att jag får ha sovmorgon imorgon! Jiihoooo!

Paper cut! Aaaaajjj! Hur kan ett litet, litet sår göra så att ett helt finger bultar och i princip är obrukbart? Stackars, stackars mig! Dumma, dumma pappret!

Sankta Lucia, ge mig en tia
Tian var trasig, Lucian var knasig

Imorgon firar vi Lucia... Det blir julpyssel, julsånger, julrim, julmust och lussebullar. Sedan åker vi och tittar på luciatåget. Det burkar vara fantastiskt bra och blödiga Tessan får torka tårarna mellan varje sång. Tur att man kan visa känslorna någon gång :S

Fasiken vad jag har ont i axeln igen och nu är det riktigt illa! Den här gången kan jag dock sträcka armen rakt upp, det har jag inte kunnat förut. Nu är det framåt och åt sidan som inte går alls. Myris fick massera men det gjorde lika ont som om någon stod och eldade på axeln. Hon frågade om jag blivit slagen på armen... Vafalls!? Är det sviter av boxningen? Ska jag inte kunna boxas mer? Hur ska det då gå med instruktören? Deppdeppdeppdeppdeppdepp!

Idag spred sig ett rykte som en löpeld och det ändrades lika fort som vinden vänder... Jag blev uppsprungen av några elever som frågade om jag visste något om tjejen som försvunnit från skolan. Jag sa att jag inte visste något och precis i samma ögonblick kom en annan elev fram och sa att en tjej blivit kidnappad. What!? Jag hann bara börja fråga om vem som sagt detta så kom nästa elev och sa det sprungit en våldtäktsman i korridorerna och sedan slitit in en tjej i sin bil. Det började verka mer och mer snurrigt... Men höjdpunkten var ändå när ytterligare en elev kom fram och sa att det var en liten indier som sprungit fram och tillbaka i korridorerna med en walkie talkie. Han var visst en säkerhetsvakt som jagade våldtäktsmannen. Då sade jag "Nu lyssnar jag inte längre för detta låter ju som fablernas värld."

Jag smet in i personalrummet och började fråga runt vad som egentligen hade hänt. Ingen visste riktigt men på andra skolor gick rykten om en vit bil (denna vita bil fanns redan då jag var liten men kallades då för "smällarbilen"). Så småningom fick jag klarhet i allt...

Livet på en högstadieskola är aldrig tråkigt!

Kursavslutning med redovisning... Vad får en att må så illa som att ha en presentation för kurskamrater utan att vara förberedd? Vi hade slängt ihop en power point om valt ämne, delat upp bilderna och sagt att vi löser resten själva. Intelligent!? I vilket fall som helst så redovisade vi och fick allsköns beröm! Jag var så nervös att jag kunde kräkas men det syntes visst inte. Talarkorten som jag tillverkade igår natt darrade i min hand som asplöv. Jag klämde fast dem mot magen och pratade fritt... Och tänka sig - det gick bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Nu är jag en certifierad handledare i social och emotionell träning! Det bör ju ge högre lön, tycker ni inte?

Sedan skulle jag äta middag med arbetslaget, det var bara det att jag missat att ta reda på vart vi skulle gå och när jag skulle ta fram mobilen så insåg jag att den låg hemma. Jag fick övertala en av mina kollegor på kursen att skjutsa mig till skolan. Vi åkte in till Söder och åt på ett indiskt ställe. Mycket god mat, rätt usel service och en nota som var uppåt väggarna. 4 öl, som vi inte druckit, var inslagna på notan och servitören försökte få oss att betala dem. Vi argumenterade emot och så småningom tog han pengarna och gick.

Vid halv 9 lämnade vi stället och började röra oss mot tunnelbanan. Micke kom då på den strålande idén att vi skulle gå vidare och ta någon fler öl. Vi gick då till Imperiet och satt där rätt länge. Vi var vansinnigt visionära och kom på flera roliga, tokiga evenemang för våren. När vi tittade på klockan hade den hunnit bli 23.30! Vad!? Jag ska vara på jobbet 07.50 imorgon. Måste somna snabbare än snabbast!

Dagens positiva: Mina kurskollegor och jag löste uppgiften med bravur!, spontan-AW efter trevlig middag, härliga a-lagskollegor, redan torsdag imorgon... En toppendag med andra ord!

Jag gick mellan i ett slagsmål i matsalen. Smockorna ven i luften och jag duckade och parerade som värsta Rambo. Synd att jag bara gick till armhålan på arga killen men man skulle kunna kalla mig liten och ettrig..!

Strax slöt en hord av kollegor upp vid min sida och eftersom bråket berodde på att arga killen snott en annans plats tog Katla hans tallrik och så var den lunchen slut.

Terrores - stor, stark och mäktig! ;)

Det var en gång en flicka som vid 5 års ålder drack sin första klunk kaffe. Det var det värsta hon smakat och hon hurvades i flera minuter. Efter den klunken dröjde det 23 år innan hon testade igen. Alla i flickans omgivning ställde sig undrande till vaför hon ens testade dricka, men en längre period av hårt arbete och lite sömn hade satt sina spår... För att orka med den aktuella dagen tänkte hon att det inte skulle skada att smaka lite för att se om koffeinet gjorde någon skillnad, och se det gjorde det. Hon höll ångan uppe och orkade dubbelt så mycket.

Efter den dagen var flickan fast! Visst, hon tyckte inte att smaken var särskilt lockande men effekten gjorde att hon härdade ut.

Vid den här tiden drack flickan två koppar om dagen och det räckte gott och väl. Eftersom tiden gick trappades effekten av och hon behövde dricka mer för att nå samma effekt. Två år senare var hon uppe i minst åtta koppar per dag, stora!

Flickan förstod att det inte var särskilt bra med så mycket kaffe i systemet men nu var det svårt att sluta. Hon blev bitsk om hon inte fick en morgonkopp och hon fick ont i huvudet om det dröjde för länge innan det rykande svart guldet serverades.

En dag åkte flickan utomlands. I det främmande landet var de inte så bra på att koka gott kaffe och hon fick skära ner drastiskt på koppantalet. När hon kom tillbaka till sitt eget land där kaffet smakade bra, fortsatte hon på den nya minskade linjen. Till råga på allt byttes kaffemaskinen på flickans jobb ut mot en ny, förbättrad makapär. Flickan tyckte om den nya maskinen men av okänd anledning smakade kaffet alldeles förskräckligt. Känslan som infunnit sig när hon som 5-åring smakat för första gången, var tillbaka.

Nu dricker flickan inte mer än tre koppar på en dag och det kan till och med gå en hel helg innan hon kommer på att det skulle smaka med lite kaffe.

Flickan vill inte göra sig av med denna kära vän helt och hållet men tre besök om dagen är alldeles tillräckligt.

Och så levde hon lyckigt i alla sina dagar!

Jag rensade ur handväskan innan jag gick hem från jobbet och vad hittade jag där? Jo, inte mindre än 9 (!!) bläckpennor och 1 blyertspenna. Visst är det bra att ha en penna till hands men det där var ju nästan löjligt!

Hur länge har jag gått med dessa pennor i väskan kan man ju då undra... Ja, jag har inte plockat ur väskan sedan höstterminen började så antagligen rätt många månader. Nu finns det bara en. Resten lämnade jag på jobbet. 5 kilo lättare.

Min allra äldsta vän har idag blivit mamma till en liten kille, eller han vägde nästan 4 kilo så han var inte så himla liten... Det hade visst gått så fort att de var tvungna att slita av henne byxor och skor. Det är så det ska gå till!

Jag väntar med spänning på bilder av lillen!

Dagens positiva: En ny liten kärlek har kommit till världen.

Två ynka veckor kvar till långt, härligt, välbehövligt jullov! 19 hela dagar att göra exakt vad som faller mig in... Merparten av dessa dagar ska jag spendera hemma hos mamma och pappa. Åh, kan det inte rassla på nu så att lovet kommer snabbt och att tiden tills dess blir smärtfri.

10 små dagar kvar...

Vad gör man bättre en söndag än shoppar alldeles på egen hand för att samtidigt fundera över livet?

Jag drog mig ur sängen och slöade ett par timmar; surfade, pratade i telefon, plockade till i garderoben, glodde surt på rättningshögen, svor över finnen som bestämt sig för att slå sig ner mitt i pannan som ett ilsket rött horn, åt frukost och beslutade mig för att inte tvätta håret utan dra på en mössa...

Så smånigom hamnade jag i stan med utan någon direkt plan men kände att jag var tvungen att shoppa något. Det var längesedan jag kom hem med lycka i en påse. =) Någonstans efter vägen började tankarna snurra kring livet som varit. Vad har jag gjort? Vad har jag inte gjort? Vad vill jag göra? Vad skulle jag ändra på om jag kunde? Ångrar jag något?

Väldigt filosofiskt, men kanske ändå lite bra att fundera över!? Jag fastnade på det här med att ångra sig. Naturligtvis är jag nöjd med livet men som för de allra flesta (antar jag) finns det saker man ångrar.

- Jag ångrar alla gånger jag gjort någon ledsen!
- Jag ångrar att jag inte pluggade mer spanska på gymnasiet. Visst, jag klarar mig i vardagssituationer och engelska fungerar ju alldeles utmärkt på de flesta ställen men för min egen del skulle jag nu önska att jag pluggat och lärt mig mer.
- Jag ångrar att jag inte köpte lägenhet direkt när Linnéa flyttade. Då hade jag kanske inte varit skuldsatt upp över öronen.
- Jag ångrar på ett sätt att jag åkte hem från USA. Det är egentligen inget jag erkänner för mig själv men ibland undrar jag hur allt sett ut om jag stannat längre. Just då var det rätt beslut så jag kan inte ångra det egentligen... Där är jag kluven.
- Jag ångrar att jag inte alltid sagt vad jag känt! Detta är ju i och för sig något jag kan ändra på för framtiden men jag har så svårt för det.
- Jag ångrar att jag låtit vissa vänskaper glida iväg.
- Jag ångrar att jag ljugit.

Jahapp, så ser det ut. Nästa gång den filosofiska andan faller på ska jag fokusera på vad jag är glad att jag har gjort och vad jag är stolt över.

Just ja. För er som minns min dejt med krokodilkillen... Han som var lite galen och tog ut all sin ilska på mig trots att vi bara setts en gång och verkligen konstaterat att vi inte har något gemensamt överhuvudtaget... (Eller det kanske bara var jag som konstaterade det) Jag sprang i alla fall på honom på stan idag. Jag gick i ångertankar, slötittade på skor och sörplade lite kaffe när jag kände att någon stirrade. Då jag tittade upp stod han utanför svängdörrarna och tittade in. Jag var precis på väg ut när jag fattade att det var han.

Jag gjorde allt för att mitt ansikte inte skulle röja att jag känt igen honom. Stone face! Han började gå precis när jag kom ut genom dörrarna och jag tvingade mig att gå sakta och naturligt men röra mig in mot folkmassan så att jag lite snyggt kunde försvinna i vimlet. Jag har ingen aning om han skulle ha sagt något eller om han bara skulle ha gått iväg men jag vägrade ta den risken. Crazy people!

Dagens positiva: Två par byxtights, en tunika, en t-shirtklänning, en dyyyyr deodorant, en bunt hårspännen med lite glitter och stenar och blommor. Mycket lycka!

Jag tittar mig omkring och funderar på om jag ska köpa mer julpynt eller om det räcker med det jag har.

Finnes:
2 elektriska ljusstakar
2 julblommor
2 röda värmeljushållare
1 tomte (2 cm stor)
1 skaka-så-snöar-det-boll (2 cm stor)

Inte mycket alltså. Men samtidigt så ska jag snart åka hem så jag hinner njuta av julkänslan här hemma i två veckor till. För när jag kommer tillbaka så är det dags att plocka undan julen...

Önskas:
1 julduk
någon sådan lysnade röd glittersak


Ack och ve! Alla dessa beslut!

Tråkigt, tråkigare, tråkigast!

100 läxförhör senare sitter jag i soffan med ögon som går i kors efter allt jag läst under dagen. Tyvärr måste jag fortsätta imorgon men då är det faktiskt inte lika mycket... Nu i betygstider blir det mycket övertid så hela nästa vecka kommer gå i jobbets tecken. Vad jag dock måste hinna med är lite julklappsinköp.

Så var det fredag igen. Denna fredag har jag spenderat ute på Värmdö hos mina kära vänner Katja och Ville. Efter jobbet åkte Katja och jag till Forum och tittade lite i affärer, drack kaffe och valde julklappar till kollegor. Allt medan Ville stod hemma och lagade middag till oss... Och inte vilken middag som helst, utan han lagade palt! Kan ni tänka er? En finsk kille som lagar Pitepalt i Stockholm. Det blev supergott! Han visste vad han gjorde! Till maten drack vi öl. Det var något nytt... Jag har aldrig någonsin druckit annat än mjölk till palt, men någon gång ska väl vara den första.

Efter maten hamnade vi i koma, eller fick paltschwiimen som det egentligen heter, så vi satte oss i soffan, tittade på Idol, åt pepparkakor, drack glögg och det slank visst ner ytterligare ett par öl. Mitt i allt detta skrev vi även julklappsrim till de klappar vi köpte under eftermiddagen... Fantasin flödade.

Det är så här livet ska levas! God mat, goda vännet!

Dagens positiva: Mys!

Dagens negativa: Det verkar bli nedskärningar på jobbet... Men det är ingen idé att spekulera innan vi vet mer.

Min stackars volleybollskadade tumme har börjat besvära mig igen. Märkligt! Det var ju i maj som den förolyckades... Hm, jag undrar vad jag demonstrerade i fredags på AWn för det var efter det som den började göra ont. Jag kan inte säga annat än wtf, skyll mig själv och stackars, stackars mig!

Vilken fantastiskt katastrofal start!

Jag gick hemifrån i god tid och hade planerat att göra massor innan lektionerna skulle dra igång. När jag kom ner på tunnelbaneperrongen stod tåget inne och jag jublade inombords över jag hann med det tidigare tåget. Jag gick bakåt, hittade en plats, satte mig ner och började snart ana ugglor i mossen.

Dörrarna var fortfarande öppna... Varför stängde han inte dörrarna?

Men alla andra satt lugnt och gjorde inte mycket väsen av sig. Så jag satt kvar jag med. Efter några minuter sade föraren att det var signalfel mellan Hötorget och Medis. Tur, tänkte jag, det är ju inte i min färdväg. Efter ytterligare några minuter stängde han dörrarna och sade att vi fick åka till St Eriksplan. Jihoo, vi var på väg och 10 minuter hit eller dig gör ingen skillnad eftersom jag åkte i så god tid. Jojo...

Tunnelbanetåget körde i krypfart och väl framme vid St Eriksplan sade föraren att vi måste stå i 10 minuter där också. Jaja, 10 minuter till är helt ok. Ingen fara ännu... Vi fick åka efter bara några minuter.

Nu kom problemet! Vi stannade i tunneln innan vi var framme vid Odenplan och där stod vi! De testade att starta om signalsystemet så alla tåg stod stilla på gröna linjen. Klockan tickade och nu började jag svettas lite. Snart var det 100% säkert att jag inte skulle hinna till jobbet i tid. 20 ungar som skulle stå och vänta på mig... Det är ju inte så att man kommer sent utan att det märks.

Jag började ringa runt. Tillslut fick jag tag i en på jobbet som skulle hjälpa mig med klassen som skulle stå och vänta kl 08.00. Själv satt jag alltså fortfarande i en tunnel. Att jag hade täckning på mobilen var ju positivt.

När vi äntligen kom fram till Odenplan sa de att det skulle bli ett långvarigt stopp där. Och just då kom tåget som gick åt andra hållet. Då fick jag för mig att jag skulle åka tillbaka till Fridhemsplan och ta blå linje till centralen och byta där. Sagt och gjort...

Tror ni inte att tåghelvetet stannade i tunneln igen!? What!?!?!? Nu försökte de återigen starta om systemet. Suck, pust, svett, ångest, panik och fu*k, fu*k! Men vad skulle jag göra? Det var bara att snällt sitta och vänta.

Tillslut kom vi vidare och efter många om och men hamnade jag på Slussen. Resan hade bara tagit en timme, den som vanligtvis brukar ta 12 minuter. Jaja, nu var jag på Slussen och skulle sätta mig på bussen. Snart framme alltså!

Hör och häpna! Bussen kom inte! Vi fick vänta ytterligare en kvart innan nästa behagade komma. Jag misstänkte konspiration och att allt och alla var emot mig!

Jag kom så småningom fram till jobbet, ångade in på lektionen och damp ner i stolen vid katedern. Gissa hur resten av dagen varit...

Dagens positiva: Hrm! Inte mycket idag alltså... (Min 35-minutersresa till jobbet tog allt som allt en och en halv timme.) Eller, kanske mitt nya smeknamn på SL: Ass-L

Gårdagens boxning var bästa kuren för humöret. Men efter en lång dag kan man ändå bli lite bitsk... Henke frågade om jag var hungrig och de flesta vet att jag kan bli lite, hur ska vi säga, kort i tonen då. När jag sa att så var fallet svarade han "No shit" och bokstaverade BIT**!! i min handflata. Stackaren!

Kanske var det både hungern och kylan som orsakade bitskheten. Här har det varit flera minusgrader idag. Och till råga på allt så råkade jag slita sönder strumpbyxan i morse (undra vilket par i ordningen). Därför var det extra kallt om stortån som låg oskyddad i skon. Brrr!

Dagens positiva: En farbror av modell äldre på kryckor ville hjälpa mig över gatan nu ikväll. Han stapplade fram till övergångsstället och försökte förklara när det var säkert att gå över trots att det var röd gubbe. Eftersom han gick på kryckor halkade han efter när jag älgade fram men han fortsatte att ropa instruktioner om var bilarna skulle komma ifrån när jag kom till mitten. Jag, som egentligen tycker att korsningar är lite läskiga och hellre står kvar tills det blir grönt, skyndade mig allt jag kunde. Jag menar, jag kunde ju inte stå kvar och vänta när farbrorn stapplade iväg... Skulle kunna säga att jag blev grupptryckt!