Dopparedan
Så var julafton över för i år och den var lika mysig som vanligt!
Släkten var här och fikade. Jag har inte träffat dem på länge... Kusinen skulle åka med sin pappa till stugan men susade förbi och lämnade klappar, delade ut kramar och hälsade artigt på alla. Han hade fått långt, långt hår - längre än mig - och jag frågade hans mamma varför han sparat ut. Var det för att han är en hårdrockare? Verkade vara så...
Jag minns när han var liten... Han var rädd för myror och snälla Theres skulle visa att de små liven inte alls var farliga. Jag plockade upp en liten myra på fingret och höll fram emot honom. Då biter myran mig och jag skriker, skakar handen, springer runt runt... Tror ni jag botade hans rädsla? Och efter den incidenten är inte heller jag speciellt förtjust i myror! De är onda djur!
Klapparna delades ut så småningom, efter mycket mat och fika, och en av mina klappar var en skattkarta med ledtrådar på rim. Lillasyster hade lagt ut lappar i huset där varje lapp hade en ledtråd till nästa lapp och till slut kom jag fram till skatten! Vilken prestation (av lillasyster alltså)!
Så fort mormor åkte hem kastade vi av oss finkläderna och hela familjen blev pyjamasklädda. Vid den här tiden är det alltid dags för sällskapsspel. Vi började med Geni. En fråga handlade om vad Nelson på Kolmården var för djur. Mamma sa stolt: "Han var ju en flodhäst" pappa kontrade med: "Nej, nej! Han var ju en elefant" Han till och med demonstrerade med armen hur snabeln svängde. Tyvärr hade ingen av dem rätt. Syster och jag sade i kör att han faktiskt var en noshörning! Skratt, skrik, jubel och burop!
Frågesport är kul men några i familjen har en sjuk vinnarinstinkt vilket kan leda till sura miner... Nej, det är inte bara jag...
Efter en kaffepaus gick vi vidare till ett nytt spel; Ooga chakka. Ena laget ska sjunga en rad ur en sång medan andra laget ska komma på följande textrad. Vi sjöng högt, falskt, fel, rätt, fint, illa, bra. Pappa hade vid det här laget övergått till att titta på film men klämde ibland i med en och annan sångsnutt.
Nu har vi lekt med julklapparna, ätit för tid och evighet, plågat Theres ben och det enda som återstår är att gå och sova!
