vintertessan

För att vara säker på att snön inte skulle orsaka bekymmer åkte jag ut till Arlanda i god tid. Duktigt Tessasn! Jag letade igen gaten, satte mig ner och plockade upp mobilen. Det finns ett roligt spel so, kan underhålla mig i timtal. Men när fingrarna stelnat och vi fortfarande inte fått gå ombord började jag ana oråd.

Jag hittade en sådan där informationstavla och där stod att vi skulle vara en timme försenade. Jaj, jag fortsatte spela... Tillslut var alla ombord men inget hände. En passagerare eftersöktes för hon hade checkat in bagaget men inte klivit på planet. Hon gav sig aldrig till känna vilket ledde till att de var tvugna att plocka av alla väskor och leta reda på hennes väska. När de letat igenom allt två gånger fick de informationen att hon var på en annan flight och så var hennes väska.

Två timmar sent klev jag av på norrländsk mark!

Hemma!

Men nu är jag på stället där man äter och fikar och äter och fikar om vart annat. Jag har redan svällt till dubbel storlek!

Alltså, nu är Pite omdiskuterat i rikstäckande nyheter... Kollegor kom och frågade vad som var på gång i min hemstad och jag kunde bara rycka på axlarna och säga; "Ja, vem vet". Läs om den urdumma idén här!

Vilken fantastiskt katastrofal start!

Jag gick hemifrån i god tid och hade planerat att göra massor innan lektionerna skulle dra igång. När jag kom ner på tunnelbaneperrongen stod tåget inne och jag jublade inombords över jag hann med det tidigare tåget. Jag gick bakåt, hittade en plats, satte mig ner och började snart ana ugglor i mossen.

Dörrarna var fortfarande öppna... Varför stängde han inte dörrarna?

Men alla andra satt lugnt och gjorde inte mycket väsen av sig. Så jag satt kvar jag med. Efter några minuter sade föraren att det var signalfel mellan Hötorget och Medis. Tur, tänkte jag, det är ju inte i min färdväg. Efter ytterligare några minuter stängde han dörrarna och sade att vi fick åka till St Eriksplan. Jihoo, vi var på väg och 10 minuter hit eller dig gör ingen skillnad eftersom jag åkte i så god tid. Jojo...

Tunnelbanetåget körde i krypfart och väl framme vid St Eriksplan sade föraren att vi måste stå i 10 minuter där också. Jaja, 10 minuter till är helt ok. Ingen fara ännu... Vi fick åka efter bara några minuter.

Nu kom problemet! Vi stannade i tunneln innan vi var framme vid Odenplan och där stod vi! De testade att starta om signalsystemet så alla tåg stod stilla på gröna linjen. Klockan tickade och nu började jag svettas lite. Snart var det 100% säkert att jag inte skulle hinna till jobbet i tid. 20 ungar som skulle stå och vänta på mig... Det är ju inte så att man kommer sent utan att det märks.

Jag började ringa runt. Tillslut fick jag tag i en på jobbet som skulle hjälpa mig med klassen som skulle stå och vänta kl 08.00. Själv satt jag alltså fortfarande i en tunnel. Att jag hade täckning på mobilen var ju positivt.

När vi äntligen kom fram till Odenplan sa de att det skulle bli ett långvarigt stopp där. Och just då kom tåget som gick åt andra hållet. Då fick jag för mig att jag skulle åka tillbaka till Fridhemsplan och ta blå linje till centralen och byta där. Sagt och gjort...

Tror ni inte att tåghelvetet stannade i tunneln igen!? What!?!?!? Nu försökte de återigen starta om systemet. Suck, pust, svett, ångest, panik och fu*k, fu*k! Men vad skulle jag göra? Det var bara att snällt sitta och vänta.

Tillslut kom vi vidare och efter många om och men hamnade jag på Slussen. Resan hade bara tagit en timme, den som vanligtvis brukar ta 12 minuter. Jaja, nu var jag på Slussen och skulle sätta mig på bussen. Snart framme alltså!

Hör och häpna! Bussen kom inte! Vi fick vänta ytterligare en kvart innan nästa behagade komma. Jag misstänkte konspiration och att allt och alla var emot mig!

Jag kom så småningom fram till jobbet, ångade in på lektionen och damp ner i stolen vid katedern. Gissa hur resten av dagen varit...

Dagens positiva: Hrm! Inte mycket idag alltså... (Min 35-minutersresa till jobbet tog allt som allt en och en halv timme.) Eller, kanske mitt nya smeknamn på SL: Ass-L

Årets tråkigaste och mest mentalt utmattande dag är över! Vi har skrivit omdömen, även kallat PODB. Det positiva är att ungarna varit lediga så vi har bara umgåtts med vuxna, men det negativa är att man suttit framför datorn i timtal. Jag satt 9.00-18.30! Så nu har jag ont i ryggen, i axlarna, i ögonen, i huvudet...

Jag har pluppat 1200 plupar och skrivit 120 kommentarer. Runt 16 tog energin slut och jag känner jatt jag upprepade samma sak till många, många. Om man hade fått en back öl skulle allt ha varit så mycket trevligare! Tänk vilka fantastiska omdömen det skulle bli... Och jag skulle bli så mycket visionär. Och vilka tips jag skulle kunna ge de stackars barnen. Kanske är tur att ölen inte kom fram i alla fall.

När jag kom hem skulle tvättid bokas. Till min glädje fanns en tid direkt. Jag tog i och för sig bara det nödvändigaste... Restern får vänta.

Dagens positiva: Biggans annanaskaka! Hon bakade den för att hon vet att det är min favorit... Bakande kollegor ska man hålla sig på god fot med!

Jag fick veta något idag som jag kan koppla till följande ord; glatt, ledsamt, egotrippat, fantastiskt, underbart, sorgligt, på tiden!

...kunnigare skulle jag byta bilderna som finns där högst upp på bloggsidan. Jag vill ha mina egna bilder men har inte en susning om hur jag ska göra för att byta ut dem. Jag misstänker att man måste skriva koder eller annat kryptiskt någonstans på någon hemlig sida som inte vi obildade känner till.

Finns det någon som kan ge en tydlig instruktion a la "change-pictures-for-dummies"?

Japp, det blev en förkylning! Snorig, ont i halsen och kanske en gnutta feber... Bästa botemedlet mot halsont är glass! Därför gick jag med bestämda steg och köpte Ben & Jerry's. Lika bra att lyxa till det om man ändå ska må dåligt när man glufsar i sig glassen.

Åkte hem från jobbet vid halv 3 och innan det hann jag slappa ett par timmar. Det var i och för sig behövligt eftersom jobbet är förskräckligt om man inte är på topp. Jag hade inget tålamod men inte heller ork att hålla efter snorisarna så lektionerna var en pina.

Jag skulle vara effektiv efter lektionerna, men precis när jag skulle sätta igång kom två gubbar för att täta våra fönster. Inte en dag för tidigt! Eftesom jag sitter vid fönstret drar det på mig konstant. Jag brukar bygga upp en mur med böcker bara för att det inte ska blåsa så mycket. I alla fall, på grund av att tätningsgubbarna lade beslag på min arbetsplats kunde jag inte göra det jag skulle. Skönt att ha något att skylla på. Jag satte mig med Henke istället och lyssnade på Spotify. Han visade mig Hellsongs... Mycket bra! Han spelade gitarr också och vi sjöng bland annat Breaking the law med Judas Priest. Eller han sjöng och jag trallade med lite här och var.

När Henke gick hem letade jag upp andra som kunde underhålla mig. Peter fick äran! Han är verkligen bland de roligaste på denna jord! Jag är väldigt glad att jag har lärt känna honom.

Dagens positiva: Jag fick en riktigt god och glad nyhet från en nära vän där hemma i Norr! Återkommer när jag vet mer...

...dagen på evigheter!

När jag vaknade och tittade mig i spegeln ryggade jag nästan tillbaka! Vad var det för stackare i spegeln? De där påsarna under ögonen önskar man inte ens sin värsta fiende!

På fluff-och-ludd-och-gullegull-kursen har vi fått lära oss att man ska kliva upp, ses sig i spegeln och säga WOW. Om inte annat så får det oss att skratta och då lämnar skrattet spår i hjärnan och vi blir mer positiva. God tanke, men idag var det definitivt ingen WOW-dag.

Att jag nu ikväll suttit och skrivit ut listor på telefonnummer och e-mailadresser till alla föräldrar i klassen gör inte saken bättre... Nu ser jag i kors också!

Är de inte helg snart? Nej, just ja, det är bara tisdag!

Dagens positiva: Jag tände värmeljus för första gången den här hösten. Mysigt!

Shit, vilken dag! Mellan 8 och 17 har jag suttit ner och haft rast i 25 minuter och det är inklusive lunchen. Man skulle kunna säga att jag vet att jag lever! Jag klagar inte av den anledningen att jag trivs fantastiskt bra (igen) men man kan inte fortsätta på det här viset i all oändlighet.

Tråkigt nog har det inte blivit någon underhållning de senaste eftermiddagarna... Jag misstänker att det var en kort era men jag kommer definitivt att sakna den. 

Just nu sitter jag och väntar på att potatisen ska koka klart. Det verkar ta hur lång tid som helst och jag är vrålhungrig. Dagens skollunch var pastaskruvar med någon typ av köttfärs ihopslafsat i en långpanna. Alldeles för överkokt men i övrigt rätt ok - dock ingen fröjd för ögat! Och det där med att vara mätt mer än två timmar kan man ju glömma. Men, hey, mat är alltid mat!