Livet efter livet före
Jag får lagad mat nästan varje dag. Varje om jag skulle önska... Köket används äntligen! Det luktar mat när man öppnar dörren, kylen innehåller mer än några burkar gammal tonfisk och middagen räcker till lunch dagen efter! Jag får också önska vad jag vill ha och så lagar han det. Lyx! Det man skulle kunna tycka är negativt är det faktum att det alltid (verkligen alltid) finns disk att ta hand om. För att inte tala om soporna... Under livet innan kunde jag minimera all disk och alla sopor. MEN om jag får mat så klagar jag inte! Och nu ringde han precis och frågade om jag ville ha något när han ändå går och handlar till middagen.
Igår var det i och för sig jag som lagade maten. Eller, lagade och lagade... I vilket fall som helst var det första gången sedan vi träffades som jag stod för det som åts. Vi hade picknick i parken och middagen bestod av grillad kyckling (väl benad och fint skuren), gurka-vattenmelon-fetaost-sallad (väl skalad (gurkan) och fint skuren) och rosévin. Brakmiddag med andra ord!
Jag behöver inte koka kaffe. Han är kaffebryggaren i hushållet. Och gott blir det!
Jag får stå ut med en hel del fotboll nu när det är VM. Mitt fotbollsintresse går nog inte ens att mäta på en 10-gradig skala. Om vi drar upp skalan till 100 så kanske intressestapeln skulle kunna skymtas. Nåja, vi har en deal som jag kan tycka är rättvis: han får se vilka matcher han vill bara jag får en stor godispåse så att jag har något att roa mig med. Kanske ska man också börja betta på matcherna för att få dem lite mer intressanta? Om mitt lag vinner får jag (förutom godispåsen) en glass...? Tål att tänkas på!
Han lagar saker. Inte bara mat utan även sådant som gått sönder. Duschslangen, kranmunstycket vid diskhon, datorn... Allt sådant som för mig är obegripligt.
Det finns alltid en plan! Jag är planerad och strukturerad men han har alltid koll på allt! Om vi ska någonstans vet han innan vad man kan göra, när och var. Gillar!
Med andra ord är livet efter ett liv av total lyx! Visst finns det saker som jag tar hand om... Att vika tvätt till exempel... Han får hålla sig till att para ihop strumpor för jag vill ha det på mitt sätt och strumpor kan man ju inte para ihop på så många olika sätt. Det är också jag som packar ner våra saker i resväskan. Då återkommer vi till det här med vikandet... För att skjortor ska få plats, och framförallt kunna användas på resmålet, måste vikningen fungera. Disken. Om jag får mat tar jag med nöja hand om disken.
Jag har enormt tålamod på jobbet men i privatlivet kan jag bli så ofantligt frustrerad. Förra veckan var vi på café och skulle äta tacobuffé. Jag var hungrig och redo att äta... När jag kommer fram till buffébordet finns ingen köttfärs. What!? Och ingen personal så långt ögat nådde. Vi väntade och väntade... Frustrationen kom krypande och det irriterande suckandet inleddes. Jag traskade fram och tillbaka. Det tog flera minuter och rök började välla ut ur öronen. Pite kom fram, lade handen på min arm och sa att det är tur att vi har långt tålamod. Jag fattade piken och tog tre djupa. Snart fick jag mat och allt var lugnt igen. Uppstyrd!
Mitt motto är: fort och bra det är så det ska va!
Tyvärr lever inte alla efter detta. Mormor säger alltid: fort och illa kan ingen gilla!
Man skulle kunna säga att vi är oense i frågan.
2009
Då var det dags att sammanfatta år 2009! Det har varit ett år fyllt med både skratt och ledsamheter, hårt arbete och härlig semester, kärlek och hjärtesorg, vänner och ovänner... 2009, ett år att minnas!
1. Gjorde du något 2009 som du aldrig gjort förut?
Jag började blogga! Jag valde också mig själv framför jobbet vilket jag är mycket stolt över! En magnetröntgen blev gjord.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Eftersom det kan vara aningen knepigt att hålla sina löften valde jag ett löfte som handlade om att njuta och må gott. Det tycker jag faktiskt att jag lyckades med!
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Åsa, Jessi och Pingu.
4. Dog någon som stod dig nära?
Lyckligtvis inte.
5. Vilka länder besökte du?
USA i februari och Teneriffa (Spanien) i oktober.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
Förutom att träffa familjen och vännerna i norr oftare så kanske...? Nej, jag har nog haft det ganska bra.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
1:a februari. Det var den dagen jag klev över till den vuxna sidan. Att fylla 30 är väl en milstolpe?
8. Vad var din största framgång 2009?
Hm, den var svår.
9. Största misstaget?
Att jag inte alltid sagt vad jag känner.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
En otroligt omysig operation hann jag visst med. Och det där vaccinet tog knäcken på mig. Huuu! Jag skadade även tummen i en liv-eller-död-match i volleyboll. Det var i början av juni och jag har fortfarande ont!
11. Bästa köpet?
Mobilen!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder, mat och drinkar.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Familjen och vännerna, så klart!
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Anna Ternheim - Shoreline
Thåström - Kärlek är för dom
Säkert - Någon gång måste du bli själv
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat!
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Grubblat
18. Hur har du tillbringat julen?
I Piteå med familj och vänner.
19. Blev du kär i år?
Jodå, lite av och till.
20. Favoritprogram på TV?
Desperate Housewives? Tror inte jag sett så mycket på TV... Kan inte påminna mig om något annat i alla fall.
21. Bästa boken du läste i år?
Hungerspelen av Suzanne Collins
22. Största musikaliska upptäckten?
Säkert och Hellsongs
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
En resa till New York.
25. Något du önskade dig men inte fick?
Jag önskade mig bara en resa.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Mina kära vänner ordnade med en helkväll i Stockholm. Mat på Hard rock café och drinkar på diverse mysiga ställen! Världens bästa kväll!
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Lite mer kärlek, kanske.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Bekväm.
29. Vad fick dig att må bra?
Sol- och badresan till Teneriffa med mamma och syster.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Är inte, och har inte varit sugen på någon kändis.
31. Vem saknade du?
The One!
SAMMANFATTAT:
+ -
Livet Livet That's ironi for you!
Veckan gud glömde
Hur kan vissa veckor bara glida förbi utan att något händer? Jag har inte haft kul, inte haft tråkigt utan jag har bara existerat.
Jag är inte ledsen, inte glad, inte ilsken, inte förväntansfull, inte trött, inte pigg, inte sjuk, inte stressad, inte hungrig, inte sugen på något, inte nöjd, inte missnöjd... Ingenting!
Kan man ta sig ur en sådan här svacka (för jag antar att det är en svacka??)? Eller har jag hamnat i en beige zon? Jag vill ha fart och fläkt och färg i tillvaron!
Att bli äldre
Käraste Becky fyllde år idag. Därför snabbade jag mig från jobbet för att möta henne och Matte på Slussen. Vi gick till Eken och drack lite drinkar. Nu börjar det arta sig även på hemmaplan! Så småningom gick vi vidare till Mest och åt middag. Maten sköljdes ner med lite öl. Vi satt och pratade och mitt i allt dök en kollega upp. Världen är bra liten! När vi var klara kände vi för ytterligare nöje så vi gick till Vampire Lounge. Där fick vi plats längst in i de röda myssofforna och drinkarna är ju som bekant absolutely fabulous! Kvällen pratades bort och många fräckisar berättades. Hehe.
Att fylla år är...ja, ett sätt att bli äldre. Snart blir jag 31 och livet som skulle börja vid 30 väntar fortfarande på ett startskott. Jag står beredd och snart, mycket snart är det dags! Förhoppningsvis i alla fall.
Dagens lärdom: Titta noga på vad du stoppar i munnen! När vi satt på Eken ställde servitören fram snacks. Det var lite tjockare mini-pinnar med smak av pesto. När det var tre bitar kvar så tänkte jag vara "en god medmänniska" och ta den lilla pinnen så att de andra kunde få var sin stor pinne... Jag kastade den lilla i munnen och tuggadetuggadetuggade. Hm, vad är det för fel? Gaah! Det var en jordnöt! Jag som är dödligt allergisk mot nötter! Snabbt som ögat spottade jag ut nötmoset (på bordet - inte så sexigt kanske) och rusade på toa. Spotta, fräsa, peta, skölja, känna efter... Sväller halsen? Blir tungan lika stor som en fotboll? Jag klarade mig rätt bra. Läpparna svällde något och tungan blev lite tjockare, men i övrigt ok. Tur att man är snabb - som blixten.
Dagen positiva: Becky och Matte och trevligt sällskap. Henke, min räddare i nöden, som ställde upp när det blev slaggis på jobbet.
Mindre än en vecka
Nu har det gått för långt! Jag har blivit något jag inte trodde var möjligt - jag har blivit überstadsbo. Vet ni vad jag gjorde idag? Jag klev av tunnelbana och gick mot slutet av perrongen där man tar rulltrappan upp. Idag var det rätt mycket folk så det blev kö till att kliva på rulltrappan. Och jag ställde mig i kön! Det har aldrig hänt förut... Jag bukar titta frågande på alla som står snällt och väntar... För om det blir kö kan man ta vänsterfilen och gå uppför i stället för att åka. Det är mitt vanliga förfarande men idag kändes det normalt att stå och vänta.
Idag har varit en sådan där nej-nu-skiter-jag-i-dig-dag. Sådana dagar kan jag vara lite bitsk så därför stoppade jag in hörlurarna i öronen, skruvade upp musiken och arbetade tyst för mig själv. Att minimera samtalen minimerar risken att jag hugger i onödan. Därför är det bra att jag ska på boxning alldeles strax. Ut med bitskheten!
Nu är det definitivt nedräkning till Teneriffa! Nästa tisdag lämnar den här blekfisen Stockholm för lite sol, ledighet, mat, vin, familj, mys!
Dagens positiva: Facket förhandlade till sig (oss) två extra kompdagar. All ledighet är bra ledighet!
Robinson-Robban...
...ska bli pappa läste jag i dagens Aftonbladet. Källan kan väl ibland vara aningen tvivelaktig men denna gång kan jag vittna om att det stämmer. Jag stötte precis på blivande far och mor i en butik här i närheten. Hon är en späd liten tjej med en begynnande mage - typ en flirtkula på ett snöre... På bilden i artikeln ser hennes byst enorm ut, men det stämde inte riktigt med verkligeheten. Hon såg alldeles normal ut.
Spontanitet
Vad tror ni om spriten? Hehe!
Kväll i Stockholm
Den första är bromsen.
Den andra är gasen.
Den första behöver lära sig att kasta sig ut även om det inte finns något skyddsnät.
Den andra behöver lära sig att kliva tillbaka och ta kontroll.
Kommer de att lyckas?
Sommaren är tillbaka
Parken fick sig ett besök och jag har hittat tillbaka till läslusten så sol+solstol+bok=härligt! Strax blir det kanske ett dopp till och med... Vi får väl se om vi är modiga nog eller om stora darren slår in.
Två veckor kvar av semestern och jag såg att Pite sulle ha strålande väder hela den här veckan och vi skulle ha halvers... Men jag tänker njuta oavsett!
I veckan är jag fisk- och blomvakt åt en kompis som bor här i närheten. Att hon törs lämna levande saker i min vård visar på stort mod!
På lördag blir det kalas för en blivande 30-åring Han kallar det "en förfest till livet"... Jag som är 30+ kan bara hålla med! Det är vid 30 som livet börjar! ;)
Sola-i-parken-dag
Finally, var det soligt när jag vaknade... Jag skuttade upp och packade väskan, kokade kaffe, grep tag i solstolen och gick till parken.
Där låg jag och svettades, läste, pratade i telefon och mådde toppen. När jag låg på filten hade jag härlig utsikt:
Glad
God natt, sov gott!
Dygnet är vänt
Att lägga sig 23 och sova till 6.30 är mycket värre än att lägga sig 4 och sova till 10, trots att det är färre timmars sömn. Hur kan det komma sig egentligen? Det måste (enligt Carro) bero på att somna tidigt och vakna tidigt är något som börjar på T och slutar på RÅKIGT.
Att vända tillbaka brukar vara knepigt. så det är tur att semestern är lång! =D
Småstadsliv
Vanligtvis är lördag den dag då alla yngre drar in till stan för att fika och titta på folk. Sedan 1989 har vi haft en galleria som finurligt nog fick namnet "Småstaden". Men eftersom Piteå är en småstad har öppettiderna varit begränsade... 10-18 på vardagar och 10-15 på lördagar. Söndagar har inget varit öppet i hela stan förutom Åhléns, som i och för sig är på väg att stänga för alltid. Så, en söndag har det fram till 2007 varit dött i centrum. Relativt nyss fick vi alltså ytterligare en galleria vid namnet "Gallerian". Nu har vi butiker som är öppet på söndagar och längre resten av veckan. Det går framåt!
Idag var vi i alla fall in för att fika. Vi chockades över att det inte fanns en enda plats i någon av galleriorna. Efter mycket om och men hittade vi ett bord. Trots våra platssvårigheter är jag jätteglad att staden lever och att folket rör sig ute.
Något senare handlade jag på ICA. Jag stod snällt i kassakön med min korg och väntade på min tur. En kvinna stod framför och två tjejer i min ålder stod bakom. Kvinnan framför lade upp sina varor och då lämnade kassörskan vår kassa. Hon var tvungen att kontrollera någon i själv-scanningskön. Det tog en evig tid och alla började muttra. En av de yngre tjejerna blev ilsknare och ilsknare:
- Detta blir en "tummen ner" i PT! [häjn waL en tömmen nejr ini PT], sa hon högt. Sedan attackerade hon den stackars kassörskan i kassan bredvid och anklagade henne för personalbristen. Den lilla stackaren försvarade sig efter bästa förmåga, omän något klumpigt formulerat... "Det är inte mitt problem" var kanske inte det smartaste hon kunde säga.
Så småningom kom vår kassörska tillbaka. Hon tog betalt av kvinnan framför och mig... Sedan var hon tvungen gå till själv-scanningen igen. Då flippade tjejen bakom mig ut. Hon svor högt, var väldigt otrevlig och vrålade att hon ville ha numret till någon chef. Flickstackaren i kassan bredvid hade inget nummer och argbiggan ropade: "Då får du väl se till att skaffa fram det då!". Sedan tog hon sina varor och gick förbi kassan... Det skulle ju aldrig hända i en storstad. Hon smet inte utan gick till kiosken och betalade istället. Tydligen kunde man göra det!?
Jag packade mina varor och glodde och lyssnade! Nyfiken som få... Massor med folk hade samlats av allt vrålande... Mitt i all uppståndelse glömde jag en vara kvar på bandet och när jag började gå kom en annan kund, som stannat för att titta på cirkusen, fram till mig och sa att jag hade glömt min vara. Hon förgyllde min dag! Det finns trots allt vänliga själar där ute!
- hetsa inte, det blir inte bättre för det
- formulera dig väl: den andra kassörskan hade sluppit få sig en skopa skit om hon bemött argbiggans argument på ett annat sätt.
- tänk taktiskt - vad är bäst i det här läget?: tjejen i min kassa skulle ha expierat argbiggan först och sedan tagit själv-scanningen.
- hjälp dina medmänniskor! Den gyllene regeln är det man ska leva efter, inte nånannanismen.
Reklamationsrätt? Annan rätt?
För ett tag sedan nämnde jag att TVn har fått för sig att ge upp... Då fanns ett lila streck, sedan kom ett grönt streck, och nu har ytterligare ett grönt streck dykt upp. Jag hade planer på att ignorera problemet och leva i en randig TV-värld men nu vet jag inte om jag är så sugen på det längre.
Desperat har jag letat garantin men den hade lagt sig på ett mycket bra gömställe. Idag fick jag nog och bestämde mig för att strukturera om all förvaring. Ni som varit hemma hos mig vet att jag har en liten, vad ska man kalla det...hutch(?) vid fotändan av sängen. Där finns mängder av skrot som kan "vara bra att ha kvar".
Rensar-Tessan slet ut allt och kastade skoningslöst prylar och papper i soporna! Stunden till ära hade jag köpt nya förvaringslådor: en sladdlåda, en diverselåda och en viktiga-papper-till-elektriska-saker-låda (typ garantier och manualer). Nu ni, nu kan inget hamna på fel ställe!
Vart var jag? Just det, garantin till TVn... Ihopknölad i en liten påse tillsammans med andra (oviktiga) kvitton hittade jag den. Hur tänkte jag när jag lade den där? 
Men för att göra allt lite tråkigare så hade garantin gått ut - för ett år sedan. Hur är det då med reklamationsrätt? Efter lite googlande insåg jag att det inte fanns någon hjälp att få. Imorgon ringer jag butiken bara för att fråga om det finns något alls att göra.
Nu är det ju så att jag har hittat en ny TV som jag skulle kunna tänka mig. Inte så fasligt dyr och det är hemleverans. Hellre skulle jag väl göra något annat för pengarna, men vad gör man? Då kommer jag också att behöva en ny TV-möbel... Ahh, shopping på IKEA! Hehe...
Snart avgörs det
I Sverige är alla högst angelägna om att sommaren ska vara varm och solig, men i allt för många fall blir vi besvikna. Då vi lever i en del av världen där mörkret råder stor del av året behöver vi sommaren för att få lite solsken på våra likbleka ben. Det är nu vi har chansen att ladda batterierna och få se så där fräscht brunbränd ut.
Så hur blir då sommaren 2009? Enligt några som jobbat med prognoser i många år är det nu det avgörs. Om högtrycket håller i sig denna vecka så får vi en toppensommar! Det är visst inte vetenskapligt bevisat men statistiskt sett verkar det stämma. När jag tittat på veckans prognos på vädret så ser det lovande ut. Därför inhandlade jag lite så att livet i solen ska bli ytterligare lite bättre...
Köpt: en solstol, en kaffetermos och böcker
Men vem minns egentligen hur somrarna varit de senaste åren? Uppenbarligen inte jag i alla fall... Har det varit så illa? Man kan ju undra varför någon bor här alls.
-98 Dålig
-99 Varierande
-00 Dålig
-01 Variernade
-02 Fin
-03 Fin i juli
-04 Senare delen fin
-05 Fin från mitt i juli
-06 Supersommar
-07 Dålig
-08 Ganska dålig
-09 ????
(Källa: Aftonbladet dvs. garanterat korrekt information)
Jag trivs i bloggandets värld
Nu några veckor och ett antal inlägg senare inser jag att jag trivs med bloggandet. Jag kan inte säga vad det är som gör att jag fortsätter... Det skulle kunna vara så att det är ett enkelt sätt att få ur sig det man känner och vädra sina tankar/åsikter. (Jag är inte världsbäst på att berätta för folk vad jag tänker och känner så att skriva känns skönt.) Eller så är lite kul att se att jag producerar något. Jag lämnar ett litet avtryck på världen.
Nu kan man ju inte jämföra bloggandet med att till exempel föda barn eller komma på något som hjälper mänskligheten. Och man hamnar inte i historieböckerna bara för att man skriver lite på en blogg men det är nog så nära jag kommer komma.
Det andra könet
Alldeles precis nyss tackade jag nej till vidare dejter med en kille jag träffat en enda gång för allt kändes bara sååå fel. Han kunde tyvärr inte riktigt ta ett avvisande utan började argumentera med mig. Hur tänkte han då? Trodde han att jag skulle ändra mig och brista ut i ett "Åh jaa, så klart att vi ska ses igen nu när du lägger fram det på det här sättet..."?
Vad som är märkligt är att jag trodde att känslan av katastrof var ömsesidig. Vi hade inget gemensamt, inget att prata om, vi var olika som natt och dag... Bara så fel! Jag börjar undra om vi ens var på samma dejt?
Personligen skulle jag inte vilja vara med någon som inte vill vara med mig. Jag skulle heller inte kunna träffa någon under en längre period som jag egentligen inte vill vara med... Det har jag försökt och det gick inte alls bra.
Finns det ingen handbok?
MRT
När jag berättade att jag skulle göra en magnetröntgen för en nära vän sa hon:
- Men du kan ju inte göra en sån!
* Ehh... Varför inte?
- Ja men, du har ju en tatuering. Du vet, jag har hört att det kan vara metall i färgen och då slits skinnet av kroppen.
* VA??!
- Ja, alltså, det är vad jag har fått höra... Men det kanske inte stämmer.
Efter den konversationen blev jag lite lite nervös. Jag hade pratat med folket på röntgen tidigare och de hade frågat om jag opererat hjärnan eller om jag hade några metallföremål i kroppen. Men ingen nämnde något om tatueringar.
På utsatt tid stod jag iförd sjukhusets urläckra långskjorta och väntade på att få röntgas. Jag vet att sköterskan såg min ankeltatuering och jag noterade att hon inte sa något om den... Någonstans förstod jag väl att den på ryggen inte var något att oroa sig för. Men när jag blev inskjutsad i röret och sköterskans röst dök upp i hörlurarna och hon sa att första bildserien skulle tas kände jag lätt panik. Skulle skinnet slitas av kroppen?
Allt gick som smort och skinnet sitter kvar. Härligt! Det där med att oroa sig är bara dumt!
Vishetens tand
När jag var liten hörde jag talas om att det fanns något som hette visdomständer. Glad som en lärka sprang jag in till pappa och frågade om min nya tand kunde vara en av dessa omtalade tänder. Som den pedagogiska person han är drog han en gåta och eftersom jag inte kunde svaret talade han om att min tand inte var visdomens tand.
I 20-årsåldern kom nya tänder och nu trodde jag återigen att det var visdomständerna som var på väg. Hos tandläkaren upplystes jag om att det var mina 12-årständer! (What??) Och på röntgenplåtarna fanns inte minsta skymt av någa visdomständer. Däremot såg de något som skulle kunna vara en men då det inte fanns några rötter kunde de inte vara säkra. Jag skulle alltså för bli o-vis.
Nu, äntligen, är en på gång och jag är på väg mot en visare framtid! Håll i er! Det kommer att spruta ut intelligenta idéer. ;)
Ny dag, bra dag
Gårdagen lägger vi till handlingarna och försöker att inte fundera på ledsamheterna...
Idag sken solen och arbetsdagen rann snabbt iväg. Jag rusade hem så fort jag kunde men att lämna jobbet innan 17.00 fick mig att känna mig som en skolkare. Det hindrade mig dock inte för jag hade uppdrag att utföra!
Först: Apoteket. Ett mindre smickrande inköp inför onsdagens besök på röntgen.
Sedan: Lämna igen en väska.
Efter det: Lite pigga-upp-mig-själv-shopping. Jag hittade två par shorts som fick följa med mig hem.
Sist: Mat. Morgondagens middag behövde förberedas. Aarrrghhh... Jag ska vara kock och det är ju som sagt inte min främsta kvalité men gästen är införstådd och förberedd. Det blir min paradrätt - tacos.
Dagen avslutades i soffan. En liten tupplur och sedan Robinson-finalen på tv4play. Av olika anledningar missade jag slutklämmen på en hel Robinson-säsong. Men tacka vet jag tv4.se! Där kan man se allt när man vill. Jag satte mig till rätta i soffan på min favvoplats (skarven mellan två dynor) och tittade med spänning när vinnaren korades. Trots att jag lever i en storstad, har tillgång till alla möjliga media och rörde mig utomhus under hela söndagen så visste jag inte vem som vunnit. Har vinnaren i Robinson tappat sin glans? Nu menar jag inte årets vinnare, utan är det så att vi inte bryr oss längre?
