Ingen rast ingen ro
Shit, vilken dag! Mellan 8 och 17 har jag suttit ner och haft rast i 25 minuter och det är inklusive lunchen. Man skulle kunna säga att jag vet att jag lever! Jag klagar inte av den anledningen att jag trivs fantastiskt bra (igen) men man kan inte fortsätta på det här viset i all oändlighet.
Tråkigt nog har det inte blivit någon underhållning de senaste eftermiddagarna... Jag misstänker att det var en kort era men jag kommer definitivt att sakna den.
Just nu sitter jag och väntar på att potatisen ska koka klart. Det verkar ta hur lång tid som helst och jag är vrålhungrig. Dagens skollunch var pastaskruvar med någon typ av köttfärs ihopslafsat i en långpanna. Alldeles för överkokt men i övrigt rätt ok - dock ingen fröjd för ögat! Och det där med att vara mätt mer än två timmar kan man ju glömma. Men, hey, mat är alltid mat!
