vintertessan

Det var en gång en flicka som vid 5 års ålder drack sin första klunk kaffe. Det var det värsta hon smakat och hon hurvades i flera minuter. Efter den klunken dröjde det 23 år innan hon testade igen. Alla i flickans omgivning ställde sig undrande till vaför hon ens testade dricka, men en längre period av hårt arbete och lite sömn hade satt sina spår... För att orka med den aktuella dagen tänkte hon att det inte skulle skada att smaka lite för att se om koffeinet gjorde någon skillnad, och se det gjorde det. Hon höll ångan uppe och orkade dubbelt så mycket.

Efter den dagen var flickan fast! Visst, hon tyckte inte att smaken var särskilt lockande men effekten gjorde att hon härdade ut.

Vid den här tiden drack flickan två koppar om dagen och det räckte gott och väl. Eftersom tiden gick trappades effekten av och hon behövde dricka mer för att nå samma effekt. Två år senare var hon uppe i minst åtta koppar per dag, stora!

Flickan förstod att det inte var särskilt bra med så mycket kaffe i systemet men nu var det svårt att sluta. Hon blev bitsk om hon inte fick en morgonkopp och hon fick ont i huvudet om det dröjde för länge innan det rykande svart guldet serverades.

En dag åkte flickan utomlands. I det främmande landet var de inte så bra på att koka gott kaffe och hon fick skära ner drastiskt på koppantalet. När hon kom tillbaka till sitt eget land där kaffet smakade bra, fortsatte hon på den nya minskade linjen. Till råga på allt byttes kaffemaskinen på flickans jobb ut mot en ny, förbättrad makapär. Flickan tyckte om den nya maskinen men av okänd anledning smakade kaffet alldeles förskräckligt. Känslan som infunnit sig när hon som 5-åring smakat för första gången, var tillbaka.

Nu dricker flickan inte mer än tre koppar på en dag och det kan till och med gå en hel helg innan hon kommer på att det skulle smaka med lite kaffe.

Flickan vill inte göra sig av med denna kära vän helt och hållet men tre besök om dagen är alldeles tillräckligt.

Och så levde hon lyckigt i alla sina dagar!