vintertessan

Igår åkte jag till jobbet efter kursen. När jag kom upp för en trapp hörde jag den där kollegan jag har svårt för... Hon stod en halvtrappa ovanför och pratade med någon. Jag behövde bara höra hennes röst för att jag skulle bli på dåligt humör och jag visste att hon skulle ropa på mig om hon såg mig. Jag tog sats och gick så fort jag kunde och hann nästan runt hörnet då jag hörde hennes stämma "Thereeeees"

Redan där var jag arg. Jag tvärstannade och sa:
"JA!?"
med hårda onda rösten.
Hon sa:
"Hur har det gått för lillstumpan?".
"Vem menar du?", sa jag.

Varför, varför sa jag det? Jag visste precis vem hon menade. Vi har bara en enda person gemensamt så chansen att hon skulle prata om någon annan är lika med noll!
"[namn]", sa kollegan.

Här kom "mogna, storsinta, snälla, gulliga, hjärtliga" Theres fram:
"Jag har varit på kurs hela dagen så jag har definitivt ingen aning".

Hur skulle hon kunna veta det? Snacka om orättvist av mig, men jag kan inte behärska mig när hon är i närheten! Jag skäms över mitt barnsliga betéende! Få människor lockar fram den här sida av mig. Mig veteligen är det bara två personer hittills i mitt liv som gjort det.