vintertessan

Två dagar har förflutit vid den norrländska kusten och så fort jag sätter min fot här uppe sprider sig lugnet över mig. Allt har ett helt annat tempo, eller allt utom måltiderna - de har flerdubblats... Enkelt sammanfattas de så här: fika-fika-mat-fika-mat-fika. Var annan timme (minst) ska något stoppas i munnen. Igår höll jag samma tempo som min pappa men idag var jag tvungen att sätta stopp.

Dessa två dagar har jag umgåtts intensivt med min pappa. Han är en tävlingsmänniska av stora mått och har alltid en tävling på gång. Min far ogillar att förlora och har genom åren spelat mycket kort med oss barn. Vad vi insett på senare tid är att han hittade på egna regler till alla spel.

Under året spelar han mycket pingis och har skramlat ihop en hel del pokaler. Det var med stolthet han visade mig sin samling.

        

På gården har pappa gjort en egen 9-håls-golfbana där vi gått många rundor de här dagarna. Jag är ingen golfare och misstänkte att jag skulle förlora stort men (håll i er) jag vann och slog banrekord! 27 slag! Pappa surade lite och kom på en ny tävling. Nu skulle vi skjuta på burkar med luftpistol. Åtta burkar på relativt nära håll och en på långt avstånd. Pappa vann på nära håll och jag vann distansskyttet. Även en hel del kortspelande har vi hunnit med... Där ligger vi nog lika.

                        

Jag förstår varifrån min tävlingsinstinkt kommer!