vintertessan

Relativt ofta får jag utstå omgivningens oförstående och/eller hån för att jag har "språkliga brister". Hur kan du vara svensklärare du som inte ens kan prata riktig svenska? Som en äkta timid norrländska sväljer jag hånet och väntar på hämnd.

Tills jag klurat ut något får alla nöja sig med en liten ordlista. Det var en nära vän som bor i Stockholm som hittade detta någonstans på nätet. Jag jublade och sa att nu har ni fått en vetenskaplig förklaring till varför jag pratar som jag gör. Men då upplyste hon mig om att det egentligen bara var "ännu en vilsen själ från dina trakter som lärt sig fel..."   Hrm!?

Här kommer i alla fall vad hon hittat:
__________________________________________
Pitemål uttalas olika beroende på om man bor i sta´n (pitefint) eller längre in i landet (pitebondska).

Hajna = han
Hojna = hon
Hejn(a) = den/det här
Söjn(a) = så här
Jenna = här
Denna = där

Andra vardagliga ord som förvirrar är:
bron (trappan vid ytterdörren)
fara (gå, springa, åka, flyga...)
he (sätta, ställa, lägga)
och en del mystiska böjningar; ett vagn, en skåp osv.

Sedan är det alla o:n som stoppas in överallt.
Jag har ohandlat = jag har inte handlat än
jag har julostädat = jag har inte julstädat än.

Mina favoriter annars den här årstiden är kåggamoj (harkrank) och vedagock (hackspett).
__________________________________________

Det är en hel vetenskap... Men ja, jag använder de här orden (och många fler) till vardags. Inte lika ofta när jag är i Stockholm men så fort jag kommer hit upp rinner de ur mig som om jag aldrig varit härifrån.