vintertessan

Samvetet fick sig en ordentlig törn idag!

Jag ringde mormor för att fråga hur hon har det och hon blir alltid så glad när jag ringer... Hon förmanar mig när det gäller att vara ute på natten och jag är strängeligen förbjuden att gå ensam när det är sent eller mörkt. Varje gång hon läser om något hemskt blir hon rädd att det har hänt mig något. Jag lovar och lovar att vara försiktig i alla lägen.

Idag var inget undantag men hon sa också att hon saknade mig så det gjorde ont i bröstet! Jag får ganska dåligt samvete över att jag inte åker hem oftare... Hon kommer ju inte att finnas i all evighet.

Därför har jag bestämt mig för att ringa henne en gång i veckan. Jag vet att det är inte samma som att ses på riktigt men det är alltid något.