En helg hos Systeryster
För 5:e helgen i rad packades väskan och jag åkte ut på äventyr... Jag börjar känna mig som en riktig globetrotter!
Denna helg bar det av till Göteborg för att hälsa på lillasyster. Man skulle kunna säga att det var premiärturen till Lilla London, som stan visst kallas, för de timmar jag spenderade där i väntan på färjan för sisådär 13 år sedan räknas nog inte.
Första intrycket av staden var att den kändes liten och mysig. Tempot var lugnt så jag hann väl gå 50 meter inne på tågstationen innan jag insåg att jag var inställd på speed-mode... I jämförelse med alla andra rusade jag fram. Pite hängde på så gott han kunde.
Väl ute på gatan skulle vi fösöka korsa den... Hur gör man det när det inte finns övergångsställen och spårvagnarna kommer farande från alla håll? Att hamna under en sådan kan inte vara kul. Vi hittade en lucka och sprang. Ärligt talat så förstår jag inte varför de inte gräver ner dem. Jag menar, tunnelbanan är toppen!
Liseberg var så klart ett måste. Vi åkte allt som var läskigt och det absolut värsta var Uppswinget. Jag trodde verkligen att min sista stund var kommen. Svetten bröt fram och knappt en fläck var torr etfter mardrömsåket. Visst kan vädret ha spelat en liten roll för det var stekande sol och säkert 30 grader. Höjdskräcken var också aningen läskig. Efter dagen var jag lite hes... Undra varför!?
Hela helgen var super! Fint väder, mysigt hotell, god mat, lillasyster och Jocke, semester och hotellfrukost. Att träffa lillasyster var underbart! Åh, vad jag önskar att vi bodde i samma stad!
Väl hemma kan jag säga: Göteborg i all ära, men Stockholm är alltid Stockholm!
Denna helg bar det av till Göteborg för att hälsa på lillasyster. Man skulle kunna säga att det var premiärturen till Lilla London, som stan visst kallas, för de timmar jag spenderade där i väntan på färjan för sisådär 13 år sedan räknas nog inte.
Första intrycket av staden var att den kändes liten och mysig. Tempot var lugnt så jag hann väl gå 50 meter inne på tågstationen innan jag insåg att jag var inställd på speed-mode... I jämförelse med alla andra rusade jag fram. Pite hängde på så gott han kunde.
Väl ute på gatan skulle vi fösöka korsa den... Hur gör man det när det inte finns övergångsställen och spårvagnarna kommer farande från alla håll? Att hamna under en sådan kan inte vara kul. Vi hittade en lucka och sprang. Ärligt talat så förstår jag inte varför de inte gräver ner dem. Jag menar, tunnelbanan är toppen!
Liseberg var så klart ett måste. Vi åkte allt som var läskigt och det absolut värsta var Uppswinget. Jag trodde verkligen att min sista stund var kommen. Svetten bröt fram och knappt en fläck var torr etfter mardrömsåket. Visst kan vädret ha spelat en liten roll för det var stekande sol och säkert 30 grader. Höjdskräcken var också aningen läskig. Efter dagen var jag lite hes... Undra varför!?
Hela helgen var super! Fint väder, mysigt hotell, god mat, lillasyster och Jocke, semester och hotellfrukost. Att träffa lillasyster var underbart! Åh, vad jag önskar att vi bodde i samma stad!
Väl hemma kan jag säga: Göteborg i all ära, men Stockholm är alltid Stockholm!
Kommentarer
Trackback
