vintertessan

Jag föstod tidigt att det skulle bli "en sådan där dag"... Imorse mellan 8 och 9 visade jag slutet av filmen The Goonies (Dödskallegänget) och tårarna började trilla! Huh!? Jag avskyr äventyrsfilmer av den sorten och jag lovar att den verkligen inte är i närheten av en snyftarhistoria. Men det hindrade inte mig!

Resten av lektionerna höll jag tårarna i shack.

Jag bestämde mig för att inte sitta i arbetsrummet under eftermiddagen för humöret skulle få mig att explodera för minsta kommentar Henke mest troligt skulle fälla. Därför gömde jag mig i mitt klassrum, lyssnade på musik, skrev ihop prov, tyckte synd om mig själv, grät lite och svor över allt och alla!

Ett objekt för min ilska var vulkanhelvetet på Island som orsakade totalt flygstopp. Pite, som skulle komma ner ikvälll, fick ändra sina planer. Inte populärt från min sida men det sade jag ju så klart inte till honom.

Sedan ringde en kollega och frågade om jag kunde vikariera för honom på min sovmorgon, i idrott kan tilläggas! Jag som redan var på uselt humör blev inte gladare av det... Ny gråtattack!

Jag ringde Becky för stöd, tröst och medhåll. Jag fick allt jag önskade! Hon är bra hon!

Pite ringde och berättade att han bokat om blijetten och tar tåget ner istället. Han kommer alltså imorgon på förmiddagen istället för sent ikväll. I vilket fall som helst är han här när jag kommer hem...

Jag är på bättre humör nu och jag antar att alla kan gissa sig till vad problemet egentligen var - pms! Nu är det några månader sedan det var så här illa... Det har väl antagligen samlats på hög och idag fick jag en omgång som heter duga. Hoppas det dröjer till nästa gång!

Dagens positiva: Inte en susning! Eller, ja, det skulle vara Pites ansträngning för att hitta nya ressätt ner då  flyget var en omöjlighet. Han övervägde till och med att ta bussen eller köra själv... Hjärtat!