Snart smäller det
Jag har en kollega som retar gallfeber på mig! Under de år jag jobbat här har jag lyckats undvika henne så nu får jag tillbaka med råge. Redan första dagen (för fyra år sedan) förstod jag att denna hemska kvinna vill jag ha så lite kontakt med som det bara går. Hittills har jag lyckligtvis inte behövt henne men nu är det nödvändigt för hon är stödperson åt en tjej i klassen som inte förstår svenska.
Det betyder alltså att hon sitter med på alla lektioner, vilket i normala fall vore helt ok. Men nu sitter hon längst bak med denna stackars flicka och lägger sig i allt från undervisningen, vem som svarar på frågor till var vem sitter. Gaah! Jag blir tokig! Jag blir arg! Jag blir kort i tonen! Jag blir otrevlig! Helst skulle jag vilja kasta något hårt på henne! Och det har gått tre dagar...
Saker hon räckt upp handen och sagt mitt under min undervisning:
1. Oj, kan du ta det där igen? Jag tänkte på annat.
2. Nej, men, det sitter bara killar på den sidan av klassrummet... Det måste vi ändra på. Alla med vita skor byter plats.
3. Det där mötet vi pratade om... Ska vi ta det på tisdag?
4. Ett tips, Theres... Vi skulle ju kunna börja med att alla får läsa texten tyst för sig själva. (När man som lärare kommer in i klassrummet har man en plan på vad som ska göras. Och hon har inte undervisat hela klasser på flera år... Hmm, undra varför!?) Det finns vissa som absolut inte passar för undervisning på högstadiet och hon upfyller alla kriterier för att INTE passa.
När hon sätter igång gör jag det också. Jag avbryter henne och säger emot och gör som jag hade tänkt från början. Det är ju inte så bra att klassen ser att det blir en maktkamp och att jag kör över henne, men det struntar jag i just nu. Hon måste bort från min klass! Jag pallar inte att ha henne där... Min ondaste, hårdaste, ilsknaste bitskaste sida kommer fram bara jag ser denna människa. Och tyvärr är det flera med mig som känner samma sak men de måste i alla fall inte ha med henne på lektionerna.
Jag skulle kunna fortsätta i all evighet men då kommer jag hamna på det personliga planet och det vore väl onödigt
Det betyder alltså att hon sitter med på alla lektioner, vilket i normala fall vore helt ok. Men nu sitter hon längst bak med denna stackars flicka och lägger sig i allt från undervisningen, vem som svarar på frågor till var vem sitter. Gaah! Jag blir tokig! Jag blir arg! Jag blir kort i tonen! Jag blir otrevlig! Helst skulle jag vilja kasta något hårt på henne! Och det har gått tre dagar...
Saker hon räckt upp handen och sagt mitt under min undervisning:
1. Oj, kan du ta det där igen? Jag tänkte på annat.
2. Nej, men, det sitter bara killar på den sidan av klassrummet... Det måste vi ändra på. Alla med vita skor byter plats.
3. Det där mötet vi pratade om... Ska vi ta det på tisdag?
4. Ett tips, Theres... Vi skulle ju kunna börja med att alla får läsa texten tyst för sig själva. (När man som lärare kommer in i klassrummet har man en plan på vad som ska göras. Och hon har inte undervisat hela klasser på flera år... Hmm, undra varför!?) Det finns vissa som absolut inte passar för undervisning på högstadiet och hon upfyller alla kriterier för att INTE passa.
När hon sätter igång gör jag det också. Jag avbryter henne och säger emot och gör som jag hade tänkt från början. Det är ju inte så bra att klassen ser att det blir en maktkamp och att jag kör över henne, men det struntar jag i just nu. Hon måste bort från min klass! Jag pallar inte att ha henne där... Min ondaste, hårdaste, ilsknaste bitskaste sida kommer fram bara jag ser denna människa. Och tyvärr är det flera med mig som känner samma sak men de måste i alla fall inte ha med henne på lektionerna.
Jag skulle kunna fortsätta i all evighet men då kommer jag hamna på det personliga planet och det vore väl onödigt
Kommentarer
Trackback
