Bättre sent än aldrig...
Nu har jag äntligen varit på en ordentlig check-up och resultatet: halvblind! Sedan gymnasiet har jag varit en glasögonbärare men fåfängan tog överhanden och jag skaffade kontaktlinser. Dessa har jag använt slaviskt varje dag, året runt, sedan dess... En optiker sa på min senaste check-up att jag måste använda glasögon oftare för annars kommer mina ögon att inte klara av användandet av linser efter jag fyllt 30.
30-strecket är passerat och linserna sitter fortfarande i ögonen - inga glasögon här inte... Därför tog jag mig till optikern för att få min dom. Skulle jag vara tvungen att använda glajjer resten av livet?
Kvinnan undersökte mina ögon och mätte mina styrkor. Höger öga: -5,75 Vänster öga: -4,00. Helt halvblind med andra ord! Men nya linser av silikon utprovades och när jag lämnade butiken fick jag en intressant upplevelse - jag kunde se löven på träden... Det var inte längre bara en grön massa. Mina gamla linser var uppenbarligen skrämmande dåliga!
The King of Pop begravs idag
Min absolut första LP-skiva var Michael Jacksons Bad och jag minns exakt hur jag fick den... Min moster hade tagit med mig till stan och vi gick runt och tittade på skivor. Jag var inte så gammal att jag lyssnade på musik, förutom Carola då, men jag minns att jag tyckte att skivan var urhäftig. Den var inte svart som alla andra utan LPn var vit med skivomslagsbilden tryckt på. Priset var hela 35 kronor och jag tjatade lite och tillslut köpte min moster den åt mig.
Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på skivan och det handlar förmodligen bara om ett fåtal gånger, men vilken ascool LP!
Efter detta har jag inte köpt någon skiva med mannen, myten, legenden och jag måste nog erkänna att jag inte ens direkt lyssnat på honom men onekligen var han en entertainer, en stjärna och han kommer aldrig att bli bortglömd.
Mina språkliga brister har en fullgod förklaring - det kallas dialekt!
Tills jag klurat ut något får alla nöja sig med en liten ordlista. Det var en nära vän som bor i Stockholm som hittade detta någonstans på nätet. Jag jublade och sa att nu har ni fått en vetenskaplig förklaring till varför jag pratar som jag gör. Men då upplyste hon mig om att det egentligen bara var "ännu en vilsen själ från dina trakter som lärt sig fel..." Hrm!?
Här kommer i alla fall vad hon hittat:
__________________________________________
Pitemål uttalas olika beroende på om man bor i sta´n (pitefint) eller längre in i landet (pitebondska).
Hajna = han
Hojna = hon
Hejn(a) = den/det här
Söjn(a) = så här
Jenna = här
Denna = där
Andra vardagliga ord som förvirrar är:
bron (trappan vid ytterdörren)
fara (gå, springa, åka, flyga...)
he (sätta, ställa, lägga)
och en del mystiska böjningar; ett vagn, en skåp osv.
Sedan är det alla o:n som stoppas in överallt.
Jag har ohandlat = jag har inte handlat än
jag har julostädat = jag har inte julstädat än.
Mina favoriter annars den här årstiden är kåggamoj (harkrank) och vedagock (hackspett).
__________________________________________
Det är en hel vetenskap... Men ja, jag använder de här orden (och många fler) till vardags. Inte lika ofta när jag är i Stockholm men så fort jag kommer hit upp rinner de ur mig som om jag aldrig varit härifrån.
Tungviktare
Hahaaa! Det gick att få ner allt - till och med skorna! Bara de inte väger skrället...
4,5 timmar till uppstigning och jag är inte det minsta trött.
Det som göms i snö...
Mitt i allt rensande, längst bak gömt i en hög med plagg som rasat ner på golvet, hittade jag något som jag letat väldigt länge. Detta var egentligen menat som en present men på något sätt fösvann de innan jag hann ge dem till personen i fråga. De måste legat där sedan innan jul... Ja, men eftersom det är som det är får jag använda dem själv och det är inte fy skam!
Pollen
Jag är vansinnigt allergisk mot gräs så från slutet av juni och framåt är min värsta period. Ögonen kliar och ser svullna ut, näsan rinner och medicinen gör mig trött. Att ha något som kliar och inte få klia är i klass med tortyr. Helst skulle jag sitta och gnugga mig i ögonen dagen lång men då blir de illröda och linserna hoppar ut. Ibland är det dock värt det.
Kan man skälla på Posten?
När jag väl kommit fram så slängde jag förväntansfullt upp lappen på disken och kassörskan granskade den, mitt ID och sedan blippade hon på streck-koden. Jag såg en rynka formas mellan hennes ögonbryn och förstod att det inte bådade gott. "Nej du, den finns inte här. Posten har skrivit fel adress. Du måste gå till XXX"
Besvikelsen var total! Jag skulle aldrig ha tid att gå dit, hämta ut paketet, hinna till bussen och komma i tid till jobbet. Jag skulle vara tvungen vänta hela dagen innan jag kunde åka hem och eventuellt hinna fram innan stängningsdags. Hon såg mina ledsna ögon och försökte förklara att det inte var hennes fel och att jag skulle skälla på Posten. Att hon inte bar ansvaret var ganska uppenbart även för en besviken mobil-nörd... Men kan man skälla på Posten?
Hela dagen väntade jag och om jag åkte från jobbet senast 19.15 skulle jag hinna. Nu sitter jag här och tittar på min nya ögonsten. Åh, så fiin, men ack så invecklad...
Att tummen används så flitigt har jag inte tänkt på förut
De flesta av dem är vansinniga tävlingsmänniskor... Särskilt en kollega... Hon gör allt för att vinna och utmanar gärna allt och alla. Så, i tisdags hade vi "friskvård" på konferenstid. Vi skulle köra boxercise men det var få som dök upp och vi fyra bestämde att vi skulle köra beachvolley istället.
A-lag C mot a-lag D. Det var ganska jämnt men vi (d-laget) drog ifrån... Sista bollen och allt såg ljust ut - då small det till i höger tumme. Jag spelade klart bollen, vi vann och sen kände jag efter. Intensiv smärta! Inte ens lyckan av att ha slagit en världsmästare och skolans mest tävlingsinriktate minskade smärtan.
Inget brutet men garanterat en stukning. Jag kan fortfarande inte röra tummen och det är nu jag märker hur ofta jag använder den... Tummen behövs till allt. Knäppa knapparna i byxorna, skriva på tavlan, borsta tänderna, torka sig när man varit på toa... Listan kan göras lång.
Om jag någon gång skulle måsta välja att offra ett av alla fingrar skulle det definitivt inte bli tummen.
Min killkompis kan mer om blommor
En av dem är matlagning. Det är inte det att jag inte kan utan mer det faktum att jag inte är intresserad av att laga mat i 40 minuter, äta i 2 minuter och sedan städa undan i 40 minuter... Kanska en gnutta överdrivet men det har lite med saken att göra. Att jag sedan tycker det är trist att laga/äta själv är väl en annan orsak. FYI: Jag var risansvarig på middagen igår så jag är inte helt oduglig! ;)
Jag är heller inte världsbäst på blommor. För ungefär två veckor sedan fick jag en orkidé men den mår inte bra. Blommorna trillar av en efter en. Jag följer skötselråden slaviskt men något är galet (och det är mest troligt jag). Min killkompis har en orkidé och den blommar så att alla tror att den är av plast. Han sköter om sin på samma sätt som jag sköter om min men resultatet är uppenbarligen olika. Återigen är det konstaterat att jag ska hålla mig till garderobsblommor som varken behöver vatten, kärlek eller omvårdnad för att överleva.
I övrigt är jag helt perfekt! :D
I väntans tider
Livet består i mångt och mycket av just väntan. Väntar man inte på bussen så väntar man på att man ska få gå hem från jobbet eller på att det ska bli helg eller ännu hellre på semester...
"Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" som det så fint heter. Men jag tror att vi alla kan enas om att det är precis tvärt om. Ju mer man väntar på något desto längre tid tar det innan man får det man vill ha.
Vad man kan göra om man väntar:
- gå ut med soporna
- diska gårdagens disk
- surfa in på Aftonbladet och läs om vad som hänt i världen (garanterat ovinklade, världsaktuella händelser)
- vattna blommorna
- ringa mormor och lätta samvetet
Just nu sitter jag och väntar på att gå iväg och fika... Jag har inte gjort en enda av ovanstående. Nästa gång, jag lovar!
Äntligen lite sol
Solen strålade på mig när jag stod vid höjdhoppsmattan. Som lärare kan man ibland glädjas åt idrottsdagar där man får betalt för att vara utomhus.
Efter en låång konferens och annat vanligt lärararbete hade solen gått i moln och regent kom. Men Becky och jag trotsade känslan av att vilja gå hem till soffan och bara dra en filt över sig... Vi åkte till Sockenplan och åt thaimat. Supergod, med nästan för stark kyckling. Dagen i solen hade gjort mig törstigare än törstigast. Antagligen bidrog även den superstarka maten en aning, men i vilket fall som helst så bälgade jag i mig colan som om livet hängde på det.
Jag försöker ju dra ner på cola-intaget men när jag ser ett glas med cola kan jag inte behärska mig. Drycken ska ner...och gärna fort! Beroende?! Förmodligen.
Kalle - en gammal barnomsvän
I unga år läste jag Kalle Anka flitigt. Av någon anledning (förmodligen ålder och ökade krav på coolhet) så slutade jag. F är den som återintroducerade Kalle i mitt liv...
Tidningen är faktiskt bra! Det finns inslag av humor, ironi och viss kritik som man nu i vuxen ålder förstår och kan skratta åt. De yngre läsarna uppskattar nog tidningen av andra skäl. Att jag sedan är väldigt förtjust i dåliga skämt gör tidingen till en guldgruva! Jag menar vem skrattar inte åt roliga skämt som:
- Varför matar du dina hästar med jackor?
- Det finns foder i dem!
eller
- Varför går inte brandmännen i stövlar längre?
- De använder lågskor!
Jag har dock inte kommit till det stadiet att jag köper egna tidningar utan än så länge läser jag dem endast om någon annan köper.
Skor ska vara snygga inte bekväma!
När jag var yngre brydde jag mig inte särskilt mycket om vare sig mode eller skönhet. Jag började använda mascara i tredje ring och att köpa kläder som var snygga istället för praktiska och bekväma började jag med efter studenten någon gång... Ett par skor där det klämde någonstans skulle jag aldrig ha kommit på tanken att köpa.
Sedan träffade jag en tjej som nu är en av mina allra närmaste vänner. Hon sa en gång: "skor ska inte vara bekväma, de ska vara snygga!"
Så, idag hittade jag ett par supersnygga Björn Borg-skor. De klämmer lite och jag vet redan att jag kommer att få skavsår... Men vem bryr sig? De är assnygga!
Perspektiv på livet
Jag satt på 1ans buss på väg mot Stureplan och vid Hötorget stod vi still en stund. Min blick fastnade på en papperskorg av den enkla anledningen att en kille med barnvagn gick förbi och skulle kasta sitt skräp. Han missade och allt hamnade på marken men han fortsatte gå utan att bry sig. Jag satt alltså och tittade på papperskorgen och skräpet på backen och funderade på om jag skulle gjort samma sak. Skulle jag böja mig ner och ta upp det mitt i folkvimlet på Hötorget?
Mina funderingar avbröts när en kvinna klev fram till nämnda papperskorg. Hon tittade in i hålet och strax sträckte hon in armen... Min första tanke var att hon samlade burkar men hon plockade ut något grönt och vände och vred på det. Jag tänkte då att hon kastat något av misstag för det gröna var sama färg som Elgiganten-påsen hon bar.
Då såg jag att det hon hölli handen var en sådan bio-popcorn-kartong. Nej, nej, nej... Men jo, hon undersökte om kartongen var blöt eller skadad på annat sätt . Precis när bussen kör vidare ser jag henne stoppa de popcorn som finns kvar i munnen.
Hon såg ut som vem som helst... Att ha det bra är ingen garanti utan jag ska komma ihåg att vara glad för det jag har och inte tycka synd om mig själv för det jag saknar. Mitt liv är rätt fantastiskt!
Lurad av en försäljare
Min kära vän Katarina messade tidigt och föreslog frukost vid St Eriksplan. Härligt! Tyvärr regnar det så att sitta ute och njuta blev mer att sitta ute och småhuttra. Kaffet tog vi däremot inne. Innan kaffet var uppdrucket ringde Anna och föreslog fika i eftermiddag. Det ska bli fantastiskt roligt att träffa henne! Vi ses inte så ofta sedan hon flyttade iväg söderut.
Efter frukosten vandrade jag runt i lite affärer. Det var då hon dök upp - försäljaren... Jag hade tagit sikte på MQ och H&M men hon ställde sig i min väg. Hon började fråga om hon fick titta på en av mina naglar. Iiich... De är inte särskilt välvårdade så jag sträckte fram det finger som jag på en millisekund beslöt hade minst ful nagel.
Hon greppade fingret och började putsa. Ena sidan av den lilla puts-saken putsade, nästa sida polerade, den tredje gjorde nageln glänsande, bla bla bla...blodcirkulation...bla bla bla. "Är du redo att se din nagel?" frågade hon hurtigt. Vad skulle jag säga? Hon släppte fingeret och så den nageln glänste! Lite imponerad blev jag även om jag vägrade visa det. Sedan kom nagelbandskrämen fram och slutligen handkrämen med dödahavslera. "Jämför nu dina händer" kommenderade försäljaren. Och när jag höll omhändertagen hand bredvid oomändertagen hand... Frisk och levande hand bredvid grå, skrynklig, död hand...
Försäljaren pressade priset med 200 kronor men jag var svår och sa att jag ville fundera. Hon grymtade lite och undrade om det var priset eller produkten som fick mig att tveka. Jag sa som det var (omän lite skamset): jag lägger inte den tiden på mina händer (uppenbarligen - tänk: död hand). Så jag lämnade henne och fortsatte mot shoppingen.
Jag tittade och kände på min glänsande nagel. Hela handen doftade underbart. Allt detta gjorde att min shopping blev störd... Jag kunde bara tänka på handvård. Jag testade snabbt utvalda plagg i provhytten men lämnade allt på häng-provade-plagg-här-stället. Sedan gick jag med bestämda steg tillbaka till försäljaren och sa att jag funderat och gärna ville ha ett set. Hon log och lade produkterna i en påse. Jag kände lycka! Hon hade utfört sitt uppdrag - lura på mig produkter jag antagligen inte alls behöver.
För ett par kvällar sedan såg jag filmen "En shopoholics bekännelser". Inte för att jag känner igen mig direkt men det där ha-begäret som ibland infinner sig kan vara svårt att övervinna.
När jag ändå var i skönhetstagen passade jag på att gå och klippa mig. Salongen jag brukar gå till är ett drop-inställe som ligger mellan tunnelbanan och lägenheten. De är snabba, effektiva och billiga. Idag hann jag bara sätta mig i stolen så sa frisörskan: "Du vill behålla längden, klippa upp och inte ta så mycket på luggen?" Jaaa, precis så som jag vill ha det. Jag var klippt och klar på 25 minuter. Stället har aldrig gett mig något att klaga på men min vän Mats, däremot, han kom undan med blotta förskräckelsen. Han kommer aldrig att gå dit mer men jag fortsätter vara trogen kund.
Ingen sol på lediga dagen, men däremot Top shop-lunch
Lunch på Top shop i Souk tillsammans med Katja och Ville. Låter kanske lite galet att luncha på Top shop av alla tusentals matställen i Stockholm... Men fördelarna är flera: inte så mycket folk, man kan prata rätt ostört, relativt bra pris på maten och kaffet är både gott och gratis. :)
För att inte få för låg kaffehalt i blodet traskade jag senare ner på Seven-eleven och köpte en stooor kaffe. Jag tog den enorma pappmuggen med rykande innehåll och satte mig i Parken. Drack mitt kaffe och läste boken som gör att det kryper i hela kroppen (Den tusende gången av Anna Lytsy och Ulrika Olson). Det var behagligt att sitta ute men när solen lyckades titta fram mellan de grå jättemolnen var det riktigt varmt. Mer sol och mer värme, tack!
Låååånghelg
Vad ska hända under semestern? Jag har inga direkta planer men en resa hem blir det så klart och så kommer Becky, Mats och jag åka ut till deras landställe. Becky och jag ligger i solen och läser böcker medan Mats lagar mat. Det är arbetsfördelning på högsta nivå! :)
Glömde tala om att läkarbesöket gick som planerat. En massa smärta, tårar och rädsla! Nästa steg är röntgen... Sen ska det väl förhoppningsvis vara över. Märkligt att så fort jag klev över till den fashionabla gruppen 30+ kom krämporna. Men som sagt, nu ska det nog vara över. Fast, en visdomstand är på väg (min första) och vi får se vad den kan orsaka. Förhoppningsvis blir gluggen mindre!
Jag har fått en idé om att leva ett nyttigare liv så idag byttes godiset/chipsen mot gurka, dip och vindruvor. Det blev en promenad hem från Slussen och jag åt rätt nyttig middag. Imorgon tänkte jag gå upp tidigare än vad jag brukar en ledig dag och ta en långpromenad. Visst låter det bra? På något vis har jag insett att det är bikinisäsong alldeles för snart och action måste tas - så här kommer BEACH 2009!
Detta med måndagar
Väckarklockan tjuter när man sover som skönast
Tittar ut genom fönstret och ser att regnet öser ner
Jobba, jobba, jobba
Fortfarande regn
Trångt som tusan på tunnelbanan. Såg en kompis kliva av på min station. VI har inte setts på säkert ett år, men pga allt folk hann jag inte upp honom
Komma hem till en tyst och tom lägenhet
Inget på TV
Godiset är slut
Skönt att det snart är tisdag! :)
Eurovision Song Contest
Alltså, många märkliga framträdanden och en hel del mindre bra sånger. För att inte tala om programledarna... Dagens ljuspunkt var dock det norska bidraget! Mysig låt och hans framträdande var underhållande. Han hade några lustiga dansare som kunde ha hoppats över men helt klart kvällens bästa och jag hoppas lite på honom på lördag.
Malena gick ju vidare från semi 1. Tack för det Europa!
Trots att jag gnäller så är jag barnsligt förtjust i allt detta. Mycket glitter, trallvänliga låtar och vänner samlade för att titta och förundras.
Musik, öl och somna i soffan
Veckan har varit bra! Humöret är strålande och solen skiner...
Tisdag bjöd på en intressant och, för mig, något annorlunda kväll. F lurade med mig på konsert och det var inte vilken konsert som helst. Vi åkte till Landet och tittade på ett relativt okänt band vid namn Knivderby. Jag har lyssnat på deras skivor tidigare och de låter som rätt unga pojkar som spelar något punkaktigt. Till min förvåning var bandmedlemmarna i min ålder... Tyvärr måste jag nog erkänna att det inte riktigt är min sorts musik. Men kvällen var ändå mycket bra: hemlagad middag hos F, musik, öl och nattmat från Donken. Att några timmar senare ta sig upp och gå till jobbet var inte lika lätt.
Igår lade jag mig på soffan för att se lite på TV och tittade på klockan vid 19.30 sedan minns jag inte mer förrän jag vaknade 05.45 i samma soffa med kläderna på och lamporna tända. Det är hårt att ligga på topp!
Jag oroar mig en aning för morgondagens läkarbesök...
