Frustration

Frust...frust...frustrerad!

Vad ska det bli av mig? Ska jag göra det jag gör i 36 år till? Ska jag ta mig i kragen och rycka upp mig? Många tankar snurrar och det är svårt att sortera ut vad som faktiskt är något värt att förändra och vad som bara är inför-lovet-irritation. Som i allt går det upp och ner och upp igen... Men när är det dags att bryta upp och börja om alternativt börja på något nytt?

Pite och jag diskuterade detta alldeles nyss. Han fick höra på mitt gnäll och han lyssnade, frågade, höll med, ifrågasatte, tyckte, pushade, berömde och var så där bra som bara han kan vara. Han är världens bästa!

Men, jag står fortfarande kvar på rutan frustrerad och därifrån får jag försöka ta mig på egen hand. Att det ska vara så svårt!?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0