Nedför eller uppför
Jag började fundera på det där med nedförsbacke...
Mitt syfte med att använda nedförsbacke var att livet skulle börja gå utför, bli dåligt alltså motgångarna skulle stå uppradade. Men när jag började tänka så kan man ju se nedförsbacke som något bra. Jag menar om man till exempel är ute och cyklar så är man ju aldrig så lycklig som när det är just nedförsbacke. Allt rullar på, det går smidigt, inga ansträngningar - ren njutning.
Så om livet är motigt kanske man ska använda uppförsbacke. Om vi tar cykelliknelsen igen! Att cykla i en uppförsbacke: allt är tungt, man jobbar hårt men kommer ingenstans, man ser inte ljuset utan känner sig mer svimfärdig och vill helst ge upp (Hm, jag valde visst en mycket, mycket brant backe). Samtidigt så klättrar man ju uppåt mot nya höjder, livet ligger på topp, total lycka...
Jag förvirrar till och med mig själv!
Dagens positiva: Pite är snart här.
