Ännu en måndag
Morgonen började med att jag först fick springa till T-banan för att sedan springa till bussen. Redan här förstod jag att det skulle bli "en såndär dag". När jag väl kom fram till jobbet var kaffekön en halvmil lång... Att ha gemensamt möte på morgonen osrakar problem. När det äntligen var min tur så var kaffepulvret slut! Maskinen gav ifrån sig en svagt pissfärgad vätska. Ilsket började jag leta i skåp efter påfyllnad men det fanns ingen! Jag fick vackert gå på möte utan morgonkaffe. Gissa om jag var sur! Jag muttrade att det gjorde mig vansinnig att ingen kunde se till att kaffet var på plats en måndagmorgon. Rebecka sa: SKÄRP DIG! Buttert knep jag igen och sa inget mer.
På rasten två timmar senare fick jag det svarta guldet. Humöret på topp!
Sedan kom dramat på jobbet! Fantastiskt nog är jag inte inblandad. Eller jo, indirekt inblandad... Mina åsikter och uppfattningar om händelserna har blivit lyssnade på. Små händelser har blivit ofantligt uppblåsta och detta ledde till värsta soppan. Det positiva är väl att det visade sig vilka som är mänskliga och vilka som inte viker en tum. Jag kommer sakna de mänskliga av dem! Mycket, mycket tråkigt att de slutar.
Alla prognoser säger att solen kommer imorgon. Då är det äntligen dags att inviga Fred Perry-skorna. Hittills har de stått i hallen och väntat på premiären. Det har ju regnat så mycket att jag inte kunnat ta på mig dem, men nu... Nu är det dags.
Min kära mamma pratade om ett foto när hon var här för ett par veckor sedan. Det var ett foto av min syster, min vän Camilla och mig i New York. Vi var ute vid frihetsgudinnan och poserade framför the NY Skyline. Idag hittade jag bilden tagen 10/6 2002. Inte min bästa bild och dessutom fick fotografen med en enorm amerikansk turistrumpa. Vad mamma ska göra med bildskrället är oklart men det är väl bäst att jag skickar den till henne. Jag menar: Teneriffa...!
På rasten två timmar senare fick jag det svarta guldet. Humöret på topp!
Sedan kom dramat på jobbet! Fantastiskt nog är jag inte inblandad. Eller jo, indirekt inblandad... Mina åsikter och uppfattningar om händelserna har blivit lyssnade på. Små händelser har blivit ofantligt uppblåsta och detta ledde till värsta soppan. Det positiva är väl att det visade sig vilka som är mänskliga och vilka som inte viker en tum. Jag kommer sakna de mänskliga av dem! Mycket, mycket tråkigt att de slutar.
Alla prognoser säger att solen kommer imorgon. Då är det äntligen dags att inviga Fred Perry-skorna. Hittills har de stått i hallen och väntat på premiären. Det har ju regnat så mycket att jag inte kunnat ta på mig dem, men nu... Nu är det dags.
Min kära mamma pratade om ett foto när hon var här för ett par veckor sedan. Det var ett foto av min syster, min vän Camilla och mig i New York. Vi var ute vid frihetsgudinnan och poserade framför the NY Skyline. Idag hittade jag bilden tagen 10/6 2002. Inte min bästa bild och dessutom fick fotografen med en enorm amerikansk turistrumpa. Vad mamma ska göra med bildskrället är oklart men det är väl bäst att jag skickar den till henne. Jag menar: Teneriffa...!
Kommentarer
Trackback
