vintertessan

Är det någon fler som testat en magnetröntgen?

När jag berättade att jag skulle göra en magnetröntgen för en nära vän sa hon:

- Men du kan ju inte göra en sån!
* Ehh... Varför inte?
- Ja men, du har ju en tatuering. Du vet, jag har hört att det kan vara metall i färgen och då slits skinnet av kroppen.
* VA??!
- Ja, alltså, det är vad jag har fått höra... Men det kanske inte stämmer.

Efter den konversationen blev jag lite lite nervös. Jag hade pratat med folket på röntgen tidigare och de hade frågat om jag opererat hjärnan eller om jag hade några metallföremål i kroppen. Men ingen nämnde något om tatueringar.

På utsatt tid stod jag iförd sjukhusets urläckra långskjorta och väntade på att få röntgas. Jag vet att sköterskan såg min ankeltatuering och jag noterade att hon inte sa något om den... Någonstans förstod jag väl att den på ryggen inte var något att oroa sig för. Men när jag blev inskjutsad i röret och sköterskans röst dök upp i hörlurarna och hon sa att första bildserien skulle tas kände jag lätt panik. Skulle skinnet slitas av kroppen?

Allt gick som smort och skinnet sitter kvar. Härligt! Det där med att oroa sig är bara dumt!