Småstadsliv
Piteå är en småstad med 40 100 invånare och idag har några av dessa överraskat mig i både positiv och mindre positiv bemärkelse.
Vanligtvis är lördag den dag då alla yngre drar in till stan för att fika och titta på folk. Sedan 1989 har vi haft en galleria som finurligt nog fick namnet "Småstaden". Men eftersom Piteå är en småstad har öppettiderna varit begränsade... 10-18 på vardagar och 10-15 på lördagar. Söndagar har inget varit öppet i hela stan förutom Åhléns, som i och för sig är på väg att stänga för alltid. Så, en söndag har det fram till 2007 varit dött i centrum. Relativt nyss fick vi alltså ytterligare en galleria vid namnet "Gallerian". Nu har vi butiker som är öppet på söndagar och längre resten av veckan. Det går framåt!
Idag var vi i alla fall in för att fika. Vi chockades över att det inte fanns en enda plats i någon av galleriorna. Efter mycket om och men hittade vi ett bord. Trots våra platssvårigheter är jag jätteglad att staden lever och att folket rör sig ute.
Något senare handlade jag på ICA. Jag stod snällt i kassakön med min korg och väntade på min tur. En kvinna stod framför och två tjejer i min ålder stod bakom. Kvinnan framför lade upp sina varor och då lämnade kassörskan vår kassa. Hon var tvungen att kontrollera någon i själv-scanningskön. Det tog en evig tid och alla började muttra. En av de yngre tjejerna blev ilsknare och ilsknare:
- Detta blir en "tummen ner" i PT! [häjn waL en tömmen nejr ini PT], sa hon högt. Sedan attackerade hon den stackars kassörskan i kassan bredvid och anklagade henne för personalbristen. Den lilla stackaren försvarade sig efter bästa förmåga, omän något klumpigt formulerat... "Det är inte mitt problem" var kanske inte det smartaste hon kunde säga.
Så småningom kom vår kassörska tillbaka. Hon tog betalt av kvinnan framför och mig... Sedan var hon tvungen gå till själv-scanningen igen. Då flippade tjejen bakom mig ut. Hon svor högt, var väldigt otrevlig och vrålade att hon ville ha numret till någon chef. Flickstackaren i kassan bredvid hade inget nummer och argbiggan ropade: "Då får du väl se till att skaffa fram det då!". Sedan tog hon sina varor och gick förbi kassan... Det skulle ju aldrig hända i en storstad. Hon smet inte utan gick till kiosken och betalade istället. Tydligen kunde man göra det!?
Jag packade mina varor och glodde och lyssnade! Nyfiken som få... Massor med folk hade samlats av allt vrålande... Mitt i all uppståndelse glömde jag en vara kvar på bandet och när jag började gå kom en annan kund, som stannat för att titta på cirkusen, fram till mig och sa att jag hade glömt min vara. Hon förgyllde min dag! Det finns trots allt vänliga själar där ute!
Vad lärde vi oss av detta?Vanligtvis är lördag den dag då alla yngre drar in till stan för att fika och titta på folk. Sedan 1989 har vi haft en galleria som finurligt nog fick namnet "Småstaden". Men eftersom Piteå är en småstad har öppettiderna varit begränsade... 10-18 på vardagar och 10-15 på lördagar. Söndagar har inget varit öppet i hela stan förutom Åhléns, som i och för sig är på väg att stänga för alltid. Så, en söndag har det fram till 2007 varit dött i centrum. Relativt nyss fick vi alltså ytterligare en galleria vid namnet "Gallerian". Nu har vi butiker som är öppet på söndagar och längre resten av veckan. Det går framåt!
Idag var vi i alla fall in för att fika. Vi chockades över att det inte fanns en enda plats i någon av galleriorna. Efter mycket om och men hittade vi ett bord. Trots våra platssvårigheter är jag jätteglad att staden lever och att folket rör sig ute.
Något senare handlade jag på ICA. Jag stod snällt i kassakön med min korg och väntade på min tur. En kvinna stod framför och två tjejer i min ålder stod bakom. Kvinnan framför lade upp sina varor och då lämnade kassörskan vår kassa. Hon var tvungen att kontrollera någon i själv-scanningskön. Det tog en evig tid och alla började muttra. En av de yngre tjejerna blev ilsknare och ilsknare:
- Detta blir en "tummen ner" i PT! [häjn waL en tömmen nejr ini PT], sa hon högt. Sedan attackerade hon den stackars kassörskan i kassan bredvid och anklagade henne för personalbristen. Den lilla stackaren försvarade sig efter bästa förmåga, omän något klumpigt formulerat... "Det är inte mitt problem" var kanske inte det smartaste hon kunde säga.
Så småningom kom vår kassörska tillbaka. Hon tog betalt av kvinnan framför och mig... Sedan var hon tvungen gå till själv-scanningen igen. Då flippade tjejen bakom mig ut. Hon svor högt, var väldigt otrevlig och vrålade att hon ville ha numret till någon chef. Flickstackaren i kassan bredvid hade inget nummer och argbiggan ropade: "Då får du väl se till att skaffa fram det då!". Sedan tog hon sina varor och gick förbi kassan... Det skulle ju aldrig hända i en storstad. Hon smet inte utan gick till kiosken och betalade istället. Tydligen kunde man göra det!?
Jag packade mina varor och glodde och lyssnade! Nyfiken som få... Massor med folk hade samlats av allt vrålande... Mitt i all uppståndelse glömde jag en vara kvar på bandet och när jag började gå kom en annan kund, som stannat för att titta på cirkusen, fram till mig och sa att jag hade glömt min vara. Hon förgyllde min dag! Det finns trots allt vänliga själar där ute!
- hetsa inte, det blir inte bättre för det
- formulera dig väl: den andra kassörskan hade sluppit få sig en skopa skit om hon bemött argbiggans argument på ett annat sätt.
- tänk taktiskt - vad är bäst i det här läget?: tjejen i min kassa skulle ha expierat argbiggan först och sedan tagit själv-scanningen.
- hjälp dina medmänniskor! Den gyllene regeln är det man ska leva efter, inte nånannanismen.
Kommentarer
Trackback
