vintertessan

    

Första advent tillbringade jag hos Becky och Mats. Vi bakade våra årliga lussekatter... Becky hämtade upp mig och så åkte vi och handlade inför baket. Varje år experimenterar vi lite, lite. Förra året blandade vi i smält vit choklad och lite likör 43 i smeten. I år tänkte vi testa Kesella vanilj. 

                               

Det där med att få smör och mjölk att bli exakt 37 grader skapade huvudbry redan förra året. Då införskaffade vi en sådan där temometer som skulle hålla koll på temperaturen åt oss. Vi fick den aldrig att fungera men vi tänkte att nu kanske det fungerar... Becky började på 222 grader och tryckte ner till 37 (det tog en stund). Sedan stoppade vi ner känselpinnen i blandningen men inget hände, eller inget förutom ett öronbedövande tjut. Ilskna kastade vi skräpinköpet i lådan igen. Förmodligen försöker vi nästa år igen. Vi fick ta till finger-knepet istället. Värma på, stoppa ner fingret, känna av. När jag tyckte att det var ljummet sa Becky att det var för kallt... När hon tyckte att det var ljummet tyckte jag att det brändes. Helt ärligt skulle vi kanske ha behövt den där termometern.

     

På husmoders vis blandade jag mölet i degblandaren. Obs bilden är inte ett montage - det är faktiskt jag som sköter degen! Det händer inte ofta men talangen finns där, om än väl dold.

                    

Vi knådade, rullade, formade katter, pillade in russin och gräddade. Resultatet: MUMS!